Vi vill ha regn!

”Leve drottningen!” heter på franska ”Vive la reine!”  ”Vi vill ha regn!” på skånska blir också ”Vive la reine!” eller ”Viv’ll a räjn”, vilket låter precis likadant i franska öron.

Både redaktörn och jag fick höra om drottning Désirées resa i Skåne, när vi gick i skolan. Det var hon som var gift med Karl Johan Bernadotte, som valdes till svensk tronföljare 1810.

(Och här måste jag, som alltid när jag kommer in på den tiden, stanna upp och förundra mig över hur i allsindar man kom på att importera denna kontroversielle marskalk som kung? Han var i onåd hos Napoleon som bara ryckte på axlarna när han hörde om rekryteringen och sa ”Tja, svenskarna är ju vana vid galna kungar…” Fast på franska då.)

Désirée var ogärna i Sverige, men torrsommaren 1827 reste hon genom Skåne och det var då de skånska bönderna ropade ”Vi vill ha regn!” Drottningen blev glad över hyllningarna och bönderna var nöjda med att ha vädrat sitt missnöje.

Det lustiga är att redaktörns historielärare vinklade historien som en antirojalistisk berättelse: Denna världsfrånvända kvinna utan förståelse för folkets hårda villkor, denna inbilska drottning som trodde att skånebönderna lärt sig franska för att hylla henne!

Min historielärare däremot presenterade lokala potentaternas listiga metod att göra sig populära hos kungaparet. Genom att manipulera de korkade och lättlurade bönderna blev hovet gynnsamt inställt till den skånska adeln och andra makthavare. Frågan är förstås om händelsen alls har inträffat.

Men jag går och muttrar för mig själv, nu när det är snustorrt i markerna och elden i Salatrakten fortsätter att sprida sig: ”Vive la reine!” Här är en bild från Mimerlaven i Norberg. mimerlaven

Vi vill ha regn!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

57 svar på Vi vill ha regn!

  1. Cecilia N skriver:

    Och jag som har fått utpekat för mig vilken balkong i Norrköping som hon stod på när de ropade ”Vi vill ha regn!”

    Nu undrar jag om hon åkte runt överallt och fick höra detta?

    • Karin skriver:

      Nej för 17, inte kan det funka på Norrköpingsmål?! Det krävs skånska rullande ”r” för att franska drottningar ska gå på det!

      Han som förevisade balkongen – hette han möjligen Herman i förnamn?

      • Cecilia N skriver:

        Du tänker såå? Att det är på tv jag sett’et?
        Kanske det. Eller så var det redan när jag pryade på tidningen och hade sällskap av den gamle redaktören på spårvagnen.

        Jag har blitt så gammal att jag får lov att inte komma ihåg.

      • Karin skriver:

        Nja, jag tänkte nog mest att det verkar vara en skröna av Herman-snitt. Och kanske att du stött ihop med någon Herman-typ, där under balkongen.

  2. Hans Pettersson skriver:

    Ja, den är bra den där historien, har hört den förut men mindes inte vilken kung det gällde. Vi fick regn idag och mycket svalare. Hoppas Västmanland får detta väder imorgon.

    • Karin skriver:

      Räddningstjänsten undanbad sig det hotande åskovädret med tillhörande regn. ”Då blåser det för mycket” sa de, ”vinden är vår värsta fiende och blixtarna kan tända nya brasor. Gärna ett stilla strilande, men för guds skull, inga åskoväder!”

  3. margaretha skriver:

    I skolan minns jag inte ens att vi talade om Désirée, vilket förmodligen säger mer om mig än mina lärare. Regnhistorien hörde jag mycket tidigt i livet av min mor.
    Boken Désirée (av Salminen, eller något åt det hållet?), läste jag i mina första tonår, och trodde i flera år att det var den absoluta sanningen. Fast jag undrade lite över hur förattaren kunde veta vad Désirée tänkte.
    Margaretha
    i regnet med
    en plaskvåt
    kisse i knäet

    • Karin skriver:

      En berättigad undran!

      Stackars kisse, men grattis till regnet, säger jag som just fått det första regnet på en månad!

