Maggan och jag

Lite otippat att jag har samma favoritprogram som Margaret Thatcher, men så är det.

yes prime minister

TV-serien Yes Minister och uppföljaren Yes Prime Minister är mycket underhållande. Vi är i gott sällskap Maggan och jag, för programmet röstades fram som en av de bästa TV-komedier som gjorts i England och det vill inte säga lite. Serien skrevs av Anthony Jay och Jonathan Lynn och handlar om Jim Hacker, först som civilminister och sedan, i uppföljaren, som  premiärminister. Dramaturgin är uppbyggd kring maktspelet mellan tjänstemannainflytande och politiska ambitioner.

DSCN1390Bromsklossen är den ständigt lika älskvärde och tjänstvillige Sir Humphrey Appleby,   Permanent Secretary. Det är en funktion som knappast finns i det svenska regerings-kansliet, framförallt inte i dagens statsrådsberedning med sina samordnings-kanslier och EU-beredningar och annat. Det närmaste vore väl en kombinerad rättschef och expeditionschef, i det gamla systemet. Han står för kontinuitet och uttalar ordet ”förändring” med en rysning. Det är han som lär upp (och läxar upp) Bernard Wooley, ministerns sekreterare, en slags sakkunnig, som vill väl, tror att det är statsministerns som bestämmer och gör sitt allra bästa.

Även om det är ett tag sedan jag jobbade i den motsvarande svenska miljön verkar det vara mycket som är sig likt i dag. Hanterandet av riksdagen. Utnyttjandet av EU, både som verktyg, fiende, ursäkt och uppskjutandemöjlighet. Alla uppvaktningar. Regionalpolitik mot storstadsintressen. Minoritetsgrupper. Försvarsmakten. Förhållandet till USA och mer närbelägna grannar. Den största skillnaden mellan England och Sverige verkar vara att vi inte alls är lika fixerade vid ”the french bloody mindedness”, som engelsmännen är.

Nu kan man följa serien på Axess TV varje söndag klockan 21.30 med repriser lite då och då. Och inga reklamavbrott i de halvtimmeslånga avsnitten!

Det här inlägget postades i #blogg100, Att tolka, historia och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Maggan och jag

  1. Musikanta skriver:

    Tack för tipset. Förekommer det några kvinnor (förutom den vackra sekreteraren som kommer med te) i serien?
    Ingrid

    • Karin skriver:

      TV-serien speglar nog verkligheten rätt väl – vilket innebär en ganska mansdominerad miljö. Och även om Thatcher blev premiärminister redan 1979 (eller kanske just därför?) är den fiktive premiärministern i TV-serien en man. Jag vill minnas att det dyker upp en handlingskraftig kvinna vid hans sida, en politiskt anställd, som verkligen ger Sir Humphrey en match. Men i övrigt ser det nog mest ut som du befarar. Men intelligent gjort och roligt.

  2. Olgakatt skriver:

    Jag kommer ihåg programmen och lär få nöja mig med det. För länge sen kunde vi se Access-TV men sen blev det visst betalkanal. Men det var bra program på den kanalen så länge vi hade tillgång.

    • Karin skriver:

      Undrar hur det kommer sig. Vi har inga betal-TV-kanaler, tror jag. Fast vi får våra program via en anslutning till ComHem förstås, med deras basutbud. Kan kanske vara förklaringen till att vi har Axess. Fast just i det här fallet finns ju böckerna också, som är minst lika bra som serien.

Kommentarer inaktiverade.