Det våndas i etikettspalter, på Facebook och annorstädes över helgernas hälsningsfraser. Jag ska väl inte vara sämre jag. Får man säga ”Gott slut”? undrar många tydligen. ”Nej!” säger Magdalena Ribbing ”det är inte trevligt, rentav makabert”. Struntprat, säger jag. Om det börjar ta slut på året kan man väl önska sina medmänniskor en trevlig avslutning på det utan att det uppfattas som att man önskar livet ur dem.
När och hur länge ska man säga God Jul? Före och under julen såklart. Och hur länge varar då julen och när säger man ”God fortsättning” i stället? Annandag jul är ett säkert tips. Då kan man börja med god fortsättning (på julen) för att kanske använda någon variant på Gott slut under nyårsafton.
Pappas julslutsstilleben, taget någon gång på 50-talet
Dottern i Brasilien har fångat samma tema
Från klockan tolv på nyårsnatten används Gott nytt år. Det håller hela den dan. Sedan blir det God fortsättning igen ett tag, tills man tröttnar och det är dags för vårbruket.
Om man inte gör som ett av barnbarnen som löste alla sådana etikettsproblem på ett framgångsrikt sätt genom att alltid ropa ”Trevlig helg!” när vi skildes åt. Alltid, oavsett veckodag och årstid.
Som GGG har jag mer och mer börjat använda ”Säsongens hälsningar”.
Och den där Ribbingskan blev jag så trött på att vi till slut sa upp en sgs femtioårig prenumeration på DN. Det får vara nån måtta på vad begreppet ”trogen prenumerant” ska innebära. Vi får numera vår omvärldsinformation via GV och DI, samt lokalblaskan. Det räcker förbannat bra.
Det finns lite olika sätt att uttyda GGG. Men inget som jag riktigt får att passa in på detta sammanhang. Vad har jag missat?
Säsongshälsningar är bra. Till att börja med är ju julen ett relativt okänt fenomen i många delar av världen och för det andra infaller den ju lite olika även för dem som firar jul. Liksom nyåret. Men någon sorts säsong är det ju alltid.
PS. Ribbing är inte alltid dålig. Tvärtom rätt bra ibland, när hon säger ifrån att folk inte ska krångla till det så förbannat. Om man bara menar väl och handlar utifrån det är det gott nog. Ungefär.
Ribbingskan är kanske bra för dem som behöver lite basic training. Men för en naturbegåvning, som mig, blir det lätt lite för mycket.
GGG – Grinig Gammal Gubbe är väl ett rimligt förslag?
Ja, jo, så kan man kanske se det…
Tack för GGG-klarläggande!
Trevlig helg duger till det mesta året om! I USA blir det vanligare med det lika ekumeniska Happy Holidays till förtret för de vanliga mörkermännen som inte gillar vare sig Darwin, abort eller muslimer. De skulle väl knappast heller godkänna vår hedniska jul f ö. För att inte tala om förvandlingen av Lucifer till Lucia som är bland det fiffigaste jag vet!
Ja, ju mer man inser att vår jul inte är det enda mitt-i-vintern (alternativt, om man befinner sig på södra halvklotet, mitt-i-sommaren-) firandet desto rimligare blir det med Trevlig helg eller Seasons Greetings.
Fast i USA såg jag för många år sedan jättelika banderoller vid kyrkorna, där man tydligen tyckte att det gick för långt med neutrala julhälsningar och ville påminna om julfirandets orsak: ”Jesus is the reason for the season!”
Håller med Skogsgurra, jag blir så trött ibland på MR. Fast, som du skriver, ibland behövs hon. Som att man inte ska snyta sig i servetten på en fin middag och lägga den bredvid tallriken…
Undrar vad hon skulle säga om Göran Persson som satt och knappade på mobilen på nobelfesten för några år sen.
Har infört mobilförbud vid matbordet även för släktmiddagar.
Jag börjar bli så gammal att det kanske är adekvat att önska ett Gott Slut?