      • margaretha skriver:

        En envis misstanke ville inte lämna mig, och jag fick med stor möda upp min tyngsta kroppsdel ur stolen, gick de tio meterna till bokhyllan – och visst hade jag fel (för en gångs skull). Annemarie Selinko, hette författaren.
        Kissen har för länge sedan uppsökt en säng, där han nog tänker slagga hela da’n.
        Margaretha
        som gärna delar
        med sig av sitt
        väder, som både
        sköljt bort delar
        av uppfarten
        och fällt ett
        träd

      • Karin skriver:

        Oj, dramatiskt väder du har! Här blixtrade det i natt, men det kändes som rätt ”ineffektiva” blixtar, alltså inte sådana som slår ner och orsakar förödelse. Men många! ”Som ett trasigt lysrör som står och blinkar”, sade någon.

  4. Kicki skriver:

    Här i nordvästra Svealands inland har vi haft ett par sjufall i veckan, med vidhängande åska. Gräset är frodigt och behöver klippas stup i ett.
    Det är lite oroligt att planera utomhustillställningar, t ex Änglaknäpp på Siljansfors skogsmuseum kl 17:00 i morgon.
    Men det blir fint väder.

  5. Kicki skriver:

    Ok, skyfall, då

    • Karin skriver:

      Sju skyfall?
      Lyllos er. Här är väldigt torrt och jag tror inte vi har klippt gräset sedan midsommar. Fast i natt kom det äntligen några droppar!

  6. hyttfogden skriver:

    Anne Marie Selinko skrev Désirées dagbok, en av de bekantskaper som grundlade mitt
    historiska intresse.

  7. hyttfogden skriver:

    … en av de tidiga bekantskaper … ska det va

    • Karin skriver:

      Kanske vore något att läsa? Jag vet ju absolut ingenting om denna dam, annat än att hon var här som hastigast en jul när hennes man blivit vald till tronföljare. Hon frös och rös över det tråkiga hovet, for hem till Frankrike och så dröjde det väldigt länge innan hon kom hit igen.

  8. hyttfogden skriver:

    Mademoiselle Clary växte ju upp i Marseille där hennes far var köpman. Hon var, vill jag minnas, förlovad med Napoleon en kort tid, men en korsikanare var nog inte vad
    familjen tänkt sig i första hand. Däremot dög Nappes äldre bror Joseph? som gifte
    sig med Désirées äldre syster som även hon blev drottning nämligen av Neapel.

    Napoleon hade lite svårt för Jean Baptiste ”den där gascognaren” som han sade
    så det kvittade väl om J B var verksam i Frankrike eller någon annanstans.

    • Karin skriver:

      Ack forna tiders tvåloperor! Hon hade alltså ihop det med Napoleon också. Borde kunna bli en spännande film… tänkte jag. Men så kollade jag och den filmen är ju redan gjord. Med Marlon Brando som Napoleon!

  9. Pysseliten skriver:

    Här i Knivsta är det torrt, varmt och sedan en liten stund vädrar vi rökos i luften. Jag tror jag går och badar.
    PS. Efter mycket om och men har jag läst ut Vägen till Bålberget av Therese Söderlind, som utspelar sig i Ångermanland under slutet av 1600-talet, med häxprocessen som bakgrund. En fantastiskt välskriven bok, om än lite seg i början då trådarna spretar. Hon knyter dock ihop allt fint och jag blev nöjd.

    • Cecilia N skriver:

      Jag hörde hennes sommarprogram.
      Men just nu så kör jag ett eller två program per dag så exakt vad hon sa kommer jag inte ihåg. Det är skönt att kunna höra i efterhand på datorn/i telefonen. Då kan man snabbt sluta lyssna till ett trist program och istället kolla nästa.
      Thereses program hörde jag tills slutet.

    • Karin skriver:

      Pysse, spännande material och en bra bok! Författaren har ju gjort en grundlig reseach och fått till det riktigt bra. Men var det inte någon av dina anmödrar som brändes där på Bålberget? Eller klarade hon sig, eftersom hon blev anmoder?

      • Pysseliten skriver:

        8 av mina anmödrar strök med! Med tanke på att var fjärde kvinna i tre socknar fick sätta livet till i den omskrivna processen, tror jag att alla med rötterna därifrån har liknande historia. Jag har till exempel även prästen som dömde dem i mitt släktträd.

