Förberedelser, föreslår Pysse som dagens lördagstema, så här inför advent. Ack, om jag vore skapt så att jag kunde börja förbereda julen nu. Eller förbereda något överhuvudtaget. När annonserna börjar handla om ”sista-minuten-klappar” tycker jag att jag startat i god tid…
Det kanske har sina fördelar med att leva livet lite ad hoc, men jag sneglar alltid avundsjukt på alla som verkar veta i förväg hur och vad man ska göra. Höstgräva land, för att det ska funka på våren och förgro diverse växtlighet i februari. Kloka människor som kommer ihåg att ta in hängmattorna på hösten. Själv är jag nöjd och glad om jag kommer ihåg att betala hyran.
Det kanske är därför jag lägger på minnet allt som handlar om framförhållning. Som att man inte ska fundera för länge på nästa steg, för då kommer man att tillbringa livet på ett ben. Ingen risk i mitt fall, jag snubblar på i god fart. Mer träffad känner jag mig av konstaterandet att man ofta smider planer framåt kvällen, men nästa morgon gör man ändå som man brukar.
Ett råd som jag inte riktigt vet vad jag ska gör med är det här: ”Det farligaste av allt här i världen är att ta sig över en avgrund i två språng.” Mja, jo, om man verkligen ska hoppa över en avgrund kanske. Men det har jag sluppit hittills. Och när det gäller krångliga situationer i övrigt kan det vara bra att ta ett steg i taget.
Här håller Churchill sitt berömda tal om kalla kriget: ”From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an iron curtain has descended across the continent.”
Lite oroad känner jag mig av att ”framgång är när förberedelse möter möjlighet”, för det kräver ju faktiskt att man förbereder sig, trots allt. Då söker jag tröst i att ”overpreparation is the foe of inspiration”. Men eftersom jag jobbat som talskrivare i många år måste jag ändå hålla med Churchill: ”Det finns inget som kräver så noggranna förberedelser som ett improviserat tal”.
Här finns övriga lördagsbloggare: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Olgakatt, Pysseliten
Tack Pysse för inspirerande teman i november! I december tar Gnuttan över. Och javisstja; här kommer en påminnelse om viktig information inför julförberedelserna:
Det är nog en släktkrämpa det där att liksom bestämma färdriktningen medan man tar steget. Och kanske lite uppgivenhet inför ändringskommittén infall.
Eller också är det något som mänskligheten i stort är utsatt för. Med några få undantag som vi spontanister tror att vi måste beundra. Fel! Fel! Fel!
Glömde berätta om Speer. Han som var Hitlers bästa hjälpreda. Han kunde planera han! Han ritade Hitlers nya rikskansli en 440 meter lång byggnad, i granit och marmor. Han funderade på i vilken ände han skulle börja och kom på att det som skulle ta längst tid var att väva mattor till byggnaden. Så det beställde han först.
Ändringskommittén, ja. Ibland lyckas den ju riktigt bra!
Vi är lika där, vad gäller julen! Mitt inlägg ligger förberett och klart och väntar på bilder. Det blir kompletterat och publicerat när jag kan ta mig fram till datorn, som hamnat underst idag när vi röjde inför besöket av syskon och kusiner.
Imorgon ska visst stjärnorna fram, eller åtminstone en ljusstake med fyra ljus. En sådan har jag som står framme året runt, det är behändigt varje år vid den här tiden!
Just det. Adventsstaken – det är ju i morgon det är dags. Och jag vet till och med var den finns. Vuxenpoäng på det, eller hur?
Jag har också stenkoll på var den befinner sig resten av året. Men däremot det där med att ha fyra oanvända röda ljus …
(Jo, lådan är i vitt porslin och strösslet i lådan är ljust grus, så det behövs färg på åtminstone ljusen.)
Det blev en förfärlig installation med bara ett ljus i staken i söndags …
Jamen ett ljus räcker ju finfint första advent! Och vitt går lika bra tycker jag, eller annan valfri färg.
Idag drog min kollega en belåten suck och sa: Nu är alla julklappar köpta! Julklappar? tänkte jag förvirrat. Var det inte september nyss?
Jo det var det ju!
Och jag blir svårartat nyfiken på vad kollegan tänker ägna sig åt under december.
En viss bloggkalender kanske?
Ja DET är ju onekligen ett bra skäl att köpa julklappar redan i november!
Ett av mina barn brukar varje år vara klar med julklapparna i oktober! En ailien!
Såvida det inte var fjolårets klappar som blev klara lite sent…
Skulle man kunna tro, men trots att hon slöjdar en hel del och börjar i tid är inget äldre än ett halvår gammalt. Hon börjar under sommarlovet …
Imponerande!
”I år hittade mamma adventsljusstakarna” skrev sonen när han gick i trean. Jag har hittat dom i år också, ingen funkade.
Testa sådana där som går på stearin. De brukar funka bara man har tillgång till tändstickor…
Då måste man ju sitta stilla och tindra. jag vill sätta den i fönstret och glömma den, det är som bekant, inte så bra.
Ähum, undrar vad du tänker på då. Idag gjorde jag det igen, men då hade jag i alla fall fyllt plåtljusstaken med vatten, satt på ordentliga ljusmanchetter och dränkt in fönsterlaven. Då blir det ingen eldsvåda även om ljuset brinner ner. Fast redaktörn släckte det innan det gick så långt.
Du är rätt envis ibland. Ge upp och inse att vi inte administrera sånt där.
Men hur ska de då bli med tindrandet?
Det finns säkert nån app.
Jag har ett stort antal mycket goda råd i denna fråga.
Men jag avstår från att dela med mig av dem.
Kan du verkligen ta det på ditt ansvar?
Ja. Hellre ett tungt ansvar än medvetandet om att ha sabbat en eventuell JuleFridh. Försökte få till det lite, men ser bara fånigt ut.
Har just spisat ett knaprigt gåsbröst och druckit ett lite halvmilt rödvin till. Sachsen och Thüringen är ena riktiga höjdare. Jobbar på flera besök i området.
Vad härligt att vi alla är olika. Det hade ju varit otroligt tråkigt om alla var förutseende och hade allt planerat hela tiden. Själv är jag en kombination av förberedande och impulsiv. Visst kan det vara praktiskt att vara steget före, men ibland är det bara roligare att göra saker som man känner för stunden!
Vi har ju ändringskommittén som härjar i vår släkt. Det innebär att oavsett vad man planerat och hur förberedd man än är, så blir det ofta på något helt annat sätt. Fast det brukar bli bra det också, så länge man inte sitter alltför fast i sina förberedelser.
Tack för filmlänken om lav/mossa. Sett förut, och tänkte på den häromdagen, men missade att söka den på nätet.
Efter påminnelsen kanske jag kommer ihåg skillnaden.
Kanske… Jag säger fortfarande vitmossa om det som jag knölar mer i adventsstaken fast jag VET att det är fönsterlav.
Jag kallar det adventslav.
Då är i alla fall sorten rätt och anledningen till att den ska ha nåt namn är också dokumenterad.
Slav? Tänkte jag först, men sedan läste jag rätt. Fast vi är ju fortfarande några som har innanfönster och då behövs fuktabsorberande fönsterlav mellan fönstren mot imbildning. Så fönsterlav it is, hos oss. Men adventslav är förstås mer allmängiltigt. Ska ta det under seriöst övervägande…