Ge dig hän – ta steget fullt ut, till ruinens brant och så ett steg till!

Håll inte på att dutta och småsnåla. Du måste inse att en snygg trädgård kräver att du blir ruinerad på kuppen. Det må vara dyrt, men ack så värt det!

Medan jag hämtar mig från chocken över priset på gräsfrö, (en halv tusenlapp för en liten påse!) bläddrar jag i gamla trädgårdsreklamblad som ligger i köket på landet. Stannar för en rubrik som matchar min sinnesstämning och ekonomi perfekt: TA STEGET TILL RUINERAD! Fortsättningskurs dessutom. Precis rätt för mig.

För vad håller jag på med? Halvhjärtade försök att få fjolårets timjan och lavendel att återuppstå från de döda. Ängsliga kontroller av klematisplantornas mycket eventuella välbefinnande. När handelsträdgården erbjuder lösningar på alla problem, bara man är beredd att ruinera sig. Det borde jag satsa på. Because I’m worth it! Eller i alla fall trädgården.

ruinerad 2

Hoppsan! Rutinerad stod det visst. Jamen då behöver jag verkligen en fortsättningskurs!

Det här inlägget postades i #blogg100, Att odla, Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

27 svar på Ge dig hän – ta steget fullt ut, till ruinens brant och så ett steg till!

  1. Annika Estassy skriver:

    Ha ha! Jag har inga problem att lämna en klädbutik utan att ha shoppat ett enda plagg. Skoaffärer är svårare. Men trädgårdsbutiker … livsfarligt! Jag hamnar i någon sorts trans och handlar som om det inte fanns en morgondag vilket är ju fånigt eftersom trädgårdar verkligen handlar om att drömma om en morgondag.

    • Karin skriver:

      Visst är det konstigt! Undrar om det är någon drog som de sprejar i luften i trädgårdsbutikerna som får en att koppla bort allt realistiskt tänkande?

  2. Kicki skriver:

    Såg en annan annons Konkurrensutförsäljning stod det och tänkte Oj har den butiken också konkat. Det är lurigt det där med bokstävlarna.

    • Karin skriver:

      Konkurrensutförsäljning är så konstigt att ögat nog gärna vill ha något begripligare. Hur går det till? Man säljer konkurrentens grejer? Eller rentav konkurrenten själv och vad säger hani så fall om det?

  3. Skogsgurra skriver:

    Vi brukar ibland kolla det där programmet där Boris varuhus förekommer. Där kan okontrollerat köpbeteende studeras i full blom.

    Annan förnedringsteve har vi aldrig lyckats se mer än någon minut av. Men Ullared är fascinerande. Och lite sorgligt. Systrarna från Hofors är extra krydda. Dom skulle jag inte vilja vara ensam med. På inga villkor.

    Några trädgårdsartiklar har vi inte sett till. Och inga frön. Men det finns säkert. Kanske kommer på måndag? (Programmen går på måndagarna).

  4. Olgakatt skriver:

    ….och förköper jag mig inte på växter så är det krukor…..

  5. hyttfogden skriver:

    Ja det ser man ju på alla loppisar hur bergen av (ytter)krukor tornar upp sig.

    • Karin skriver:

      De där små finns i mängder även hos Myrorna och Stadsmissionen och liknande ställen. Vad är det som har hänt? Var det andra sorters krukväxter förr i tiden, som klarade sig i mindre ytterkrukor. Eller var det andra sorters tanter, sådana som kunde sköta en växt även i en minimal kruka. Men stora snygga krukor för trädgårdsbruk hittar jag sällan.

