Vintervila…

På min senaste arbetsplats dök det upp en lapp på kylskåpsdörren någon gång i november. Den handlade om hur skönt det vore att slippa vintern. Att få vara björnhona och gå i ide hel enkelt. Lappen listade några få punkter och jag återger dem ur minnet:

  • Man går i ide när det börjar bli mörkt, kallt och rått och vaknar upp när ljuset är tillbaka och solen börjar värma igen. Det gillar jag!
  • Innan man går i ide måste man äta rejält. Lagra upp mycket kolhydrater och fett. Mums, gärna!
  • Om man är björn föder man valnötsstora ungar medan man sover och när man vaknar är dom gulliga toddlers. Mycket smidigt!
  • Om du är en björnmamma är det ingen som jiddrar med dig. Du smockar till den som försöker bråka med dina ungar. Och om ungarna är bråkiga får du ordning på dem också. Jatack!
  • Om du är en björnhona förväntar din partner sig att du morrar när du vaknar. Han är också beredd på håriga ben, och extra kroppsfett. Ja kära nån, det vore inte så dumt att vara björn!

Skansens björnungar kommer ut i solljuset för första gången

Fast – när jag blev lite nyfiken på det där med björnmammans bekväma tillvaro visade det sig inte riktigt vara så enkelt. Brunbjörnens ungar kan väga så mycket som två kilo när de föds och mamman ammar i ett halvår. Den första tiden har hon ett väldigt sjå med att hålla igång ungarna – hon slickar dem ofta så att de ska komma ihåg att äta, kissa och bajsa. Hon tar ensam hand om ungarna i ett par år och vill verkligen inte ha någon inblandning, inte ens av pappan till ungarna.

Tänkte väl det. Så lätt brukar inte mammorna slippa undan. Och egentligen är det ju mysigt med bebisar. Och med vintern också. Både soliga gnistrande vinterdagar och de mörkare, mulna, då man stannar hemma och plockar fram en bra bok.

Vintervila är Annas förslag till tema denna vecka. Här finns övriga temabloggare: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet  Musikanta Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön  Vonnevardag

Det här inlägget postades i Livet, Lördagstema, vikten och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

30 svar på Vintervila…

  1. Tove Olberg skriver:

    Ett upplysande idé-inlägg till vintervilans ära!

  2. Lena i Wales skriver:

    Har också många gånger önskat jag vore en björn, men, men…..
    Numera gillar jag mer och mer mörkret och njuter av kvällarna. Här i Spanien är det också längre dagar än i Sverige. Dessutom har jag varit ute på ett riktigt äventyr här!
    Ha en skön söndag!

    • Karin skriver:

      Ja, jag kan tänka mig att längtan efter att gå i ide är lite mindre i Spanien.
      Och nu måste jag ju kolla ditt Spanienäventyr på din blogg!

  3. Anki skriver:

    Förstod väl att det var en hake med att vara björnhona :)
    Härligt inlägg på den givna rubriken!
    Ha det gott!

  4. Annika J. skriver:

    Var har jag nu läst det här? Förr i världen trodde man att björnungar föds som ofullgångna små klumpar, och att mamman slickar dem för att de ska blir färdiga. Hon slickar fram deras form och päls och allting. Kan tanken komma från Olaus Magnus? Alla konstiga föreställningar om djurliv i Norden brukar ju finnas hos Olaus Magnus, men jag minns inte. Hm, det får jag fundera på.

    • Karin skriver:

      Vad spännande! Tydligen är det så att mamman slickar ungarna väldigt mycket; det verkar vara för att de inte ska somna in för gott. Slickandet stimulerar alla deras impulser och får dem att äta och som sagt, kissa och bajsa. Så därför, om någon före de ljuskänsliga minimala digitalkamerornas tid lyckades kika in i ett björnide kan det nog ha sett ut som om mamman ”slickade fram” sina ungar, skulle jag tro.

      • Annika J. skriver:

        Jag var ju tvungen att tänka efter samt kolla, och nu har jag gjort det. Björnföreställningen förekom i medeltida bestiarier och jag hade läst om det hela i Bestiarium av Bo Eriksson, en mycket trevlig, intressant och förvånande bok. Eriksson förklarar:

        ”För det mesta har bestiarierna bara gott att säga om [björnen]. Ungarna som påstods födas omformade, som klumpar, vilka modern sedan slickade till småbjörnar, representerar människan, som också hon sades födas oformad och ovetande. Genom en god kristen uppfostran skulle människan sedan socialiseras in i de roller hon förväntades ha som vuxen.”

        (Jag tycker att sådant här är så outsägligt intressant!)