Ingrid
”snyta sig i servetten på en fin middag”
Absolut! Inte ens på en vanlig middag eller lunch – det är där naturbegåvningen visar sig ;)
För övrigt är det något av en konstruktion att hon (that woman) skulle vara en moderat hyfspolis. Det kanske går att hitta enstaka belägg för detta. Men som jag minns henne var hon tämligen detaljerad och bestämd i sina förhållningsorder.
Och eftersom Dagens Drygheter i övrigt också var/är präglad av besserwissrar så tröttnade vi på tidningen.
De MR:s uppmaningar som jag gillar är ofta riktade till vilsna ungdomar som ska gifta sig (”Gör det ni trivs med och bjud dem ni gillar!”) eller överformalistiska äldre personer som anser sig kränkta av en eller annan anledning (”Det där var väl inget att hänga upp sig på!”). Därför är jag lite förvånad över att hon upprörs över Gott-slut-hälsningar. Ingen menar väl något ont med det!
Och apropå servett-etikett måste jag ju bara ta det där Sten Broman-citatet från Musikanta en gång till, där Sten Broman av allt att döma erbjudits en pappersservett: ”Unge man! Papper använder jag bara på ett ställe på kroppen, och jag kan garantera att är ICKE i ansiktet.”
Dååå förstååår jag!
”vilsna ungdomar som ska gifta sig” – det stämmer inte riktigt in på oss. Vi är varken vilsna eller ungdomar. Och gifta har vi snart varit i femtio år, Hyttis och jag.
Jag kanske ska ge Ribbing en andra chans…
Och inte går det väl att sortera in er i kategorin ”överformalistiska äldre personer som anser sig kränkta av en eller annan anledning” heller…
Det finns de som tror att det kan vara på det sättet.
Nejmen Ingrid, Gott slut passar sig verkligen inte såhär i början på året. Where are your manners? (Skulle nog MR ha utbrustit.)
Hon fick mycket riktigt frågan vad hon tyckte om GP:s mobilhantering vid middagsbordet och om det tyckte hon inte.
Jag känner mig mycket otidsenlig med min mobilhantering. Glömmer ladda den, glömmer den hemma när jag går bort, eller sätter den på ljudlöst under möten och så missar jag samtal under några dagar… Men datorn däremot har jag full koll på. (Dock inte under släktmiddagar:)
Jag helgarderar med god fortsättning och trevlig helg!
Hängljus, är det något som går i familjen det? ;) Eller är de för veke? Hehe.
I Pieber i Österrike finns det stuteri/pensionärshem där Lipizzanerhästarna föds upp respektive njuter gröna ängar på sin ålders höst.
Där finns också ett museum där olika vagnstyper kan studeras. Alla vagnarna var försedda med lyktor. En del med rovoljelampor och en del med ljus. Eftersom solen låg på större delen av eftermiddagen hade alla ljusen veknat, så att säga.
Eftersom jag är expert inom alla områden och dessutom har svårt att vara tyst kunde jag inte låta bli att säga ungefär ”Ja, dieses Phänomen kennen wir ja”.
Ribbing skulle nog ha haft en del att säga om detta.
Eller Wittgenstein. (Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.)
För att sluta cirkeln: En del kan spela dragspel, men avstår.
Krönikören: Vekljus, vikljus, ljusbåge… hängljus är bra!
Kanske en släktkrämpa, eller också är det bara så att man råkat få tag i lite svagt ljus.
Gott helgslut (trettondagshelgen) och God fortsättning (på året) och… och Trevlig helg (kommande weekend, eller whenever)!
PS. Denna kommentar skrev innan jag läst SG:s kommentar här ovanför. Men jag tror ändå inte att jag behöver revidera den.
Kan det vara så att besservissrar har litet svårt för varandra?
Det senaste jag f ö hörde att MR inte tycker passar sig är att det sätts fram tandpetare på bordet. Det tycker jag är en utmärkt artikel att få tillgång till efter måltiden och uppskattar som fin service.
Men MR har humor; jag minns en förtjusande uppvisning i kindpussandets eleganta konst tillsammans med Stefan Rössner. Obetalbart!