  6. hyttfogden skriver:

    Har du något Ö o B i närheten? Där finns det pytsar i stort format. Vi stod och knackade på en häromdagen och undrade om det verkligen var ”äkta” lera och inte
    nån sorts ljusbrun plast. Jag tycker att vilken kruka som helst blir snygg om man
    kan arrangera växterna fint, det är ju de som ska synas. Gamla träholkar och plåtbaljor har ju sina förespråkare och dotra som ju är en ”växmänniska” fick sin sambo till att dra hem en gammal gisten eka som hon planterade i. Det såg lite dramatiskt ut, som ett strandat vrak och man kom att tänka på hur det ser ut där
    Aralsjön en gång fanns.

    • Karin skriver:

      Jag är också inne på man-tager-vad-man-haver-spåret, men det är inte okomplicerat. En gammal sockerlåda väcker protester: ”Den är ju jättevärd!” Tvättkar, tunnor och liknande får också bevarandeintressena att piggna till, även hos mig själv. Kanske kommande generationer är intresserade, tänker jag och ställer tillbaka tiolitersbunken. Jag får ta och göra en varsam inventering och använda upp sådant som bara tar upp plats i förråden, men som är garanterat oanvändbart för andra ändamål.

      • Karin skriver:

        Möjligen har du rätt. Mitt försök att återanvända en vackert roströd metallcylinder av oviss härkomst som piedestal, slutade med ett brak. Den rostade sönder, den tunga krukan som den bar upp dunkade först i verandaräcket, sedan i väggen. Eftersom detta hände klockan tre på natten (en mörk och stormig septembernatt, ja) och jag var ensam i huset, borde jag blivit rädd. Men jag tänkte, som jag brukar, att det finns alltid en naturlig förklaring. Är det en människa så lär hen väl ge sig till känna på annat sätt också. Och så somnade jag om.

        • Skogsgurra skriver:

          Är det inte novembernätter som ska vara mörka och stormiga? Eller brukar man utelämna månaden? Ett självporträtt av Kalle Berglund välte häromnatten. Det brakade till ganska bra och eftersom jag inte visste vad som hänt väntade jag med viss oro på fortsättningen. Jag tog tag i den närbelägna eldgaffeln och sedan verkade det som om jag somnat om. Jag vaknade ännu en gång när eldgaffeln föll ur mitt grepp och slamrade ner i golvet. Some nights aren’t meant to be. Undrar om det var det Martinson menade med natten som aldrig blir av?

        • Karin skriver:

          ”Det var en mörk och stormig natt” ska det vara. Eller ska det inte vara enligt vissa. Men nu var det september när detta hände och jag hade fortfarande stora krukor ståendes (ramlandes) på Karlshemsterrassen bredvid verandan. Och sanningsenlig som jag är fick jag göra lite avkall på de litterära kvalitéerna.

          Men det kan ju inträffa under juninätter också, skulle jag tro.

  7. Pysseliten skriver:

    Underbart! I söndags köpte jag 18 jordgubbsplantor, det är bästa sättet att få till det där jäkla jordgubbslandet som jag önskat mej så länge. Slå till bara, pang bom! Min trädgård ruinerar mej bara, jag blir aldrig rutinerad!

    • Karin skriver:

      Arton plantor, som ger tio gubbar var. Det blir 180 jordgubbar och vips har plantorna börjat betala av sig! På tre år blir det 540 gubbar och hur många liter är inte det! (Nä, jag har heller ingen aning.) Fast först ska dom förstås ner i lämplig mylla i trevliga rader. Ut och gräv!

  8. Kulturchefen skriver:

    Trädgården är som bäst i januari-februari, när man kan läsa böcker, surfa fröer, kolla youtubeklipp och drömma ohejdat om vad fantastiskt allt ska bli. Nu när det närmar sig så är jag inte riktigt lika lockad av att sätta igång.

    • Karin skriver:

      Just så här års är det lite överväldigande. Men om man börjar rycka upp något litet strå märker man hur lätt det går – jämfört med mitt i sommaren – och plötsligt är man i gång i någon vrå och vill det sig väl (eller illa) blir man manisk och då… då kan vad som helst hända. Och det är också då som det kan bli lite dyrt.

Kommentarer inaktiverade.