Den perfekta picknicken

p-platsDen perfekta picknicken är Olgakatts lördagstemaförslag i dag. Det är fortfarande något att sträva efter för min del. Jag var dock väldigt nära en gång, för länge sedan. Jag hade sett ut den perfekta platsen vid Mälaren, med en liten grillplats. Jag hade marinerat fina köttbitar av lite olika slag för att tillgodose alla smakritningar. Jag hade förkokt potatis så att man bara skulle kunna värma dem på grillen.

Jag hade gjort grillsalsa och salladssås. Köpt allehanda grönsaker, smör, ost och bröd. Packat salt och peppar. Kylväska med öl, vatten och mjölk (till kaffet). Termos med kaffe och jag hade dessutom bakat sockerkaka, mammas bästa recept. Och grillkol för sjutton! Det kom jag på i sista minuten. Vädret var fint, alla var på strålande humör och vi började med att tända grillen och så packade vi upp. Potatis, grönsaker och… och…

Köttet låg kvar i sin marinad i kylen därhemma. Men det är förvånansvärt gott att äta grillade grönsaker, tomat med smält fårost, grillade paprikabitar med smörsmak och lättgrillad gurka. Det gick ju bra och alla fortsatte att vara på bra humör, men ändå. Det var sååå nära den perfekta picknicken. Och det hade varit väldigt gott med en köttbit också, det hade det verkligen!korgar

I övrigt anser jag att en picknick bäst packas i en eller flera korgar. Gärna en stadig en med fack som håller termosar, saftflaskor och vinflaskor på rätt köl. Och en vid trevlig korg att lägga bröd i så att det inte kläms ihop.

I dag tycker jag att bästa picknickmaten är piroger på färdig smördeg som man kan lägga precis vad som helst i: spenat och fetaost, kryddad potatis och ärter, köttfärsröra med indisk kryddning… Lättlagat och lättätet. Inga bestick!

Mer lördagstemapicknick bjuds det på här: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

Det här inlägget postades i Lördagstema och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

26 svar på Den perfekta picknicken

  1. HeLena skriver:

    När man vill att allt ska bli rätt och planerar, fixar och trixar så…. alltid är det något. Tyyyypiskt! ;)
    Låter toppengott allt som du beskriver. Ha en fin lördag!

    • Karin skriver:

      Det var lite speciellt med den där picknicken, utländska gäster och så. Vi ville verkligen visa Sverige från sin bästa sida. Men jag tror dom blev nöjda. Eventuellt var dom vegetarianer…

  2. Skogsgurra skriver:

    Vi har redan klarat av årets pique-nique. Riten ska traditionsenligt genomföras i Surö Bokskog, som gärna får googlas, och den ska ske när vårregnen gjort sitt, marken torkat upp, boklöven fått den rätta skira grönskan, solen skiner, temperaturen är den rätta, innan generellt eldningsförbud råder, innan myggen blivit aktiv och när alla har tid och lust.

    Av detta följer att det kanske inte blir så där riktigt regelbundet. Åtminstone inte varje år. Men några gånger har allt klaffat. Och då har det blivit lite improviserat, inga långa förberedelser. Iväg med det man kan komma på. Det man kommer på efter hand inköps i diverse hallar och butiker efter vägen. Det blir en intressant blandning av torrskaffning med bröd, charkuterier, ost och frukt. Efter incidenten med Den Stora Skogsbranden cirka två kilometer från vår eldplats utanför Eskilstuna (vi rökte en höna, eller kanske det var en kolja, i en hemgjord rökugn) vill vi inte riskera att behöva fundera på vår eventuella skuld, så det får bli det gamla Trangiaköket. Ingen öppen eld och inga gnistor.

