Jag gillar verkligen semlor, men behärskar mig någorlunda i dessa moralupplösningens tider, då det går att köpa semlor året runt. Fettisdagen är i år den 17 februari. Men jag tycker att man kan börja så smått i mitten av januari. Om man får tag i några, förstås. Eftersom vi har ett bra bageri runt hörnet har jag inte ens kommit på tanken att baka själv. Det är bara att gå/halka Urvädersgränd ner så ligger bageriet där. MEN, jag har mötts av: ”Nej vi har inga semlor på lördagar och söndagar.” Eller: ”Nej tyvärr semlorna tog slut i morse.”
Men nu har jag i alla fall begått semmelpremiär, om än inte den helt fulländade.
När finsemlor inte finns att få, måste man hitta andra lösningar. På Konsum i Avesta säljs ofyllda semmelbullar. Då behövs ju bara lite mandelmassa och vispgrädde. Jag gjorde i ordning årets första semla, hällde upp lite varm mjölk i en djup tallrik och lät semlan sjunka ner i mjölksjön. Perfekt!
Eller inte. Eftersom semmelfabrikanten har delat bullarna som ett hamburgerbröd säger det bara splash om fyllningen, som far ur semlan och löser upp sig i den varma mjölken. Och inte går det att äta en sån semla för hand heller. Då riskerar man att splasha grädde över hela fasaden och i värsta fall på medmänniskorna. Om man snittar locken så här går det dock bättre.
Ännu bättre vore det med hela semmelbullar så att varje semmelkonsument kan få skära sin egen lockmodell. Själv föredrar jag ganska små och trekantiga lock, lösvispad grädde utan socker eller vaniljsocker och extra kardemumma i mandelmassan.
Man har sina problem, helt klart. Själv har jag inte smakat av någon semla än, och när jag gör det ska den ätas med mjölk och kanel. Utan mjölk kan det lika gärna vara.
Ha det!
Helst med mjölk, ja. Men i nödfall kan jag trycka i mig en semla eller två utan mjölk också, till kaffet, till exempel. Kanel har jag dock slutat med. Tycker att kanelsmaken dominerar lite för mycket.
Tycker som Hans. Vi fick semlor med varm mjölk som efterrätt varje tisdag när det var dags när jag växte upp. Kanel och socker till. Jag vet att en semla (enligt VV innehåller 12 points – man får bara äta 18 på en hel dag om man vill gå ner ett halvt kg i veckan) vilket har gjort att jag avhållit mig från dylika frestelser. Men en enda ska jag väl kunna kosta på mig att äta i år. De är inte billiga heller…
Ingrid som tycker det här med semmelwafers låter helt nottigt (som vi sa förr i Lund när jag läste där för tusen år sen.)
Men har du tänkt på att det finns minisemlor? Det räcker faktiskt med en mini för att man ska bli nöjd. och de är nog bara ungefär 6 points, skulle jag tro. I värsta fall får du baka själv i lagom storlek!
Fastlagsbullen bereds hos mig på följande vis:
Ett TUNT lock skäres. Bullen gröpes ur och gröpet blandas med mandelmassa och litet grädde samt återföres i bullen. En mindre mängd bredes på lockets insida. Rejält med gräddes påföres bullen och locket sätts på. Damm(= florsocker) är förbjudet!
Förtäres lååångsamt med varm mjölk eller till kaffet.
För nån vecka sedan testade vi en minivariant från ett välrenommerat konditori i Malmö. De var hyfsade men inte perfekta, förstås. Men berömvärt med det lilla formatet, de flesta köpebullar är alldeles för stora.
Aha, en semmelinnovation, i alla fall för mig. Att bre lite mandelmassejox på lockets undersida är ju en lysande idé! Har du förresten testat med lite extra kardemumma i mandelmassejoxet?
Och minisemlor är en välsignelse för den som är begiven på semlor. Det brukar stilla suget.
PS. Numera kan man beställa semlor i Skåne. Det kunde man inte fram till för några decennier sedan, då visste vi inte vad semla var. Här fanns bara fastlagsbullar. På Åland betyder semla f ö småfranska, eller franskbrödbulle som det hette här förut. Måste komma ihåg att fråga Pettaskarin om det finns fastlagsbullar på Åland!
