Nu börjar’e

nu börjareDet landade ett brev på köksgolvet. Flygpost, till och med. Det såg ut som en inbjudan av något slag.

NU BÖRJARE stod det. Vi lät oss vägledas av viskningar och fnitter i den närbelägna hallen för att undersöka vad det var som började. Och har man sett! Det som började var vernissagen på en konstutställning.

De två konstnärerna hade verkligen jobbat med förberedelserna. Vernissagebesökarna fick varsin liten vernissageväska, med biljett till evenemanget  och bäst av allt: en rejäl summa pengar att handla för. Flera hundra tusen kronor faktiskt.

billjetväskapengar

Jag såg genast vilken tavla jag ville köpa, men dessvärre var andra vernissagebesökare snabbare än jag och lade vantarna på Månalisa, för det överkomliga priset av 10 000 kronor. Attans! Någon kanske hävdar att det är en förfalskning, men även en sådan har ju sitt givna värde. månalisa

Och titta på hennes luriga leende. Minst lika gåtfullt som originalets.

Men det fanns ju andra konstverk att satsa på och jag valde en fin abstrakt målning som heter Färgis. Den är lite sprallig och mycket färgglad. Tyvärr var priset lite väl högt, men jag lyckades pruta ner det från tio miljarder till några hundra tusen. Där rök dock nästan hela min konstkassa.  färgis

Det kan vara intressant att jämföra verket Färgis med ett liknande verk av den andra konstnären. Det konstverket har titeln Färgmönsret och även om man ser tydliga influenser mellan de båda konstnärerna är det också uppenbart att konstverken speglar två helt olika temperament. Färgmönsret visar en slutnare komposition och ett mer organiskt tema.

färgmönsretDetta konstverk var dock inte till salu, eftersom det ingår i ett större verk.  Konstkännare och framtida konsthistoriker bör lägga på minnet var de såg den jämförande analysen av dessa två verk första gången! För jag tror att konstnärerna kommer att låta tala om sig om några år.

Det här inlägget postades i Att tolka, färg, konst och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

31 svar på Nu börjar’e

  1. LL99 skriver:

    Mona Lisa var ju riktigt fint gjord, helt klart lik originalet.

    Även färgis var ju tjusig men jag kan hålla med om att prislappen på 10 miljarder nog var lite i överkant. ;)

    • Karin skriver:

      Jag lyckades ju pruta ner priset på Färgis till sist, men det var en hård förhandling. Turligt nog var det min födelsedag i går och då veknade konstnären till sist.

  2. Karin på Pettas skriver:

    Jag skulle nog ha givit tio miljarder för Färgis. Den är ju jättefin….även om Måna-Lisa är fin den med på samma sätt som Färgmönstret är.
    Du när blivande konstnärer vid din barm skulle jag tro.

  3. Pysseliten skriver:

    Åh, så underbart! Den där typen av evenemang var jag expert på att arrangera under en tid i mitt liv. Jag har även gjort TV, kvällens hela tablå, med manuskript till alla program finns bevarade från den perioden.
    Jag hade nog haft svårt att välja mellan verken, alla tre var lysande exempel på stor konst!

    • Karin skriver:

      Vad kul att du har sparat dina TV-tablåer och manus! Vilket kulturarv!

      • Pysseliten skriver:

        Så gott som hela min kreativa produktion finns bevarad i Eskilstuna! (Men TV-manuskripten har jag själv!)

        • Karin skriver:

          Toppenidé, den där barnteckningssatsningen i Eskilstuna! Och vad kul att du finns med i det sammanhanget.

          • Skogsgurra skriver:

            Vi passerar E-tuna idag. Ska försöka klämma in oss i samlingarna. Men det är oklart hur det är med öppethållandet. ”Kontagta oss gärna i förväg…”

            • Pysseliten skriver:

              Vad kul SG! Min mamma sparade alla mina teckningar och vad jag vet finns det inte så många samlingar med ett och samma barns bildskaparutveckling. Ganska mycket o samlingen kommer från teckningstävlingar, typ den för telefonkatalogen, på den tiden sådan fanns!

            • Karin skriver:

              Och Pysse, var finns dina vuxenteckningar? Den konstintresserade allmänheten vill ju följa utvecklingen som den blev efter barnaåren också!

              • Pysseliten skriver:

                Den produktionen är tunn … Häromdagen tog vi fram akvarellfärgerna, jag krystade fram en liten bild medan tjejerna lätt målade gräshoppor, mumintroll, träd och mangafigurer (tror jag det var.)
                Det roliga med samlingen är att det är utvecklingen av vilket barn som helst som är av intresse, inte dom talangfulla. Jag producerade ohemult mycket när jag var barn, men var aldrig speciellt talangfull.