Kan det där tandpetarförbudet möjligen ha ett samband med att det händer att en och annan blir lite väl ivrig i utgrävningarna av matrester och verkligen bemödar sig att nå längst bak, bakom visdomständerna, och då måste man ju gapa stort. Fast sådana personer (som jag träffat på i verkliga livet) bekymrar sig förstås inte om att det saknas tandpetare. Det går lika bra med gaffeln…
…eller fingrarna!
Håller med, man behöver inte haka upp sig på petitesser och misstolka välmenta hälsningar. Här i mormors hus hittade jag ett fint morsdagskort, men blommigt motiv med en god jul-hälsning på från mej och mina syskon. Vi motiverade dessutom valet av kort med att det kan ju vara mors dag och mormors dag vilken dag som helst på året.
Jag tycker MR är ganska underhållande och harmlös. Inte kan hon ha varit seriös när hon visade hur man ’ska’ äta banan – det var ren och skär underhållning för pöbeln! Vett och etikett är bra när det fyller en praktisk funktion och minskar förvirringen, inte späder på den. Tycker jag.
Trevlig Helg!
Vilken underbar meta-hälsning! God jul och mors dag på en gång – till mormor.
Men HUR ska man äta banan? Det har jag missat helt och hållet. Får väl gå in i någon garderob för bananätande, tills jag lärt mig hur det ska gå till.
Ptja, man ska bryta av bananen i bitar med fingrarna – inte bita av bananen direkt, som är det naturiga sättet att äta banan för mej. Men jag växte ju upp helt befriad från uppfostran om etikett på 70-talet. (Tacksam för vett-delen i alla fall!)
Nä?! Tihi! Freud i farten, eller?
Ja, det är väl till att vara jobbigt pryd!
Och vad ska man göra med sina kladdiga fingrar efter det då?
Bananfläckar på tyg är ju inte det roligaste.
*luttrad fd småbarnsmamma*
DET borde man ju fråga MR: Hur gör man med kladdet? Ska man ha servett?? Luddar inte den av sig på bananen? Hur har vi klarat oss hittills utan bananvett och etikett?
’Trevlig helg!’ är en underskattad fras. Varför bara använda den på fredagar, när det ju alltid är en helg på väg?
Javisst, och det är särskilt trevligt när ett treårigt barnbarn med glittrande ögon delar ut en kram och önskar en ”Trevlig helg!” till exempel en mörk och mulen tisdagskväll.
Gott slut låter onekligen lite märkligt, oavsett om man önskar livet av mottagaren eller ej. Låter inte Gott slut på året bättre? Men jag har aldrig hört någon som tagit illa upp.
Fast vi är ju lite monosyllabiska av oss. Och då faller sig Gott slut rätt naturligt, vad ms Ribbing än tycker. Och som sagt, folk begriper att man menar väl.
Hoho … gott slut på dagen när den övergår i natt går det bra tro? Läst så väl inlägg som kommentarer … bryt en bit av bananen … ja ha ja, gott slut på den hur den än äts!
Med eller utan MR.
Jag kan tänka mig att det finns många skäl som talar emot det där bananbrytandet. Hygieniska. bland annat. God avslutning på dagen och en god morgondag! Hjälp, lördag i morgon. Lördagstemadags. Men det får bli i morgon.
Låt mig som sakkunnig konstatera att Ribbingskan åter är fel ute.
Det korrekta sättet att inta banan är i form av:
1. Banana Split
2. Banansufflé som serveras med tunna havreknäcksflarn och en passionsfruktsorbet.
3. Torkad banan (i naturgodishyllan)
Jag har medvetet och av flera skäl uteslutit bananlikör och kinakrogarnas stekta eller friterade banan.
I mycket unga år ansåg dottern att det bästa sättet att äta banan var i form av Banana Split – men utan banan.
Det kan också hända att jag är lite rebellisk och äter bananen på det klassiska, orala, sättet. För att inte irritera Ribbingskan är jag då noga med att först avlägsna all behåring runt munnen.
Och så kan man ju fixa en lika enkel som piffig efterrätt som historieätarna visade från 30-talet (letar förgäves efter bild på den): ananasringar ur vilka det sticker upp en halv banan. Kocken Jens Linder visade kokboken med bild på hur det skulle se ut.