Samma som i Tyskland och Österrike, där semmel ju är småfrallor, fast med ett slags stjärnformat mönster. Jag borde kanske hänvisa till min lilla etymologiska utredning häromåret. Ta den inte för bokstavligt bara!
Tack för den trevliga drapan! Gissar att det inte kan ha varit så rysligt många av krigsfångarna som kunde smörja kråset med bullar i mjölk. Kanske de av dem som frivilligt övergick till rysk tjänst, möjligen, inte de som skickades till Sibirien.
Hur det än är så är bullarna goda! Alldeles för goda.
Den uppmärksamma läsaren borde ju bli lite fundersam över det där med att krigsfångar kunde beställa in exotiska maträtter, som semlor. Och det blev du ju.
Mina skånska föräldrar bosatte sig på trettiotalet som nygifta i Jönköping. En lördag såg mamma att hon hade slut på vitt bröd och insåg att hon inte skulle hinna till affären innan den stängdes. Hon valde då att ringa till affären och bad dem att lägga ut en påse med ett franskbröd på affärstrappan, så skulle min pappa köra och hämta det lite senare. Så skedde också, men föräldrarna blev mycket förvånade över att påsen inte innehöll ett helt vitt bröd utan en säger en småfranska. På så sätt lärde sig min moder att ett helt vanligt franskbröd kallades Bergis i Jönköping. Såg nu på nätet att bergis brukar innehålla mjölk till skillnad mot vanligt franskbröd, men jag vet inte om det stämmer med den bergis jag växte upp med.
Snopet med bara en småfralla! Hoppas de kunde dela den i alla fall och inte blev osams om vem som skulle ha överdelen.
Bergis har jag hört sägas att det från början är ett judiskt bröd, som man bakade så att det var färskt på fredagskvällen. Och etymologin, ja jag vet inte riktigt om jag ska ge mig på detta frestande ämne. Men det sägs i alla fall att bergis, som också heter barkis (i Göteborg), är en förkortning av en judisk tacksägelse. Osäker på om det betyder tack, eller ta emot eller kanske gåva. Ordet transkriberas på olika sätt berachot, brachot och berakhot. Och ser man på, i Wikipedia påpekas att just den här sortens bröd, bergis, är vanligast i Göteborg, Norrköping och Stockholm som var de städer där judar först tilläts bosätta sig, på 1780-talet!
Och skulle man ta sig från Göteborg till Norrköping eller vice versa, så passerade man Jönköping och planterade kanske sitt brödnamn där!
Så måste det ju vara!
BR(CH) är väl den hebreiska roten, där ch står för en bokstav även om vi behöver två.
Det är samma rot som i Barak, Baruk och handlar om välsignelse.
Mubarak är particip, så det borde vara ”den välsignade” eller ”den välsignande”.
Tycker det verkar vara ett bra ord för sabbatsbröd: BR(CH)T, där T står för att det är nån sorts substantiv eller ”verktyg”.
Och då får jag funderingar på om BR(CH)T och tyskans Brot och vårt bröd är samma ord … det finns ju en del semitiska ord i vårt språk.
Ja, vad glad jag blir! Jag hade tänkt associera vidare till barak, som ju betyder gåva, lycka och välsignelse på swahili också, men jag tyckte det var lite tunn etymologisk is. Kul!
”Haraka, haraka, hakuna baraka” brukade vi säga. Dvs Bråttom, bråttom ingen lycka!
PS. Hellquist säger att bröd det är indueuropeiskt, med roten bhru, sjuda, jäsa och det kan väl ha en liknande form på hebreiska.
Ha! Jag har bakat, 64 minisemlor blev det. Några gjorde jag iordning och gick över till grannen med och resten kan man läsa på Facebook. Det är en lång historia som bl a har att göra med en punkterad laxodling. Kanske skulle blogga om det…
Oj!
Såklart du ska blogga om hur man fångar lax med hjälp av semlor.
Ps. Konsumsemlorna var väl helt ok. Ds
När jag väl hade snittat locken, ja.
Semlor går endast att äta om de är mandelmassafria så det så.
Pax för att få äta upp din mandelmassa!
Du kan få den här semlan istället. ;)
Ja nu börjar det likna något. Här är receptet, som bland annat innehåller en halv liter vispgrädde och 300 g mandelmassa!
http://mosterannasbakverk.blogspot.se/2010/03/jattesemla.html