Ibland försöker jag måla vår utsikt. Det är verkligen inte lätt och det senaste åren har det blivit ännu svårare, med Slussen som blir en allt fulare plats och så nytillskott som Nya Continental i blickfånget. 
HUR gick det till när när man godkände det här huset? Det skulle jag gärna vilja veta.
Det barmhärtigaste blir i det läget att måla en silhuett med kvällshimmel bakom. Visserligen muttrar Arga akvarellisten om att det är i enklaste laget. Det var sådana övningar man fick göra med vattenfärg en gång i tiden, i skolan. Tonad himmel och så en silhuett av träd eller hus.
Men Arga akvarellisten tystnar när jag invänder att alternativet vore att kämpa med fula hus och Slussenelände i dagsljus.
Du milde – jag har inte riktigt sett det där hotellet … håller helt med dig! Men man ska inte förakta siluetter!
Visst är det obegripligt!
Siluetter är kul för att det faktiskt ÄR rätt lätt!
Det tycks vara högsta mode med husskrällen som ser ut som streckkoder. Men den som gjort den här streckkoden måtte dessutom ha varit berusad. Och likaså den som gav byggnadslov. Örk. Räligt.
Mycket vinglig streckkod, ja!
Så måste det ju vara, arkitekten och fönsterfabrikören satt och söp och ritade.
Och som sedan bjöd stadsbyggnadsnämnden med stadsbyggnadsborgarrådet i spetsen på en bättre middag innan dom visade ritningarna.
Samma mutkovlar som till varje pris vill driva igenom Nobel prize center.
Kan det vara så illa tro?
Det fulaste hus jag sett sedan vår egen ombyggda silo på kanalkajen. Ofattbart att någon fått tillstånd att bygga ett sådant anskrämligt hus. Jag skulle rekommendera de ansvariga att åka till Kina och titta på den moderna bebyggelsen där i stället. Ljust och luftigt och vackert.
Kan inte ha varit lätt att måla Riddarholmskyrkan i akvarell?
Ingrid
Anskrämligt är verkligen ordet!
Riddarholmskyrkan var lättare än man kan tro. Det är ju inte så supernoga och det blev ju lite ungefärligt, minst sagt. Men det krävs en riktigt bra pensel. Det här är min allra minsta (och en av de dyraste!).