Ett tema som tål att upprepas

Lasse Hallström har regisserat två filmer som kanske ser lite olika ut, men som har samma tema: Om man börjar tala illa om en grupp människor finns det alltid en risk att några omsätter skitsnacket i livsfarlig handling.

I Chocolat från 2000 är det en grupp romer vars husbåt sätts i brand. I 100 steg från Bombay till Paris är det en indisk familj, på flykt från förföljelse i hemlandet. De slår sig ner i en liten fransk by och möts av allt från vänlig nyfikenhet till arrogans, fientlighet och hat. Och det är just den kedjereaktionen  från nedlåtande kommentarer till förakt, hat, hot och handling, som skildras i båda filmerna.

Samhällets ledande skikt kanske nöjer sig med att snörpa på munnen, tala om den egna kulturens förträfflighet och fälla en och annan kritisk kommentar om ”de andra”. Risken är då att några tolkar signalerna som att det är fritt fram att ge sig på nykomlingarna: romerna i Chocolat och indierna i 100 steg.

Passa på att se 100 steg, som nu går på biograferna. Den indiske patriarken Om Puri är alldeles lagom självgod, osäker och arg. Helen Mirren är lysande i sin snorkiga avmätthet. Det är värt biobiljetten att få se henne tappa koncepten när hon nås av beskedet att hennes restaurang fått ännu en stjärna i Guide Michelin.

binoche

Juliette Binoche serverar syndig choklad

Chocolat sponsrades av och ingick i en hårdlansering av chokladjätten Godivas produkter, vilket givit en viss bismak åt den läckra filmen.

Dess fem Oskarsnomineringar sägs vara resultatet av en marknadsförings-kampanj finansierad av Godiva. Det blev ingen Oskarsutmärkelse för Chocolat.

100 steg kanske klarar sig bättre?

Här finns inga uppenbara produktplaceringar vad jag kan se, men desto mer stillsam Hallströmsk humor och välfunna repliker. När en av kockarna i Mirrens restaurang klottrar ner muren utanför den indiska restaurangen med främlingsfientliga slagord (tillsammans med Le Pen-anhängare från byn) skurar Mirren bort klottret. I en senare ordväxling mellan henne och Om Puri om det indiska och franska köket säger han uppgivet att det är nu en gång så att indier har sitt sätt och fransmännen sitt och det är nog svårt att förena dem. Mirren svarar:

”Jag har tillbringat hela dagen med att skura bort just de där orden från din mur.”

100 stegbild

Manish Dayal lagar läcker indisk sukhi macchi (tror jag).

 

Det här inlägget postades i Att resa, Att tolka, Debatt, film och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

18 svar på Ett tema som tål att upprepas

  1. Karin på Pettas skriver:

    Chokolat har jag sett minst tre gånger och tänker se den igen när tillfälle ges. Tillsvidare har jag varit helt omedveten om marknadsföringen bakom det hela. Ointaglig, tydligen, för Lasse Hallströms filmer är så mycket förmer i handling och tanke än tanken på ev. reklam. Jag tycker verkligen om den filmen!
    Och nu ska jag hålla ögonen öppna för att se Hundra steg….
    Känner mig redan otålig.
    Tack för tipset!

    • Karin skriver:

      Jag gillar den verkligen också, Chocolat. Som chokladoman kan man ju inte annat än hålla med filmens tes att choklad är en gudagåva till människorna. Och dessutom gillar jag Hallströms lite lågmälda berättarteknik. Jag tycker inte att sponsringen märks i själva filmen, men tillsammans med att filmen presenterades hårdlanserades också Godivaprodukterna. Det var framförallt det som skapade debatt.

      En intressant följd blev att man uppmärksammade förhållandena på kakaoplantagerna i Västafrika, där det ofta fanns barn som arbetade under slavliknande förhållanden. Det kanske har blivit lite bättre, men det finns all anledning att hålla utkik efter rättvisemärkt choklad!

  2. Olgakatt skriver:

    Jag hade ingen aning om kopplingen med chokladtillverkaren heller! Diskussionen om den i det avseendet gick mig tydligen helt förbi också. Men filmen har jag sett två gånger och uppskattade den mycket.
    Jag är en dålig biobesökare men ska hålla utkik!

  3. Pysseliten skriver:

    Tack för tipset! Jag älskar Lasse Hallströms filmer, generellt alltså. Till och med Ciderhusreglerna gör boken rättvisa, vilket sällan är fallet när det gäller film.
    Chokladsponsringen var intressant och tack och lov diskret. Jag hade ingen aning, men visst äter vi mer choklad nu än för 14 år sedan?

