Man lommar iväg

Förr i tiden, för femton år sedan, var jag bortskämd med storlomsällskap vid bryggan nästan varje dag. Nu hör jag deras typiska läte dagligen, borta från ön, men de vågar sig inte så ofta till vår sida av sjön så länge fritidsbåtarna är i farten. Jag förstår dem. Förr brukade jag simma över till ön, åtminstone ett par gånger per sommar. Nu krävs följebåt för att man inte ska bli kluven av en snabbgående båt eller strypt av linan till en vattenskidåkare. Och då får det vara.

lommar

Men så här sent på sommaren, när det mest puttrar en och annan stillsam eka på sjön, då kommer storlommen fram och hälsar igen. När jag går nerför slänten till sjön kan jag se dem på håll. När jag väl kommit ner till sjön är de i regel borta. Men så dyker de upp igen, någon helt annan stans. Leker kurragömma, helt enkelt.storlom 14

Men i går, när jag förstås inte hade kameran till hands, bar de sig åt som delfiner. Det har jag aldrig sett förut. Hela familjen, mamma, pappa, barn tumlade om och dök liksom i bågar, precis som delfiner. Vattenytan kokade. Jag undrar om de gav sig i närkamp med storsjöodjuret, eller någon gammelgädda, eller vad i allsin dar de höll på med. När jag letar förklaringar på nätet hittar jag inget. Däremot stöter jag på uttrycket ”lomma” som i ”lomma iväg” och då måste jag ju fundera på det i stället.

I Hellquists etymologiska ordbok kan man läsa ”Lomma, gå med klumpiga steg = östfrisiska lômcn; jämför östfrisiska lôm, förlamad, haltande, matt, fornhögtyska luomi, matt; avljudsform till lam.” Och, säger Hellquist, även om sjöfåglar går illa har lomma inget med lom att göra. Men det tror engelska etymologer! De tror att ”loon”, det engelska ordet för lom, handlar om att lommen går lite ovigt (”refers to the loon’s poor ability to walk on land”).  Men! Är inte det en förolämpning mot denna vackra fågel som har så många andra egenskaper och som man för övrigt nästan aldrig ser på land?

Tillbaka till Hellquist. Han säger att lom troligen heter så efter fågelns läte och att ordet sannolikt hör samman med en grekisk ljudrot som finns i ”laíein”, skälla.

Skogsgurra skriver i en kommentar att de där lommarna älskar att leka kurragömma.

lommarna kurvaOch att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.

Visst är det lomlikt!

Det här inlägget postades i fåglar, Livet, Ord, Språk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

24 svar på Man lommar iväg

  1. Karin på Pettas skriver:

    Lyckost! De är så trevliga lommarna…vi måste åka iväg några kilometer för att få se ”våra lommar”…varje vår och höst gör vi ett besök och förstås så drar de iväg till andra sidan sjön när vi närmar oss

    • Karin skriver:

      Det trevliga är ju också att de sägs gilla riktigt rena sjöar. Så vi ser dem som en kvalitetsgaranti!

      • Karin på Pettas skriver:

        Ett bra tecken med andra ord. Kan faktiskt tänka mig att vår lomsjö också är av det renare slaget.
        För övrigt så lommar vi inte iväg här utan lomar iväg (loomar)

        • Karin skriver:

          Jo, vi lomar nog också för det mesta. Men ordlistorna har båda stavningarna. Och lom i plural blir ju lommar, så det fick det bli här också.

  2. Skogsgurra skriver:

    Det var de där lommarnas förfäder som jag lekte med på femtiotalet. När jag smög upp bakom dem med kanoten så var de mycket medvetna om att jag närmade mig. Just som jag tyckte att jag hade bra kontakt så dök de. Och då gällde det att räkna ut var de skulle dyka upp på ytan igen. Det kunde vara 100 meter bort, eller längre. Och aldrig, aldrig på den plats jag försökte med.

    Den där snutten och ljudet tog mig mycket långt tillbaka. Det är fina fåglar.

    Jag hade en ”nära lommen-upplevelse” i förra veckan. Men då handlade det om ett par magnetiseringskurvor som dök upp på skärmen. Jag associerade omedelbart med storlom. Ska försöka hitta dem så får du se själv.

    • Karin skriver:

      Snygga kurvor! Mycket lomlikt. Lägger gärna in dem i inlägget om det är OK.

    • Pysseliten skriver:

      Med hysteres! Finfina lommar, det ska jag komma ihåg!

      • Skogsgurra skriver:

        Skönt att nån fattar!

