Musikanta föreslår Just nu som lördagstema. Och jag blickar just nu ut över detta:
Vi kan väl kalla det ett kreativt kaos även om det egentligen handlar om underlåtenhets-synder. Eller bristande organisationsförmåga.
Jag försöker få ordning på alla foton som det borde varit ordning på för länge sedan. De ligger i kartonger och kuvert i olika skåp, men först när barnen får barn tar jag mig samman och gör fotoalbum åt dem av alla bilder.
Minstingen har fått en dotter som heter Greta, som sin mormorsmor, så då börjar jag i den änden. Här är hon, min mamma Greta. Det fotograferades inte så mycket förr och bilderna som finns är små, men med ganska bra kvalitet. En del är skadade, vikta, trasiga eller fläckiga. Då skannar jag in dem och ”reparerar” så gott det går i datorn.
Det tar tid, men det gör det ju oavsett. Att sortera och ordna bilderna från barnens uppväxt är ett arbete som man inte kan forcera. Så många minnen! Man kan bli sittande långa stunder och bara komma ihåg. Roligt och vemodigt på samma gång.
Det finns bilder som är svåra att placera i tid och rum och jag grälar på mig själv. Jag som brukar predika att man alltid, ALLTID ska skriva namn, tid och plats på korten, gärna med blyerts, på baksidan.
Och så sitter jag ändå där med ett kort på mig själv och min nyfödda dotter och undrar var det är taget! Jag minns ju de där första veckorna så intensivt, men inte just fototillfället. Men väggen bakom och spadskaften är en ledtråd. Det måste vara min pappa som tog bilden utanför det hus som vi nu har som fritidshus i Dalarna.
Och så arbetar jag mig igen årtiondena. Dagis, skolstart, syskon, kompisar, fotboll, resor, studenten, tango, skidåkning, mera resor, familjeträffar, midsommarfiranden…
Jo, det tar tid och det måste få ta tid.
Det blir lättare, rent praktiskt om man har en flexibel albumlösning. När man inser att man mindes fel och måste ordna om bilderna kronologiskt. När man hittar några bilder till, som borde in i början av albumet. Då är den här sorten bra. Lösa blad och pärmar som man fäster ihop med ringar i lämplig storlek.
Dessutom ger det dottern en chans att komplettera med bilder som passar in. Samt, inte minst, en möjlighet att plocka bort de bilder hon inte vill ha med. Att ordna ett album åt någon annan är ju en grannlaga uppgift. Det har hänt att jag visat dottern bilder som jag tycker är alldeles förtjusande, men hon har protesterat vilt och krävt att få riva sönder dem. Nu ändrar man ju uppfattning om sånt med tiden och de bilder som var outhärdligt pinsamma för femton år sedan är kanske mer acceptabla idag. Med lösbladssystemet kan hon välja hur hon vill ha det.
Vad övriga lördagsbloggare har för sig Just nu kan man läsa om här: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Hu, nu får jag dåligt samvete över alla album som borde fixas här också…
Men just nu tänker jag på dig och Slussen! Tror du det blir nåt bättre beslut efter ytterligare utredning?
Man kan ju alltid hoppas att Slussenlösningen blir både billigare och bättre.
De som vill hålla fast vid den där (fördyrade) Nya-Slussen-lösningen hävdar man i så fall måste ändra nu gällande (nyss antagna) detaljplan, något som kan ta fem sex år. Fast jag undrar jag. Ska det vara så omöjligt backa till den förra detaljplanen, dvs Slussen som det ser ut i verkligheten idag, och renovera klöverbladet som många vill. Hoppas det klarnar snart.
Du gör det just nu, som jag försöker få till nu och då.
Plötsligt så inser jag att barnen och barnbarnen inte vet allt de behöver veta om
alla fotografier som har tagits och så sitter jag här med mängder att sortera och
datummärka. Jag har börjat hos barnbarnen….och det är ganska så lätt eftersom de
hör till den digitala åldern. Lätt att radera dåliga bilder, lätt att placera i rätt dokument. Tänkte ha dem klara till julen och ge bort en sticka i julklapp.
Men sen…nå, vi får se på bio i vinter, det finns många, många, många diafoton. Puh, men kul också.
Ha det bra just nu!
Det verkar vara fler än jag som drunknar i fotohögrna. Och du och Uffe som är fotoproffs, dessutom!
Jag har försökt göra ett fotoprojekt om året sedan äldsta barnbarnet föddes för nio år sedan. Då betar man av lite i taget. Det har blivit digitala fotoramar som jag fyller med årets bilder, eller en almanacka eller ett USB-minne. Men till sist har jag kommit fram till att album ändå är det som fungerar bäst för oss. Så nu blir det årets bilder i album till alla tre barnen.
GRATTIS till lilla Greta. Är du mormor förut? Farmor vet jag ju att du är.
Så utmärkt ditt inlägg passade till lördagens tema! Att ordna fotografier och att städa i bokhyllan ska jag göra ”te vecka” d.v.s. kanske nästa år eller så.