    • Karin skriver:

      Visst har chokladen ökat sina marknadsandelar, som det heter. Dock inte när det gäller mig personligen, eftersom jag alltid varit storkonsument. Skulle kunna berätta mycket om mitt chokladberoende, men en del inslag i den berättelsen är direkt pinsamma…

  4. Hans Pettersson skriver:

    Trodde jag hade kommenterat.
    Chocolat är en fin Hallströmfilm. Tycker att han gör bra filmer alltsedan Mitt liv som hund, som väl fortfarande är den bästa.

    • Karin skriver:

      Chocolat är bra, absolut! Jag tror inte Hallström var skyldig till eller inblandad i de där chokladmarknadsförngsjippona som blev rätt uppmärksammade en gång i tiden. Och Oskarsnomineringar hade han nog fått ändå, kanske till och med en Oskar om inte chokladförsäljarna retat upp juryn med sitt tjat.

      Mitt liv som hud är en klass för sig. En enastående fin film!

  5. Musikanta skriver:

    Jag älskar Helen Mirren, bara det är en anledning att gå och se filmen. Tack för tipset, kanske den andra Mirren och jag kan komma ifrån en kväll nästa gång jag är uppe hos barnbarnen.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jamen det är klart att Mirren ska se Mirren! Och du också. Verkligen så njutbart spel av alla skådespelarna. Enligt en intervju som jag såg någonstans tyckte Mirren att de hade så roligt under inspelningen av filmen att hon var orolig för att den inte skulle bli bra. Men det blev den ju!

  6. Skogsgurra skriver:

    A Bar of Chocolate – WiFi, Bluetooth, molnet…

    Som gammal hårt arbetande tekniker finns det tre möjliga reaktioner inför dagens trend att skojsa till allt. Man kan fnysa åt det, Man kan bli sur eller man kan just luvv it.

    Jag växlade mellan alla tre sinnestillstånden. Men stannade i JLI. Presentationen i en chokladkaka kan man inte stå emot. Och applikationerna med blöjlarm, varm-öl-varning och andra nyttigheter visar på andra, mera seriösa användningsområden – kontaktledningsnerrivningslarm, till exempel.

    https://relayr.io/wunderbar

    • Karin skriver:

      Det där ser ju för bra ut för att vara sant! Jag skulle alltså kunna sätta en liten chokladbit på alla prylar som jag letar efter och hitta dem med hjälp av Wunderbar? Alltså inte bara mobilen, som man kan ringa till för att lokalisera utan boken som jag håller på ett läsa, handväskan som ofta gömmer sig, träskorna som jag sparkar av mig på oväntade ställen. Allvarligt? Eller är det en variant på Le USB vin?

      • Skogsgurra skriver:

        Mycket allvarligt. Prata med Tor. Han känner troligen redan till grejerna.

        Vad som händer inom ”the Internet of Things” är smått fantastiskt. Och fort går det. Och billigt är det. Det är bara att hänga på.

        Hälsningar från Höganäs. Där går det också undan. På elcykel.

        • Karin skriver:

          Elcykel minsann? Har du hyrt eller köpt? Visst är det kul! Jag är särskilt förtjust i att slippa det där förnedringsmomentet att gå av cykeln i uppförsbackar. Nu susar jag hela vägen upp, med måttlig ansträngning.

          • Skogsgurra skriver:

            Njae. Inte köpt. Hoppas nästan på att få en som studieobjekt. Vi har agerat motordoktorer och kan konstatera att patienten är pigg och rask. De befarade problemen var just det – bara befarade.

            Det ser ut att gå mycket bra för Höganäs AB och deras elcykelmotoravdelning. Jag är imponerad.

      • Skogsgurra skriver:

        Tillägg: De där små modulerna kan alltså känna av temperatur, känna igen färger/ljus, höra ljud, kolla fukt, känna av öppna dörrar och mycket annat. Det måste ju vara idealiskt för dig som har två hus att vara bekymrad över. Antingen kollar du läget i husen via app i luren eller också låter du systemet kontakta dig när det händer något riktigt allvarligt. Lågeffekt Blåtand gör att batterierna räcker i många månader, kanske år.

        Dags för frukost – och sedan blire det cykel hela dagen.

        • Karin skriver:

          Mycket intressant. Och eftersom jag inte bara har har två hus att oroa mig för utan dessutom goda möjligheter på båda ställena att förlägga mina tillbehör i ser jag oändliga användingsmöjligheter.

Kommentarer inaktiverade.