      • Karin skriver:

        Det måste ge en extra dimension till bokläsningen, tänker jag mig. Ofattbart otäck historia!

        • Pysseliten skriver:

          Absolut! Jag tycker att Therese formulerar vikten av historiekunskap så bra i sitt sommarprat också. Jag har heller inte riktigt fattat detta tidigare.
          Passar på att korrigera mig själv: var 5:e kvinna fick sätta livet till i området.

  10. Anne-Marie skriver:

    Jag instämmer helt i dina ord.
    Här i nordligaste Kalifornien är det otroligt torrt (hela Kalifornien har en historisk torka) och vi har bränder runtomkring där jag bor. Flera som var och en är större än den i Sverige. Skrev precis om det på min blogg.
    Skrämmande med röken som vi också har haft och askan som legat på bilen.

    • Karin skriver:

      Kollade just bränderna i Kalifornien och där ligger vi liksom i lä! Otäckt med denna långvariga torka och alla bränder. Hur ska naturen hinna återhämta sig, undrar man oroligt.

  11. Olgakatt skriver:

    Skrönan är jag som skåning förstås uppväxt med. Enligt min fars version skulle önskan/hyllningen ha utspelat sig vid landstigningen i Helsingborg.
    Tack och lov har vi äntligen fått litet regn sista veckan utan att behöva krusa nån kunglighet. Hade det varit ett krav finge det fortsätta vara torka hos mig, fö.

    • Karin skriver:

      Episoden utspelade sig alltså dels på en balkong i Norrköping dels vid landstigningen i Helsingborg. Samt troligen på en mängd andra platser. Men så är det ju med skrönor, de kan poppa upp lite varstans.

  12. Agneta skriver:

    Även jag fick under uppväxten höra av mina skånska föräldrar, att det hela tilldragit sig vid Désirée ankomst till Helsingborg.

    • Skogsgurra skriver:

      Jag hörde den av Gustav Ljunggren – hatad nazistisk historielärare från Helsingborg. Vi låg i ständig fejd mitten på femtiotalet men just den skrönan tyckte jag var fiffig.

      Detta – och att Karl XII faktiskt är död är nog det enda jag minns från hans lektioner.

      • Karin skriver:

        Men visst framställde han det som att det var en mycket bra lösning, alltså inte alls som redaktörns historielärare som hade på en antirojalistisk vinkel om den korkade Désirée.

      • Karin skriver:

        Jag minns långa tirader under Ljunggrens lektioner om hur dumt det var att man tagit bort den 40-gradiga skalan vid val till kommuner och landsting, den som gav dem med högre inkomster större inflytande. Samt förstås hans högläsning ur det lokala bladet om lediga springpojksjobb. ”Det borde några av er tänka på i stället för att sitta här och värma upp skolbänken i onödan!”

    • Karin skriver:

      Det verkar som om den blivande kronprinsessan Desideria inte var med vid landstigningen i Helsingborg då Jean Baptiste klev av båten på vingliga ben och nästan ramlade i havet. Någon påpasslig person i mottagningskommittén slog dock armarna om honom och räddade situationen. Den frusna (och tydligen ganska äventyrliga) Désirée kom senare. Tror jag. Nu måste jag nog läsa den där boken. Eller i alla fall försöka få tag i filmen.

  13. Agneta skriver:

    Olika kan det vara: Min utomordentlige historie- och svensklärare på gymnasiet hade stått på en dödslista och strukit med om Sverige hade blivit invarderat.

  14. Kulturchefen skriver:

    Åhå, Selinko läste jag i min gröna ungdom, den stod i mormors bokhylla. Finns det verkligen ingen film? Fabulös historia oavsett sanningshalt. Annars var det Anna Sparres kungliga romaner som gällde.

    Inatt blev det äntligen skyfall, regnet slamrade så katterna och jag vaknade två gånger. Och rejäla knallar, plus en blixt som lyste upp rummet till den milda grad att jag såg det med slutna ögon. Squashen har fått glädjefnatt idag. Tio frukter på gång!