Jag har också en hel del tidningsurklipp där jag själv, barn eller barnbarn, vänner och bekanta är inblandade. De ligger också i en hög i bokhyllan och väntar på att bli inklistrade. Jag är dock tacksam över att jag hade förstånd nog att klistra in löpande alla artiklar och reportage jag gjorde när jag jobbade som frilansare på NT i början och mitten av 90-talet. Det är roligt att se tillbaka på vad som hände då.
Du var den första jag tänkte på när jag hörde beskedet om att skjuta upp ombyggnaden av Slussen :-).
Ingrid, som ska börja skriva sitt lördagsinlägg just nu.
Tack! Jodå, jag är både mormor och farmor tidigare, men det är ändå speciellt med yngsta dotterns första barn.
Vad klokt av dig att spara artiklar och klistra in dem! Man glömmer ju ofta vad man har gjort och det kan vara kul att kunna gå tillbaka och friska upp minnet. (Sånt har jag verkligen slarvat med.)
Bilderna tar jag itu med lite i portioner. Har ambitionen att göra lite varje år och tack vara lilla Greta fick jag ju lite extra fart på albumproduktionen.
Ja, Slussen ja. Spännande att se hur det går. Hoppas bara att ite allt fastnar i en evig förhandlingskarusell tillsammans med Förbifart Stockholm och Bromma flygplats!
För någon dag sedan plockade jag fram foton från barnbarnen när de var små. Tjejen som kom först finns i ordning i album. Pojken däremot ligger i fotopåsar, med tidsangivelse. Det blir mitt nästa projekt. Trevligt Just nu, men som du säger minnen som också skänker vemod mellan skratten. Grattis till mormor!
Det är verkligen långa utflykter längs Memory Lane, när man ordnar foton från barnens barndom. Mest roligt och kul att minnas, men åh vad fort det gick. Swisch, så var de stora och nu är äldsta barnbarnet nio!
Impad över vad du kan och är duktig som gör detta med dina/era bilder!!!!
Så fin mamma du har och så fint kortet blev av du och din dotter.
Smart med att ha ett album där man fort kan flytta bilder osv.
/kram
Tack. Jag är själv ganska impad att det äntligen blev av!
Nu är jag väldigt organiserad och sparar alla foton på datorn i års/månads-mappar, men det är värre med alla gamla kort. När jag gick i pension tog jag tag i det på allvar och försökte sätta in alla kort i pärmar och skriva på när de var tagna, men det är inte lätt minsann. Jag känner att jag borde scanna in en massa kort som börjar bli fula och missfärgade innan de blir helt förstörda, men det är ju så himla tråkigt…….
Ha en skön söndag!
Kram, Ingrid
Nej lätt är det sannerligen inte. Men jag försöker dela upp det i mindre projekt, så att jag lite oftare kan få en anledning att klappa mig själv på axeln och känna mig duktig. Grovsortera. Gallra! Japp, jag bestämmer mig för att vissa kort inte är värda att spara på. Om det finns ett liknande bättre kort kan jag slänga det sämre. Om det finns tjugo kort på samma personer, vid samma tillfälle (och det finns det ju!), kan man kanske sålla bort hälften. Och skannandet blir bara överkomligt om man väljer ut de verkligt skanningsvärda bilderna. Ofta små svartvita kopior som inte ser mycket ut för världen, som tål att förstoras upp förvånansvärt mycket.
Hoppas din söndag blev och blir fin!
Kram
Oj… nu drabbades jag av väldigt dåligt samvete. Har så många gånger försökt bringa ordning bland alla gamla bilder. De digitala går ju an, men alla de vanliga som ligger där i sina kartonger. Måste försöka ta mig i kragen och få ordning på dem…
Bra inlägg på den här veckans tema :)
Ha en bra dag!
Nej för sjutton, dåligt samvete är aldrig någon bra utgångspunkt för att få något gjort. Försök att känna dig inspirerad i stället. Och som sagt: dela upp i lagoma portioner!
Tack!
Du med!
Väldigt mycket tack för att du snyggar till bilder och skanna in dom så jag kan ladda ner och också få ett album familjebilder.
Instämmer!
Det går långsamt fram, men det går ändå fram…
Visst är det mödosamt men ändå så otroligt berikande att minnas, pyssla och skapa. :-)
Har själv hjort just det, letat bland bilder, skapat texter och fotoböcker. En sann njutning.
Trevlig kväll !
Visst är det roligt att umgås så intensivt med minnena och ordna fina album. Det vemodiga ligger väl mest i att man märker hur fort åren gått. Och välkommen hit förresten! Snart sovdags…
Vilket härligt just nu! Jag älskar att sortera, organisera, tänka och minnas, men visst är det ett stort jobb att sortera kort.
Jag brukar tänka på vad en av mina föregångare på ett av mina jobb sade: ”Om man gör lite varje dag blir det med tiden ganska mycket gjort.” Han hette Oscar Borge och var chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Från ingenting 1902 skapade han ett omfattande forskningsarkiv med material från vår samtidshistoria som annars skulle ha gått förlorat. Alltså gäller det att försöka dela upp dessa stora ordnarprojekt så att man kan göra lite (nästan) varje dag!