      • Karin skriver:

        Otroligt intressant! Och den fråga som dyker upp är förstås vad det är vi tror på idag, som man kommer att fnissa åt i framtiden. Som den där klassikern om hur storkarna övervintrar, i Linnés Skånska resa: ”Om de fara till de varma länder, eller om de vila på sjöbotten med svalorna, är ännu ovisst, …” Ovisst alltså hur storkarna gör, men bergsäkert att svalorna sover på sjöbotten.

        Påminner om mina egna vetenskapliga observationer som barn. En ovanligt blåsig sommar föreslog jag att man skulle hugga ner de där träden som bara stod och blåste och blåste. Jag såg ju hur de böjde sig och skickade iväg luft. Klart det är träden som blåser! När min något äldre bror upptäckte hur jag tänkte fick jag lida mycken smälek för det.

  5. kicki skriver:

    Det brukar finnas webbkameror i björnidena på Järvzoo och Rovdjursparken i Orsa, tror jag. Men det är kanske lite för tidigt än eller?

  6. Kicki skriver:

    i Lyksele finns det en kamera Björnen sover
    Om länken är rätt, tacka Lotten i så fall.

  7. LupusLupus99 skriver:

    Vintervila vet jag precis hur det är.
    https://youtu.be/QCue0qYUL4E

    • Karin skriver:

      Oj, avancerat!

      Själv drog jag upp båten för hand, halvvägs. Sen funderade jag på att putta tillbaka den igen, när det blev för tungt att få upp den helt, men insåg att den kunde fara illa under vintern. Så jag gick till grannen och fick hjälp. Nu ligger den där på torra land och längtar till våren. Precis som många båtägare…

  8. Musikanta skriver:

    Man får lära sig mycket här på bloggen – om björnar t.ex. Jag har ingen som helst lust att gå ide på vintern, tycker det är en utmärkt tid då man kan få sitta inomhus och ägna sig åt sina många intressen, som bokläsning, korsordslösning, bloggande, målande etc.etc. På sommaren måste man ju vara utomhus och ”ta vara på” solen som (nästan) skiner från morgon till kväll. Och dessutom rensa ogräs…
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jag ser det som en trevlig variant på att gå i ide, det där med att göra det lite trivsamt inomhus, läsa, blogga och inte minst måla!

  9. Kan väl säga som så att det ska bli så skönt när vi slipper storkängorna och dito jacka. Mössa och halsduk – och långkalsonger. Skönt ska det bli. Och hunden som kan springa ut och in. Björnhona vill jag inte vara.

  10. Anna/notonmusic skriver:

    Nä, inga mammor kommer undan, så är det. Annars tilltalade det mig, det där med extra kroppsfett och håriga ben. Lät varmt och skönt. Sånt man behöver inför vintervilan! :-)

    • Karin skriver:

      En annan björnhonebonus är ju det där med att det är helt OK att morra och vara osocial på morgonen när man vaknar. I alla fall före första koppen kaffe…

  11. Annika J. skriver:

    Förresten, förresten!

    Ni kollar väl livekameran på björnen som Kicki la in (den 16:e kl. 00:11) här ovanför? Björnhonan har ungar — tre stycken kunde jag räkna nyss (förut har jag ”bara” sett två)! De är oerhört små än så länge, och man måste ha tur om man ska få se dem. Mamman måste ju vara lite vaken och fälla ut kroppen eller sitta upp, om man ska ha en chans.

    Ja, jag har tittat in åtskilliga gånger varje dag, jag.

    • Karin skriver:

      Men åh! Var det kanske dem hon höll på och fixade med den där morgonen i femtiden när jag tittade in?! Jag tänkte inte på att kolla efter ungar tack för tipset!

  12. Paula Merio skriver:

    Hej, jag läser just nu en bok om livet på Arktis och det kan jag då säga att det är ingen vila att vara isbjörn! Ibland får de svälta ett halvår innan de lyckas fälla ett byte! Citatet du pratar om har jag också läst och skrattat gott åt. Jag har hoppat på rubriktemat fast under ordet tillit.
    Ha en skön söndag

    • Karin skriver:

      Hej Paula och välkommen hit och till temagänget! Kul att du är med i gruppen. Jag tittade just in på din blogg och oj, vad mycket fint och intressant. Fina vinterbilder! Kommer att återvända när jag har lite mer tid.

      Ja hur har isbjörnarna det på vintern egentligen? Går de alls i ide?

  13. Anki skriver:

    Jag kan ta hand om rubrikerna i februari – om ingen annan redan anmält sitt intresse alltså, för då kan jag ta mars :)

Kommentarer inaktiverade.