Den 5 mars 1933 fick nazisterna 44 procent i riksdagsvalet i Tyskland och genom koalition med det tysknationella partiet skaffade Hitler sig en knapp majoritet på 52% av riksdagsmandaten. Och inom ett par veckor hade riksdagen antagit en lag som gav Hitler diktatorisk makt.
Bara sådär? Ja, Hitler visste att utnyttja de möjligheter som kom i hans väg. Den 27 februari brann riksdagshuset i Berlin. Marinus van der Lubbe, som anklagades för att ha tänt på, var medlem i det nederländska kommunistiska partiet. Detta var förstås lägligt för Hitler som fick vatten på sin kvarn om att Tyskland hotades av en kommunistisk konspiration. Huruvida Lubbe var skyldig eller ej diskuteras fortfarande.
Men det gav Hitler en dramatisk händelse och en berättelse om vilka faror han måste få fullt mandat att skydda nationen mot.
För att få igenom den lag som gav honom all makt, ”Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd”, behövde Hitler dock kvalificerad majoritet (2/3 av rösterna) i riksdagen, vilket var lättare att uppnå tack vare riksdagshus-branden. De kommunistiska ledamöterna fängslades, de socialdemokratiska ledamöterna hotades, eller släpptes inte in vid omröstningen och Centerpartiet övertalades att rösta för lagförslaget.
Så pass lätt var det att avskaffa demokratin på 1930-talet.
I vissa länder finns det ju fortfarande bara ett parti även idag, inga nämnda och inga glömda…
Ingrid som återigen fick lära sig lite nytt av din blogg.
Tack Ingrid! Ja, det är illa nog att det finns enpartistater, men värre ändå, på sätt och vis att en demokrati så lätt kan övergå till en diktatur. Vi får vara på vår vakt, till och med i västerlandet och dra lärdom av historien.
Nu kommer jag förmodligen att låta pessimistisk… men skriver ändå…
sd och andra mörka högerkrafter växer i vårt land och i hela Europa. Tidigare har jag trott att vi européer hade lärt oss en läxa av det som skedde under andra världskriget, att judar utsågs till syndabockar för allt ont och, ja, resten vet vi nog alla…
När jag nu ser vad som händer runt omkring oss förstår jag att ”historiska kunskaper” inte blir så gamla. Vad jag förstått så är det ungdomar och äldre som sympatiserar med sd, svenskarnas parti och andra mörkerpartier. De äldre, var de nazister under kriget? Eller växte de upp i hem där nazistiska åsikter var riktiga? I något fall har jag fått kunskap om att det är så…. i andra fall vet jag inte – men förundras!
Med andra ord är jag allvarligt oroad över utvecklingen i vårt samhälle… än mer oroad blir man när man läser ditt inlägg. För det du berättar, det hade jag ingen aning om. Hur ska vi få folk att inse att demokratin är inget att leka med!???
Visst finns det anledning att vara pessimistisk – eller i alla fall orolig. Och att vara på sin vakt mot alla försök att manipulera demokratin för att inskränka demokratiska friheter som yttrandefrihet, mötesfrihet, informationsfrihet, frihet från censur, religionsfrihet.
Det är viktigt att man inte är alltför godtrogen!
Mina föräldrar berättade hur aningslösa de var när det handlade om nazismen då den var på intåg och hur fruktansvärt det var att se på allt med öppna ögon när verkligheten var ett faktum. Ingen hade kunnat tro att någonting liknande kunde inträffa överhuvudtaget. Det värsta är när nynazisterna i dagens läge påstår att det inte har inträffat det som har inträffat…hjärntvättade eller korkskallar, kanske bådadera? Vi har all anledning av att vara oroliga. Tyvärr!
Det är därför det är bra med whistle-blower, som Snowden. Viktigt att avslöja maktmissbruk. Även om vi inte kan göra så mycket åt det, var och en (mer än en symbolisk klisterlapp på kameraögat!) är det viktigt att de som överträder sina befogenheter, avlyssnar och spionerar, blir exponerade.