    I år lyckades det faktiskt. Men kallt och otrivsamt var det. Och kaffemuggarnas kvalitet kan man undra över. Ska inte kaffemuggar tåla hett kaffe? Vi ser förstås fram mot nästa pique-nique i Surö bokskog. När det nu kan bli…

    • Karin skriver:

      Jag alltid är det nåt. Svårt att pricka in den där dagen mellan myggfritt och mygg, då solen skiner och västanvinden fläktar. Men Surö bokskog ser fin ut, om än hemlig. ”Söder om Sjötorp.” Eniro listar 1016 platser med namnet Sjötorp. Men bilderna är fina. Bland annat hittar man en bild på Lottens elvaåring som just tänker sluka en mus!

  3. Tove Olberg skriver:

    Så läckra korgar, och vilken picknick även utan köttet. Kan nästan känna mig besviken, fast jag var ju inte där … men om jag vore i dina skor …. Perfekt är ju en tolkning.

    • Karin Englund skriver:

      Ja, perfekt är verkligen en tolkningsfråga. Tänk om jag bestämt mig för en vegetarisk picknick. DÅ hade det varit perfekt! Men jag är dålig på att hålla masken i sådana sammanhang, så det var nog ingen som missade att den ”riktiga” maten fattades…

      Korgarna är i flitigt bruk även hemmavid, för att ta med fika, mat, pryttlar och tillbehör av alla de slag till olika platser på tomten.

  4. Kicki skriver:

    Ett liv utan korgar är rätt besvärligt och en piknick utan korg är direkt fånig.
    För närvarande är hela livet lite konstigt, vävstolen utburen, handdukarna är tvättade, manglade och fållade och tröjan är färdigstickad.
    Och här sitter jag till ingen nytta liksom.

    • Skogsgurra skriver:

      Finns säkert diken att gräva – och selpinnar att tälja i Selja. Du försöker bara lata dig på lördagskvällen…

    • Karin skriver:

      Och mattfransar att kamma och hyllpapper att byta och hyllremsor virka och – inte minst – fönster att tvätta, för det finns det alltid!

      • Kicki skriver:

        Konstig sysselsättning det där. Inte kan man tvätta fönster såhär på kvällen heller och i morgon regnar det så det är ingen idé.
        Bättre förslag vill jag ha.
        Eller nja,

  5. Musikanta skriver:

    Påminner mig om målarkursen på Öland för två år sen när jag packade ner allting, burkar, dukar, trasor, penslar, glasburkar till penslarna, hushållspapper, målarrock etc. etc. men glömde färgerna!
    Då hade du ju i alla fall mat den närmaste veckan hemma!
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja, lite åt det hållet! Men ännu svårare för att göra något vettigt utan färgerna – så retligt!. Vi kunde åtminstone äta det som kom med.

  6. olgakatt skriver:

    Kan förstå att kändes förargligt just då att glömma huvudingrediensen. En studentkamrat och jag skulle ha picknick en gång och hon stod för kaffetermosen. Det var bara det att hon glömde brygga kaffet och bara hade med en termos med litet ljummet kranvatten som hon skulle värmt termosen med.
    En annan gång var det en ridkompis som skulle ta med kaffe och jag mackor. Då hade hon lagt en massa socker i kaffet direkt i termosen. För mig är kaffe med socker = kräkmedel. Men det roliga är ju att det är missödena man minns!

    • Karin skriver:

      Ja, och om det ändå hjälpte att kolla!
      – Har du med dig termosen?
      – Jajamensan!
      Inte tänker man väl då på att fråga om det är kaffe i den också.
      Eller den ännu mer meningslösa frågan: ”Är allt med nu?”. Det ingår liksom i glömmandets natur att man inte kommer ihåg att man glömt. Förrän det är för sent, vanligtvis.

  7. Gnuttan skriver:

    Så nära..! Men visst lät det väldigt härligt ändå. Tack också för tipset med pirogerna.

    • Karin skriver:

      Ja, så ambitiös som jag var i utgångsläget var det faktiskt OK även om jag glömde själva ”grillobjekten”. Piroger är grejen, lättfixade, lättätna och alltid goda!

Kommentarer är stängda.