      • Karin skriver:

        Hysteres, undrar man då naturligtvis. Jo, detta är vad jag inhämtat:

        ”ett fysikaliskt fenomen där effekten av en applicerad kraft eller fält inte endast beror på kraftens momentana värde. Fenomenet orsakas av att systemets tillstånd beror på dess historia. Vanligtvis används ordet för cykliska förlopp. Begreppet används inte bara i naturvetenskapen (materialfysik, elektrokemi), utan även i reglerteori och farmakologi.”

        Utan att ha en aning om detta har med något att göra kommer jag att tänka på Kalla Anka när han springer ut över kanten på ett stup och fortsätter att springa en stund tills han inser att det är lite tomt under honom.

        • Skogsgurra skriver:

          Nu är jag ju dåligt påläst på Kalla, men annars är det nog mera Pluto och Coyoten som råkar ut för detta.

          Om man översätter hysteres till svenska så kan det också heta ”vändsprång” och beskriver då exempelvis att ett mätinstrument som snällt följt med när en variabel ökar, fastnar och inte följer med tillbaka lika snällt när variabeln minskar. Det syns tydligt hos ”mina” lommar hur kurvan följer en gren upp och sedan tar den andra grenen tillbaka.

          Hysteres används ju ofta om överdriven reaktion. Och det är just detta som sker under återgången. Först händer ingenting och ingenting och så kommer den plötsliga, oväntade och överdrivna reaktionen.

          • Karin skriver:

            Äh, KallE då. Jomenvisst är det lite samma grej. Först springer han bara på trots att marken tar slut och det bara är avgrund under fötterna. ”Först händer ingenting och ingenting och så kommer den plötsliga, oväntade och överdrivna reaktionen.”

        • Pysseliten skriver:

          Karin, det är ungefär som ett resårband, övre kurvan motsvarar när du drar ut det och nedre kurvan motsvarar när det dras ihop. Ett perfekt fräscht resårband får två identiska kurvor på varandra, medan ett halvdött torrt resårband får två olika kurvor, återgången blir inte likadan helt enkelt.

  3. Hans Pettersson skriver:

    Vilken tur du hade med lomfamiljen. Synd att du inte hade kameran till hands. Youtube-filmen duger bra den också.

  4. Anne-Marie skriver:

    Lommar är vackra fåglar.
    Härligt att du bor i närheten av en sjö.
    Och lomma iväg är ju ett alldeles utmärkt ord som säkert inte används så flitigt numera.
    Jag reagerar inför alla engelska och svengelska ord när det finns så många bra, litet äldre, svenska ord.

    • Karin skriver:

      Att ”lomma iväg” är kanske rentav ett utrotningshotat uttryck, tänkte jag och googlade på uttrycket. Men det verkar inte vara någon fara. Mer är 400 000 träffar!

  5. Pysseliten skriver:

    Jag bara tänker lite: Rördrom och Storlom är olika fåglar va? När jag hör Rördromen vet jag vad det är, men när jag ser en storlom (lom?) måste jag numer tänka på hystereskurvor!
    På väg till jobbet möter jag ibland både nötskrika och nötväcka, så lika namn men så olika fåglar, dom kan jag i alla fall! Min mellanstadielärare drillade oss väl i ornitologi, men jag stöp på sångtestet, rördromen är nog den enda jag kan!

    • Karin skriver:

      Jag tror att den största likheten mellan rördrom och storlom är att de båda har väldigt speciella läten. Väldigt olika, men speciella.

  6. Agneta skriver:

    På skånska:
    en lomma = ficka, plural lommor
    lommakläe = näsduk

  7. Agneta skriver:

    http://www.youtube.com/watch?v=EkjOiGhQB7o
    Vid 1.43 – 1.45 hörs här lommor

    • Karin skriver:

      Här hörs lommor? tänkte jag. Undrars just hur sådana låter. Men så kollade jag länken. Härlig Edvard Persson-låt!

  8. Musikanta skriver:

    Jag har ingen känsla av att ”lomma iväg” hade med klumpiga steg att göra. Lite mer som att man gick iväg med ”svansen mellan benen.” Att man skämdes för någonting. Men Hellquist har väl rätt…
    Det måste väl vara någon mat av något slag som fåglarna letar efter, eller?
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja precis så har jag också tolkat ”lomma iväg”. Lite skamset, med svansen mellan benen, som en hund som just fått skäll. Men betydelsen kan ju ändras. Hellquist var ju aktiv för hundra år sedan-

Kommentarer inaktiverade.