Vintersport

Jag försöker förgäves minnas om jag hade sportlov under de första skolåren. På 1940-talet, då det var ont om bränsle, infördes Bränslekommissionen ”kokslov” i skolorna i februari för att spara på uppvärmningskostnaderna. Det fortsatte på sina håll sedan som sportlov, när man kom på att det var en fiffig idé att ungarna fick ledigt i februari då förkylningar och influensor härjade som värst. Lite smittriskminskning, alltså. Mest i städerna. Undrar om vi hade det också?DSCN3434 (1)

 

Eftersom jag oftast åkte skidor till och från skolan på vintern och sedan tog en tur upp på det närbelägna berget efter skolan, eller åkte skridskor, eller byggde snöfästningar, kort sagt utnyttjade vintern maximalt till vardags, var det väl inte så stor skillnad om det var sportlov någon vecka.

kicki vid kalinsVintersportade gjorde vi verkligen hela tiden, sportlov eller ej. Här har vi till exempel syrran i en hård slutspurt i en skidtävling hos grannarna.

Dessvärre spurtade hennes medtävlare ännu mer och hamnade högst på prispallen.

Publiken består av mammorna, vinnarens pappa och bror och så en tonåring som inte verkar rustad för vintersport överhuvudtaget. Klänning! Varför hade jag klänning mitt i vintern?bernt kalin på prispallen

Prispallen står, som ni ser, på en släde. Den eller andra liknande slädar var i någorlunda flitigt bruk på den ofta oplogade vägen hos oss. Vi bodde en bit från själva samhället vid en liten väg där det inte var så noga med plogningen. Då var det behändigt att slippa pulsa; för det mesta fanns det plats att hoppa upp baktill på släden och åka med en bit.

Vintersport är Birgitta Malmstedts förslag till lördagstema. Och denna vecka hoppas jag på ett inlägg hos Pysselitens, eftersom hon verkligen har vintersportat nyligen!

Här finns övriga temabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur

Det här inlägget postades i Lördagstema och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

43 svar på Vintersport

  1. Jag känner igen mig, det var idrott för hela slanten. Mest ishockey. Önskar jag hade åkt mer skidor. Det var för besvärligt att valla, tror jag.

    • Karin skriver:

      Stearinljus funkade fint som valla!

      • kicki skriver:

        Nä, det gör det inte. I alla fall inte på de gamla träskidorna.

        • Karin skriver:

          Jo, just på de gamla träskidorna. Men det måste vara någorlunda kallt, förstås. Vid nollgradigt eller varmare funkade ingenting på de där obehandlade träytorna. Fast å andra sidan, om man jämför med dagens skidor och valla går det ju inte att jämföra. Å tredje sidan blev det aldrig bakhalt heller!

  2. Eva Swedenmark skriver:

    I mitt minne finns också ordet skurlov. Känner du igen det?

    • Karin skriver:

      Skurlov var något man läste om i böcker. Jag tyckte alltid att det borde skuras lite mer ofta i vår skola…

  3. Molo skriver:

    Vi hade nog inte sportlov på 40-50-talet men väl pärlov och skurlov. Min småskolefröken, Fru Vallin , var klädd i snäv, lång, grå kjol och raggsockar som var nervikta över pjäxorna, när hon med oss skolungar drog iväg på skidutflykt.
    Vad hon hade upptill ser jag inte i mitt minne. Kanske för att hon var så lång.

    • Karin skriver:

      Pärllov… tänkte jag först, vilket låter väldigt spännande. Men så insåg jag att det handlar om pärer, dvs potatis. Möjligen fanns det potatislov någon gång under min skolgång, men inte en hel vecka.

      Vad tjusig fröken Vallin, måste varit i sin skidkjol! Och väldigt lång dessutom!

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Vilken nostalgi! Plötsligt minns jag också ”hemmasnickrade” skidtävlingar… Vi pratade häromdagen om att man sällan ser barn vara ute och leka överhuvudtaget efter skolan eller på helger. Jag minns än idag det mantra som skallade från alla vuxna; Ut och lek! Klart man hittade på en massa roliga saker!

    • Karin skriver:

      Det var ju ofta roligare ute än inne, så det var där man hölls. När jag tänker tillbaka är jag mest förundrad över mitt tålamod med skidåkningen. Kämpade boråt en timme över åkrarna och uppför berget, för att få en utförlöpa på max fem minuter. Och så hem över åkrarna igen…

  5. kicki skriver:

    Uschja, jag minns den där tävlingen. Varför hade jag ingen ork, och ingen lust heller förresten. Och inte fattade jag vitsen med tävlandet heller, varför skulle man skynda sig för att komma fram till ingenting bara för att vara först? Dessutom hade jag fått itutat att det var fult att tränga sig före.
    Men självklart ställer jag gärna upp i tävlingar, dom som vill komma först måste ju ha någon att komma före, ju.

    • Karin skriver:

      Snällt av dig att låta grannpojken vinna. Jag minns hur mamma brukade säga att det måste ju vara någon som ska komma sist också, när jag beklagade mig över klena resultat i olika sporttävlingar. Våra föräldrar var nog så långt som man kan komma från de där högljutt hetsande föräldrarna man kan se ibland vid fotbollsplanerna.

  6. Pysseliten skriver:

    Vilken härlig bild på syrran och jag minns också vintrar med massor av snö från min barndom. Men att tävla på skidor för att komma först bryr jag mig inte om. Verkligen inte. Man ska ju njuta av själva skidåkningen … Och ett inlägg blev det! (fanfar!)