  15. Kulturchefen skriver:

    Oj, misssade en kommentar, men här är den:

    http://www.imdb.com/title/tt0046903/

  16. Kulturchefen skriver:

    … och här finns klipp;

    http://www.tcm.com/mediaroom/video/953533/Desiree-Original-Trailer-.html

    Känner ni till myten/historien om Verdis popularitet?

    • Karin skriver:

      Åh, nej, min slöa uppkoppling bara hackar sönder klippen.
      Får tåla mig lite tills jag kommer i närheten av en anständig uppkoppling!
      Verdis popularitet… Ingen susning. Aida, La Traviata? Nej det är nog en alldeles för enkel förklaring. Tell me!

      • Kulturchefen skriver:

        Vittorio Emanuele Re D’Italia; mannen som enade landet. Hans tillskyndare klottrade VERDI på husväggar och blev de påkomna var de ju bara operaälskare. Så sades det på musikhögskolan i alla fall.

        • Karin skriver:

          Det ör ju rentav trovärdighetens prägel!

          Undrars om vi har någon kompositör som skulle kunna dra nytta av dagens politiker? Fast de har ju rätt värdelösa initialer. Utom möjligen AL. Men även om det finns någon musiker som heter Al tror jag inte att hens fans kommer att klottra AL på väggarna och hävda att de är musikälskare.

  17. hyttfogden skriver:

    Hur många fina och intressanta läsupplevelser har inte förstörts av filmatisering. Här gör man sig en egen bild av handlingen och personerna i böckerna och den vill åtminstone jag ha kvar efter att boken är utläst.

    Det finns massor, massor och åter massor av historisk litteratur både sådan som troget följer ett historiskt skeende med exakta fakta och personer som verkligen funnits. Och så finns det berättelser som grundas på faktiska händelser men där författaren låter en påhittad person eller familj leva med i skeendet. Så finns det författare som bygger sina böcker på någon avhandling de åstadkommit och en del av dessa personer blir fasligt detaljrika och svårlästa eftersom de tror att ”allt måste med”.

    Conn Iggulden med sitt epos om Rom har på senare tid blivit svårt kritiserad. Han lär nämligen ska ha ändrat historiska skeenden och hittat på andra släktrelationer mellan kändisarna i Rom såsom Marius och Sulla för att göra böckerna lite mera spännande och passa hans skrivande. Colleen McCullochs (stavn?) böcker om samma tidsepok följer historien mycket exakt och blir alls inte mindre intressant för det.

    Jag vill påstå att de böcker som är en blandning av faktska händelser och personer och påhittade personer faktiskt är lättast att ta till sig när man är intresserad av
    historia.

    Vad läser ni idag förresten, skulle vara roligt att veta. Jag håller på med omläsning
    av Pearl S Buck och har kommit till del tre ”Wang Lungs barnbarn”, fantasifamilj
    i ett exakt historiskt skede.

    • Karin skriver:

      Ja, Pearl Buck vore spännande att läsa om. Jag var nog lite väl ung när jag läste henne och mycket virvlade förbi ganska osmält.

      Historiska romaner som bemödar sig om att lära känna tidsandan gillar jag. Men just nu läser jag Stoner, av John Williams. En annorlunda och mycket bra bok. Återkommer om den!

  18. Agneta skriver:

    Jag påbörjade i går ”Tystnader och tider. Samtal med historien” av historikern Eva Österberg. Den kom ut 2011. Eftersom jag inte mer än påbörjat så länkar jag till två tämligen olika recensioner i stället. I SvD: Tystnaden får upprättelse och i DN Därför är tystnaden nödvändig

  19. Agneta skriver:

    Missade att få med: Är det någon av er som har läst denna bok?

    • Karin skriver:

      Nej, har inte läst något av henne, men jag tycker hon verkar vara spännande historiker och boken om tystnader låter lockande. Hoppas på ett omdöme så småningom! (Trots att listan på vore-kul-att-läsa-böcker räcker säkert ett sekel!)

  20. Eva Swedenmark skriver:

    Kära nån vad jag minns en av min barndoms första vuxenromaner, den om Desirée. Jag tyckte den var så bra men minns ingenting annat av den än att jag som brådmoget barn älskade den!

Kommentarer är stängda.