Vinbergssnäckor och vinbärssnäckor

Vi har gott om vinbergssnäckor i trädgården. Om man inte ser upp när det är fuktigt på marken hör man plötsligt det krasande ljudet från en snäcka som man trampat på.

Lilla snigel akta dig...De gör ingen skada, vad jag har märkt och man skulle kunna äta dem, om man orkade med allt fix det innebär. Man ska ha en rymningssäker bur där man sätter dem på renlevnadskur (salladsblad) i några dagar. Sedan ska de svältas i samma bur i ytterligare ett par dagar. Därefter ska de badas och skrubbas rena och fina. Och sedan, mina vänner, sedan mördar man dem med hjälp av en salt- och vinägerlösning, som samtidigt gör dem oslemmiga. Så återstår bara att koka dem, plocka ur dem ur sin snäcka och rensa bort tarmen om man tycker det är viktigt. När man gjort allt detta – och då har det gått bortåt en vecka – då kan man tillaga dem. Så det gör vi inte.

Idag uppstod dock en språkfråga när jag rensade röda vinbär. Det heter ju vinbergssnäcka, brukar det påpekas alltsomoftast, eftersom de lär ha invandrat hit från vinbergen i södra Europa, tillsammans med munkarna, en gång i tiden. VINBERGS-snäcka, inte vinbärs- snäcka.

vinbärssnäcka

Men vad ska man då kalla den här lilla figuren som fanns i vinbärsskörden?

Den ser precis ut som en mini- vinbergssnäcka när den vågar sig ut ur sitt hus. Den blev dock lite blyg och gömde sig igen när jag tog fram kameran.

Ett mycket litet vinbergssnäcksbarn eller en vinbärssnäcka? Det är frågan.

Det här inlägget postades i Att odla, Att resa, Att tolka, Språk och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

24 svar på Vinbergssnäckor och vinbärssnäckor

  1. Karin på Pettas skriver:

    Eller kanske rätt och slätt en liten trädgårdssnäcka?
    Det är bra mycket enklare att köpa sniglar på burk, håller med!

    • Karin skriver:

      Och ännu enklare att inte äta dem alls… Jag råkade få i mig dåliga sniglar i min ungdom. Blev själv också väldigt dålig, dessutom smakade de rätt skumt. Så sedan dess är jag inte så frestad.

  2. Skogsgurra skriver:

    Min mentor i sådana här sammanhang, Nils Bertil Malmqvist aka Nibbe på Cercle Suédois, berättade hur det går till att anrätta dem. Enligt honom spelade det ingen roll vad de åt eftersom det i alla fall ändå handlade om blad av olika slag (sniglar är av lättförstådda skäl dåliga jägare och därför vegetarianer*). Själva avdagatagandet var nog ungefär lika grymt som kräftans eftersom de dör levande. Inte med surt vin (det var Jesus som fick det) utan genom att de fick krypa på en bädd av grovt salt tills de slutade krypa. De hade då torkat ut och även tömt tarmen. Sedan var det bara att trycka in dem i skalet och täcka med persilje- och vitlökssmör. Och sedan skjuts in i ugnen!

    Det var mycket bra att ha en sådan person som passagerare i bilen till och från jobbet. Och alls inte dumt att vara chaufför på de många tillställningar han deltog i. För att inte tala om mässor! Vinmässor i första hand.

    *Däremot är de förträffliga väderspåmän. Googla ”Skjuta björn och fånga uggla” för en redogörelse.

    • Karin skriver:

      Den munsjören? Han som bodde i ditt hus, eller möjligen tvärtom?

      • Skogsgurra skriver:

        Njae. Jag bodde i huset på Allée des Fêtes. Munsjören bodde en aning närmre huvudstaden. Tillsammans med Märta.
        Det fina med detta var att han var en starkt flödande källa när det gäller mat och dryck och andra franska seder och bruk samt att Märta nästan alltid tyckte att jag borde äta middag med dem när vi kom hem efter en tuff dag på Rue Paul Cézanne. Det blev både billigt och bra.

      • Skogsgurra skriver:

        Aha! Du tänker på att jag flyttade ut till lilla huset när den där ekonomen från Västerås dök upp? Nej, Nibbe var inte den som kastade ut folk. Snarare tvärt om.

        • Karin skriver:

          Nej, jag tänker på munsjör Malmqvist och ju mer jag gör det, desto mer inser jag att det var jag som bodde i hans hus! Eller i alla fall aupairade där under några veckor, men då var han och Märta bortresta och det var mycket, mycket länge sedan, så min förvirring är i någon mån ursäktad, hoppas jag.

          • Skogsgurra skriver:

            Min också! Jag trodde det var på Rue de Bassano som du slet?

            • Karin skriver:

              Rue de Bassano stämmer bra och det var där jag aupairade på riktigt så att säga. Fast det var egentligen ett inhopp medan den familjen väntade på en ”riktig” au pair (nej jag vet inte vad de menade med det). När jag slutade där behövde Malmqvists någon som höll koll på barnaskaran när de var bortresta ett par veckor.

    • Karin skriver:

      Hittar inget om att spå väder i ”Skjuta björn och fånga uggla”. Får man be om en länk?