  7. olgakatt skriver:

    Stearinljus var vad jag också bestods som valla när jag var barn och faktiskt åkte skidor ibland. Det funkade INTE på vår blötsnö, det blev tjocka lager snö som fastnade under laggarna istället. Var tionde meter fick man ta loss skidorna och skrapa rent. Tacka sjutton att man tappade geisten.
    Nån gång när jag gick i läroverket infördes ett tredagarslov i februari, i Malmö kallat Kul-i tre eftersom staden ordnade aktiviteter för alla skolungar. Långt senare blev lovet en hel vecka.

    • Karin skriver:

      Ja, klabbsnö var ett elände med de skidor vi hade, eftersom det var helt obehandlade under. Rena träytor som sög åt sig fukt och snön fastnade under skidorna i tjocka lager. Men i våra trakter var det ju kallare mest hela vintern.

  8. Karin på Pettas skriver:

    Stearinljus hade vi också som valla. Och visst, man rörde på sig hela tiden oberoende om det var lov eller inte. Så härliga bilder du bjuder på! Du har ju i alla fall höga stövlar på dig och säkert mamelucker under kjolen. Är det prisutdelning så måste man väl vara extra fin.

    • Karin skriver:

      De där stövlarna var snygga, men höll inte alls värmen. Som tonåring prioriterar man dock utseendet (även vid evenemang på grannbondens bakgård) och vad gör det om man fryser tårna av sig!

  9. Anki skriver:

    Härligt nostalgiskt inlägg med härliga bilder ifrån då det begav sig! Jag minns hur man vallade med stearinljus och att det inte alls funkade i blötsnö, utan att man till slut klampade runt som på styltor :)

    • Karin skriver:

      Det blev en alldeles egen sportgren, det där, att samla så mycket kramsnö som möjligt under skidorna, så att man promenerade – precis som du skriver – som på styltor!

  10. LupusLupus99 skriver:

    Stina Nilsson och Frida Hansdotter är några av årets Svenska framgångar
    inom vintersport. Frida kommer ju ifrån Norberg vilket är snudd på grannby
    med er sommarort Avesta.

    • Karin skriver:

      Och vår uppväxtort dessutom. Vaqrför är våra skidframgångar så blygsamma, kan man undra, med den uppväxten. Kanske ska följa Pysselitens exempel trots allt och testa Vasaloppet, för viss uthållighet har jag nog, upptäckte jag för några år sedan när jag (dysdirektiker som jag är) välde fel bland de olika långfärdsspåren och så småningom kunde välja mellan två skyltar som angav höger 25 km och vänster 25 km till utgångspunkten. Det blev alltså femmilsspåret i stället för 5 km-spåret, men det gick bra det också.

  11. Margaretha skriver:

    Nej, jag ser varken släden eller dina stövlar – min dator tycker inte att jag ska se den bilden.
    Jo då, februarilovet hade vi, innan lovet ibland hamnade i mars och döptes om till sportlov. Vi stadsbarn hade inget potatislov, utom en tjej som fick ledigt några dagar på hösten för att hjälpa till på familjegården i Östergötland. Skurlov var bara en dag, ofta en måndag – och nästa dag hade hela skolan en speciell lukt, varken god eller otäck.
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Aj då. Nu igen. Men nu tror jag att jag överlistat Safari-censuren, som ibland tycker att mina bilder är olämpliga. Hoppas både släde och stövlar syns nu!

      Det kanske rentav var kokslov som ni hade i februari?

      • margaretha skriver:

        Tack för bilden!
        Nej, jag hade aldrig kokslov – kanske upphörde de ungefär samtidigt som ransoneringen (-51). Förmodligen hade jag sportlov så småningom, men vi kallade det alltid februarilov – även om det inföll i mars.
        M

  12. Så roligt att du har de gamla bilderna kvar. Härliga minnen.
    Hälsningar
    Birgitta

  13. Agneta skriver:

    Jag började skolan 1948 och då förekom fortfarande kokslov. Minns dock inte om det var på höst- eller vårterminen. Sportlov infördes omkring 1950–1952. Jag har några vintriga sportlovsbilder tagna på vårt lantställe cirka 1951. Jag och syskonen har byggt en stor snöfästning. I snödrivorna utanför huset står skidor och stavar nedtryckta. Min bror åker rattkälke och på sjöns is har vi satt angelkrokar. Funderar lite på om det kan ha varit ett snörikt påsklov och inte sportlov. Minnet börjar slira.

    • Karin skriver:

      Vad härligt det låter – precis så där ska det vara på vintern: skidorna vid ytterdörren, snöfästningar och kälke! Låter som en riktigt klassisk barnboksillustration!

  14. Tove Olberg skriver:

    även jag minns stearin som skidvalla. Så kom Swix i alla färger och med mitt skidåkande som sig var litet så minns jag både glid og kladdeföre på skitur under vinterferien som sportlovet hette i Norge :-)

    • Karin skriver:

      Kladdeföre! Vilket bra ord –måste vara norskt? Klabbföre sa vi, men snön kladdade ju verkligen fast under skidorna.

  15. Tove Olberg skriver:

    Nej nej nu glömde jag ju skriva att dina gamla bilder är härliga att se – vilka minnen!

Kommentarer inaktiverade.