              • Karin skriver:

                Fast det är ju rätt kul att bara hålla på. Och det där med talang kan ju se lite olika ut!

  4. Skogsgurra skriver:

    Fräscht grepp! Jag hoppas att arrangörerna släppte på konventionerna i övrigt också. Jag menar detta jävla ”glas mousserande” som många arrangörer verkar tro ska dra publik.

    Att låta ett förhandlingsbart pris vara en del av verket känns lite som gamla DDR. Där såg HOWA till att alla artiklar i varuhusen var varaktigt prismärkta. Ingen inflation och inte förhandlingsbart. Där har konstnärerna i din närhet kanske en del att lära.

    Som tämligen frekvent besökare på konstutställningar och museer slås jag av fräschören i det visade urvalet – även om viss konformitet i motivval och utförande finns. Det är vanligen ett övergående stadium under vilket handen, ögat och färgsinnet tränas så att motivvalet och teknikerna senare kan vidgas utan att den tekniska oförmågan lägger hinder i vägen. Jag ser fram mot kommande års mera varierade produktion av dessa talangfulla och mycket lovande konstnärer.

    Slutligen: Har de unga konstnärerna redan fastnat i kommersialismens garn? De prismärkta verken tyder på att priset och möjligheten att göra sig en vmk ”hacka” ses som en väsentlig och integrerad del av skapandet och upplevelsen. Mot detta talar visserligen att förtjänsten är rent fiktiv, för att inte säga negativ, genom att medel till verkens förvärvande ställs till förfogande av konstnärerna. Frågan är om detta ska ses som en oskyldig lek eller om det är ett medvetet försök att placera verken i offentligheten, och då till priser som nybörjare vanligen inte ens kan drömma om? Jag hoppas på det första alternativet.

    • Karin skriver:

      Jag tycker att hela evenemanget (som för övrigt avslutades med jordgubbssaft och ananas-och-hallon-tårta) vittnade om arrangörernas uppriktiga vilja att ge besökarna en kvalitetsupplevelse och få dem att känna sig väl omhändertagna: De fina vernissageväskorna, de personligt utformade entrébiljetterna, den generöst tilltagna inköpskassan.

      Att konstnärerna sedan inte signerade sina tavlor utan satte dit priset i stället, på själva tavlan, kanske tyder på viss ovana vid situationen?

      • Skogsgurra skriver:

        Jo. så är det säkert. Men var observant på hur det utvecklar sig. Och grip in varligt och utan pekpinnar där det behövs.

        Beträffande signaturer så anar jag ett hästhuvud och, möjligen, en hästsko. Också ett nytt och okonventionellt grepp.

        • Karin skriver:

          Helt rätt. Konstnärerna (som verkligen inte vill framhäva sig själva personligen) valde att signera några av sina verk med var sitt hemligt tecken, hämtat från ett område som nog kan bli en viktig motivkrets framöver: hästen. Så några av teckningarna har ett hästhuvud, andra har en hästsko, men på de flesta är bara priset angivet, utan signatur.

  5. Hans Pettersson skriver:

    Go inbjudan: ”Nu börjar’e”. Både Mona-Lisa och Färgis tilltalas mig.

  6. Olgakatt skriver:

    Hurra för alla fantasifulla och färgglada ungar!

    • Karin skriver:

      Ja, de håller igång en på alla sätt! ”Kan vi inte rita?” Jo det gör jag ju gärna. ”Kaan vi inte åka och bada?” Va? NU?? Det regnar ju? försöker jag invända, men de tycker inte att det spelar någon roll så då blir det en badutflykt mot alla odds. Och regnet upphör dessutom på väg till stranden. ”Kaaaan vi inte gå och hälsa på hos hästarna?” Visst!

  7. Tove Olberg skriver:

    Detta är helt underbart! Helt underbart!
    Blir en hänvisning på min sida för detta!
    Blir lycklig av påhitt – och att få till det med färg och form!
    Hälsa konstnärerna!

  8. Eva Swedenmark skriver:

    Synd att en missade den generösa konstutställningen, oj vad jag skulle ha handlat :)

  9. Kicki skriver:

    Måtte konstkritikerna hålla klaffen

  10. Musikanta skriver:

    Jag ska förmedla idén till mina egna konstnärliga släktingar – de kommer säkert att bli förtjusta. Utmärkt också att man får pengar att handla för, det gör ju att man har råd att köpa alla tavlorna. Jag ska ta upp det nästa gång jag kommer till Mälarhöjden med barnbarnen.
    Det där med att måla priset på själva tavlan är ju heller inte så dumt. Kanske jag ska göra det till min nästa utställning. Man kan ju alltid måla över priser om någon skulle få för sig att köpa en tavla.
    Härliga målningar – den konstnärliga talangen går i arv som synes.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.