I Facebookflödet fiskar jag upp ett ord som sannolikt kommer att hamna på nästa års nyordslista. ”Att bli göstad”. Det myntades för över en veckan sedan och har sedan spritts till många tidningar.
Det var Helsingborgs Dagblad som myntade begreppet ”att gösta” och ”att bli göstad” i samband med Guldbaggegalan, den 18 januari. Gösta Ekman överlämnade hedersbaggen till Birgitta Andersson och förväntades säga något om varför det var så rätt att hon fick den. Kanske berätta lite om henne från deras långa gemensamma skådespelarliv. Men i stället berättade han mest om sig själv, vilket har fått många att reagera.
Många krönikor och kåserier har den senaste veckan berättat om liknande situationer; bröllopstal där varken brud eller brudgum nämns, begravningstal där den avlidne tappas bort, tal till studenter som bara handlar om föräldramödorna, inte om studenten… Men även där har det handlar mer om Gösta än om Birgitta Andersson.
Så därför kommer hela juryns motivering här:
”Birgitta Andersson är en av vår tids absolut främsta komedienner. Verksam inom svensk film i över sex decennier har hon med lysande prestationer, i t ex filmklassiker som Att angöra en brygga, Svenska bilder, Ägget är löst och Äppelkriget, vunnit publikens hjärta. Hon är i särklass en av våra mest folkkära skådespelare som blivit Hedvig, Doris, Teskedsgumman och Abbes mamma i Madicken med hela svenska folket.” Ja, det visste vi ju och juryns motivering lästes upp på galan. Men ändå, det tål att upprepas. Jag tror att ALLT hon har gjort har varit bra. Hon är mycket värd sin hedersbagge.
Den där med att helst berätta om sig och sitt är nog ett rätt internationellt beteende, som på denna teckning som jag just kom att tänka på.
Här hemma har Johanna Koljonen använt begreppet ”ABF-mannen” om den där personen som ställer sig upp och berättar om något som hen brukar tala om oavsett vad kvällens diskussion handlar om, oftast maskerat som en fråga.
Debattledaren på bilden säger alltså:
”Vi har bara tid för en enda omständlig, självupptagen fråga som inte har något alls att göra med det som vi har talat om”
Mycket bra! Det ordet känner jag har ett berättigande och det finns inget sedan tidigare. Tror det kan bli välanvänt till och med. Jag vet inte hur många gånger som vi suttit i TV soffan och sett programledare gösta sina gäster.
Visst är det är behändigt uttryck som vi inte haft hittills. Jag funderar lite om det är orättvist mot Gösta Ekman, som ju gjort en massa bra saker. Men just därför, tänker jag, borde han ju kunna göra en rättvisande och kärleksfull presentation av Birgitta Andersson i stället för att prata på om sig själv. Så det är nog inte orättvist i alla fall.
Nä, han får ju sitt namn skrivet i ordboken – mer uppmärksamhet än så kan man knappast få! Fint ju, bättre än det där andra nya ordet, vahettere, mansplaining. Det är ett ord som fått fel förklaring, för att det uppkommit i en sned och lite sjuk jämställdhetsdiskussion.
Ja, vilket bra och användbart uttryck för en beteendetyp som syns och/eller hörs alltför ofta ofta. Att just Gösta Ekman fick bli den som va’t bakom det behövliga uttrycket är kanske lite synd, men å andra sidan såg vi faktiskt den där hedersbaggeutdelningen och undrade vad han höll på med, eftersom det ju borde handla om henne och inte honom själv.
Hade nog inte varit så dumt med en duktig talskrivare där! Det är ofta lite riskfyllt när offentliga personer (som skådespelare) struntar i att förbereda sig, eftersom de litar till att inspirationen ska rinna till.
Håller med om att det är ett ofog att göra som Gösta Ekman gjorde, men nog hade det väl kunnat vara någon annan som gjort det, någon med annat förnamn.
Ja, det är ju lite otur för alla andra med samma förnamn, men risken är minimal att du skulle bli beskylld för att gösta någon!
”Den där med att helst berätta om sig och sitt är nog ett rätt internationellt beteende” – ja, och väldigt svårt att få stopp på. Vad man än säger i det läget, låter det som ”prata om mig istället” eller ”gu va du är trist”. Jag ska testa den här nästa gång:
– Förlåt, vad sa du? Jag tappade tråden när du sa ”jag”.
Försöka duger! Men risken är stor att svaret blir: ”Jamen förlåt, jag bara babblar på om mig själv. Nu måste DU berätta vad du tycker om mig!”