Arga akvarellisten 6

Jodå, vi kämpar på. Jag med mina akvareller och den Arga akvarellisten med sina kommentarer och råd. Idag blir det porträtt. Det har jag aldrig testat förr, på allvar. Visserligen har mitt klottrande alltid bestått av tjejer (tjusiga tjejer i tusch eller blyerts i en maniererad stil, som jag är innerligt trött på); det är något helt annat med porträtt i akvarell. Men hej och hå, det är bara att sätta igång!

gretaporträtt 5 (1)Hudfärgen först. Jag testade olika blandningar, tills jag fick fram något som liknade färgen på min arm.

Här är resultatet. Liknar visserligen inte alls modellen utan mer modellens mor, men det är i alla fall en början. Lite hudfärgsaktigt, väl?

Arga akvarellisten är förstås snabbt där och påpekar att ungen ser ganska skitig ut. Och att det beror på att jag troligen blandat färger med grova pigmentkorn, eller pigment som gärna klumpar ihop sig. Det gäller att hitta pigment som är ”snälla”, som inte bråkar med varandra och som lätt låter sig styras till olika skuggor och ansiktsformer.

palettJag brukar ta ett akvarellark som är för stort för det jag tänker måla och så använder jag ungefär en tredjedel av arket för att testa färgerna, som ett slags extrapalett.

Det behövs lite blått i hudtonerna, i alla fall om man blandar gulockra och karmosinröd, som jag gör. Och då funkar ultramarin bäst. Såvida man inte vill ha en skitig unge förstås, för då kan man ta preusserblå eller antwerp, som bildar tydliga vassa konturer när den torkar. (Det kan vara mycket användbart ibland, men kanske inte just när man målar porträtt). Den koboltblå är väldigt bråkig medan ultramarin, längst ner är lätt att samarbeta med.kobolt preussian ultramarin

Självklart blir det olika slags hudtoner också, beroende på vilken blå man väljer, men det behövs så pyttelite och går alltid att balansera med rött och gult, tills man hittar någorlunda rätt.

Och så ögonen. Det är trixigt. Det blir lätt för stirrigt, vindögt eller knasigt på något annat sätt. Kolla på de här ögonen. Arga akvarellisten påpekade en lika viktig som självklar grej om det ljus som ögat reflekterar. Det måste fångas på rätt sätt. Om ansiktets högra sida är skuggad kommer ljuset från vänster. Alltså är ska glimten i ögat vara till vänster. Just här är  problemet dock inte att ljuset kommer från fel håll, utan att det kommer från TVÅ OLIKA HÅLL! Version 2

Det är därför det ser konstigt ut. På den skitiga tjejen längst upp har i alla fall den detaljen blivit rätt. Annars är själva ögonen här inte så tokigt målade (om vi bortser från att de är av lite olika modell…). Det får gärna vara lite ojämnt och ”rufsigt”. Allt för regelbundna och ordentligt målade iris blir lätt lite stirriga.ögonvita

Och ögonvitan är aldrig vit. Aldrig! Här borde jag ha skuggat vitan, särskilt på ansiktets skuggsida.

Ja, sen är det läpparna, näsan, hakan, håret och alla andra små detaljer som ett ansikte består av. Här blev kindlinjen först väldigt konstig (ännu konstigare). Då kan man rädda den genom att ändra konturen med hjälp av mörkt hår, förutsatt att man målar av en mörkhårig person, förstås! Och när örat har havererat är det bara att dra fram håret över örat också…

Slut för idag. Nästa gång blir det nog vatten, tror jag.

 

Det här inlägget postades i Att måla, färg, Träning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Arga akvarellisten 6

  1. Musikanta skriver:

    Tycker det första porträttet är helt underbart! Har du inte sett när konstnärerna målar gröna och lila skuggor i sina porträtt? Det här är ju ett inte i jämförelse. Du skulle kunna illustrera en barnbok, så duktig som du är. Med realistiska figurer istället för de tråkiga stiliserade som barnböckerna idag översvämmas av. Har du kikat in hos min bloggvän akvarellisten Ronny Lingstam? http://www.inkspots.se/ Jag tror att ni skulle ha mycket gemensamt.
    Jättesvårt med akvarell har jag förstått av dina inlägg. Ska aldrig försöka mig på det.
    Ingrig

    • Karin skriver:

      Tack Ingrid – trevligt med din entusastiska uppmuntran, trevligt som omväxling från den Arga akvarellisten!

      Ja, egentligen skulle jag nog ha blivit illustratör, för det är så otroligt roligt. Och om jag hade satsat på det från början, utbildat mig och tränat upp mig, vill säga. Men nu är det väldigt roligt att kunna återvända till målandet som hobby. Vem vet, om jag hade illustrerat hela mitt yrkesliv hade jag kanske varit trött på det nu?

      Din akvarellkompis ska jag besöka igen – jag var inne på hans sida för ett tag sedan, då du skrev om honom, men sedan har jag ju glömt att kolla. Ska bli kul att se vad som hänt sedan sist – tack för tipset!

    • Karin skriver:

      PS. Men visst ska du testa akvarell någon gång! Det var inte min mening att avskräcka, tvärtom. Det är ju så otroligt roligt också! När det vills sig väl och färgerna samarbetar med ens intentioner kan det blir jättefina effekter som är svåra att få till med andra slags färger. Bara att måla helt abstrakt och låta färgerna göra som dom vill kan vara väldigt inspirerande och fascinerande.

  2. Jane M skriver:

    Jag gillar dina lektioner, de inspirerar. Idag tog jag med blocket ut och satt och försökte få till en landskapsbild med Mälaren där några båtar stuffade fram mot ett grönskande landskap som fond. Om det blev bra? Det blev inte ens likt, det blev ett helt annat slags landskap, men med god vilja kan man nog få det till en slags sommarbild :)

    • Karin skriver:

      Vad kul om du blir inspirerad av mina varnande exempel!
      Jag tänker en hel del på likheterna mellan att skriva och att måla. Hur man inspireras av verkligheten, men sedan skriver/målar något annat. Hur en kombination av stämningar, viktiga detaljer blir en ny verklighet. Och hur det man tror är motivet ofta visar sig vara bakgrund eller preriferi. Väldigt roligt att hålla på och kul att du är igång!

  3. Barbro A skriver:

    Å så fin bild, den första! Jag skrollade ner över sidan och tänkte blixtsnabbt: Titta, det där är Karin själv!
    Hälsningar!

    • Karin skriver:

      Tack Barbro – vad kul! Det är egentligen min dotterdotter (eller skulle vara det) men hon blev mer lik sin mor, som är rätt lik mig.

Kommentarer inaktiverade.