Om man öppnar dörren till linneskåpet

Så här års brukar jag bläddra igenom linneskåpet i det hus där det brukar bo mest folk under sommaren. Jag kollar till exempel att det inte smugit in sig någon linneduk bland lakanen. Det kan annars lätt hända att personer med lyxig smak (alternativt med noll koll på textilier) väljer största manglade finduken som underlakan.

lavendelfnasDet är bara att dra ut linneskåpets innehåll hylla för hylla och sortera. Men redan på första hyllan möts jag av denna syn. Jaha. Den framfusiga husmusen igen.

Hur i helsicke tog den sig in i linneskåpet och vad har den för övrigt där att göra? En ganska omysig musmiljö, skulle jag tro.

Jag skakade av hyllinnehållet och hivade det i tvättmaskinen. Men när jag skulle fortsätta saneringsarbetet – dammsuga, torka av – slogs jag av att det faktiskt luktade fräscht. Det brukar det inte göra där en mus boat in sig.  Och i bakre hyllhörnet hittade jag en liten påse.

lavendelpåseNär jag skakade ut lite av innehållet insåg jag att lavendel kan se ut precis som muslortar, faktiskt.

Men en lavendelpåse ska inte vara öppen på det där sättet, den ska vara ihopknuten med ett litet band. Som påsen som låg på nästa hylla.

Eller den den fina smårutiga på nästnästa hylla, som ser ut som en gammaldags gympapåse i miniatyr.

Tanken med att de knyts och inte sys ihop är ju att man ska byta lavendel varje år, men det har jag nog aldrig gjort. Den här lavendeln är minst från åttiotalet, kanske äldre och doftar hur intensivt som helst.

lavendelpåse2

lavendelpåse3Men för säkerhets skull har jag satt lite lavendel i rabatten utanför huset. Den klarade vintern, så i höst vågar jag nog skörda lite. Dessutom har jag brutit av lite häggkvistar, på inrådan av Hyttfogden, som musbekämpning. Det kanske rentav fungerar.

Då återstår myrkriget och jag är beredd att sätta in kemiska stridsmedel. Syrran rekommenderar Fun Light, som lär ta kål på dem, men när jag kollade idag fanns det inte på ICA! Undrar vad jag ska ta då? Någon annan lightdryck med syntetiskt socker?

Det här inlägget postades i Att odla, Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Om man öppnar dörren till linneskåpet

  1. Karin på Pettas skriver:

    Nähä, det gick inte, försöker och försöker!

    • Karin på Pettas skriver:

      Men oj! Heureka!
      Så glad jag blev för att lorten var lavendel!
      Här hände saker på en och samma gång
      och nu blir det sång. Jag kan åter kommentera!
      Men nu blir det inte mera.
      Idag, godnatt min skatt!:)

    • Karin skriver:

      Men oj! Hur bar du dig år? Värsta datanörden alltså. Jag är sååå impad!
      Sovdags här också – sov sött!

  2. Annika skriver:

    Fantastiskt, på den bilden ser det verkligen ut som muslortar. Och tänk att vissa örter tycks behålla sin doft i evighet; undra på att folk har trott dem om mer eller mindre magiska egenskaper.

    • Karin skriver:

      Hade jag bara tagit i en lort hade jag insett att det inte var en sådan, alldeles för torr och fnasig. Men det gör man ju inte – i alla fall inte förrän man konstaterat att det är lavendel.

  3. Kicki skriver:

    Gruvsalt funkar också, på myror alltså, dom flyttade i alla fall från fäbodstugan när vi saltade på dom.

    • Karin skriver:

      Gruvsalt? Vanligt mineralsalt, eller? Kan tänka mig att havssalt är lite för milt.

      • Skogsgurra skriver:

        Allt salt är i stort sett lika verksamt. Grovsalt eller havssalt spelar ingen roll. Men grovsalt är mycket billigare.

      • Karin skriver:

        Alltså, jag trodde på allvar att gruvsalt var en specialsort av salt, inte en felskrivning för grovsalt!

        Havssalt är nog lite ineffektivt även i detta sammanhang. I matlagning måste man ju ta en näve havssalt där det räcker med en nypa vanligt salt.

        • Skogsgurra skriver:

          Fel, fel, fel!

          NaCl, vilket är koksalt – både havssalt och bergsalt – har exakt samma sammansättning och samma koncentration (mycket nära 100%). Mängden spårämnen kan variera, men då talar vi om just spårämnen dvs sådant som förekommer i mindre koncentration än några tiondels procent och på inget sätt påverkar den myrdödande eller -avskräckande funktionen.

        • Karin skriver:

          Då har du inte sett mig salta på maten. Det måste vara något med fluffigheten i så fall, för det krävs större mängd, mer volym havssalt för att jag ska bli nöjd. Men hursomhelst, för myrbruk tar jag väl billigaste sorten, dårå.

          • Skogsgurra skriver:

            Fluffigheten kan spela roll.

            Flingsalt gömmer ju mycket luft mellan flingorna i förhållande till det bättre volymutnyttjandet hos salt i kornform.

            Som tråkig tekniker utgick jag förstås från objektiva och repeterbara jämförelser medan din jämförelse tar hänsyn till den upplevda styrkan hos de olika typerna av salt.

            Det är nästan lite av Shia respektive Sunni över detta. Hårfin skillnad som kan vara viktig för de troende.

  4. hyttfogden skriver:

    Ujejujj! Tänk den dan för några år sedan då jag drog ut en låda i vårt stora linneskåp och upptäckte att mössen inte bara firat julafton utan även ägnat sig åt att föda barn.
    De hade haft det mysigt och skönt bland linneservetter och små dukar och några lakan
    och att det var fråga om BB-verksamhet syntes för blogen hade skvätt runt och det var med största tveksamhet jag förmådde undersöka hur mycket av
    textilierna som kunde räddas. Några av dem var bortom all hjälp, bara att slänga men några dukar gick att få hyfsat fläckfria och andra hade klarat sig som genom ett under.
    Familjen Mus måste ha bott i lådan ganska länge och hade släpat in kattmat och brödsmulor och lämnat högar med lort. I övriga delen av skåpet hade de guschelöv inte lyckats ta sig in. Så nu är det bara att se till att göra det så otrevligt som möjligt för de små inkräktarna och inte förvara tyg i just den lådan som var lite gles i fogarna.

    • Karin skriver:

      Brrr. Sådana där saneringsinsatser är inte kul. Man vill inte se, liksom. När jag någon gång hittat en död mus har jag blundat när jag fått upp den på skyffeln och snabbt täckt över med hushållspapper innan jag slängt. Det är väl delvis därför som jag föredrar att fånga dem levande och släppa ut dem i skogen.

  5. Tove Olberg skriver:

    Oj oj, så härligt med lavendel! Vilken söt liten muslorthistoria.

  6. Kulturchefen skriver:

    Enris! Hävdar jag envist enär möss inte gillar stickiga ting.

    • Karin skriver:

      Kära ”Envis enrisförespråkare”. Det funkar på begränsade ytor. Men ett hus som läcker som ett såll , med bräcklig grund, ihåliga väggar och gamla rördragningar till olika individuella, för länge sedan övergivna små värmeanläggningar, där räcker inte alla enar i Småland. Framförallt har man inte en chans att trycka dit enris i alla musautostrador. Man kommer inte till, helt enkelt. Men det gör mössen! Man kan kanske skicka med dem några grenar då och då. Nejvisstnej, de är ju lite kinkiga på den punkten.

Kommentarer inaktiverade.