      • Skogsgurra skriver:

        Ursäkta. Jag ser att jag inte hunnit sammanställa del II än. Här kommer det citat jag tänkte skulle ingå i den delen (andra stycket är beaktansvärt):

        ”Väderspåmän bland menniskor förtjena således ringa förtroende, men bland djuren deremot finnas flere som tyckas hafva tydliga förkänningar af kommande väder temligen långt i förväg, och genom att iakttaga dem kan menniskan ibland tillgodogöra sig deras öfverlägsenhet, hvilken i detta hänseende tyckes vara större ju lägre djurarten står. Ty liksom vilden har skarpare sinnen än kulturmenniskan, och sjelf i sin ordning öfverträffas af djuren, så äro äfven bland dessa de i en lägre utvecklingsgrad stående i allmänhet såsom väderspåmän öfverlägsna de högre stående.

        Somliga sniglar äro till exempel bland de bästa och pålitligaste af alla regnspåmän, och detta är äfven ganska naturligt, då dessa djur ej ega förmåga att likt andra djur dricka, utan de fylla sitt vattenförråd genom hudens porer eller liknande organ. Derföre är snigeln efter långvarig torka mycket angelägen att få del af de första regndropparne, och långt innan dessa komma kraflar han fram ur sitt vanliga gömställe, för att vara beredd att helsa det ankommande regnet med jubel — d. v. s. så mycket jubel som en snigel kan uttrycka.

        Den vanliga trädgårdssnigeln ses ofta, ett par dagar innan regn kommer, äntra till väders på plantor och blomstänglar, hvarvid det tyckes som om han till och med hade förkänning af hurudant regnet skall blifva. Ty när han väntar hårdt och långvarigt regn kryper han upp och sätter sig fast på undre sidan af bladen, men blir det ett lätt kortvarigt regn, sätter han sig på öfversidan af bladen, på det att intet må gå förloradt.”

        • Karin skriver:

          Det är kanske från sniglar som Johan-Olov-sällskapets ordförande, Göte, får sin information om vädret? På senaste JOJ-dagen var alla väderspåmän (SMHO, yr.no och klart.se) överens om att det skulle regna kraftigt från klockan två. ”Nejdå, jag tycker det ser ut att bli fint, jag.” sa Göte och viftade bort alla förslag om att evenemanget skulle flytta inomhus. Och han fick ju rätt!

  3. Olgakatt skriver:

    Enligt min erfarenhet är de små randiga trädgårdssnäckorna, som den bland vinbären, glupska odjur och jag stampar på alla jag ser. De stora vinbergssnäckorna, däremot, kan jag inte se att de gör nån skada. De lär mest äta döda växtdelar. Blir det invasion kanske det går åt annat också, det har jag hört folk klaga på. Vi har rätt många men ids inte heller fixa till dem för att ätas. Jag är väldigt förtjust i escargot de Provencale med mycket vitlök. Men det får bli på krog, fast det är inte ofta de finns på menyn numera. Det går mycket mode i krogmenyerna och just nu är sniglar ute.

    • Karin skriver:

      Ja menymodet växlar verkligen. På åttiotalet hade jag vaga planer på att plocka vinbergssnäckorna och leverera till Catelin, för då var de intresserade. Men det hela stupade på att det alltid var så svårt att samla ihop oss och komma iväg härifrån till stan att det aldrig blev någon tid till att plocka dem. Dessutom hade jag föreställningar om att de skulle rymma och börja klättra omkring i bilen. Möjligen tyckte jag lite synd om dem också.

  4. Agneta skriver:

    Trädgårdssniglar lever på alger och skadar inte något i vare sig trädgård eller köksträdgård. Tvärtom kanske eftersom de finner alger på grenar och trädstammar och även på husväggar med mera.

    • Karin skriver:

      Efter att ha läst din och Olgakatts kommentarer om trädgårdssniglar måste jag verkligen kolla de är för ena filurer egentligen!

  5. Agneta skriver:

    Den vanliga trädgårdssnäckan (Cepaea hortensis) gör ingen skada eftersom den lever på alger, men det finns en släkting: Brunläppad trädgårdssnäcka eller Parksnäcka (Cepaea nemoralis) som äter blad. Den senare finns särskilt i Skåne och Stockholmstrakten.

    Men det tycks råda allmän förvirring på olika webbplatser angående snäckorna.

    • Karin skriver:

      Tack för expertutlåtande! Snäckor och sniglar tycks vara ett spännande och komplicerat område!

      Men nu kan jag tyvärr inte kolla om de där småsnäckorna var brunläppade eller ej, för jag gjorde som jag brukar med djur som inte får bo hos oss: släppte ut dem i skogen lååångt härifrån och all annan bebyggelse. Vinbären plockade jag i någon annans trädgård, under trädgårdsägarens livliga påhejande. Hen hade inte mer plats i kyl, frys och sylkällare. Men det var nog den vanliga trägdgårdssnäckan, hoppas jag.

  6. Eva skriver:

    Tänk att jag en gång i tiden, under min franska tid, åt sniglar. Skulle jag aldrig göra idag! Så genuint äckligt.
    Sniglar jag brottas med i sommar är mördarsniglarna, äckliga feta saker som blir fler och fler. Medan skogssniglarna vi hade tidigare nästan försvunnit.

    • Karin skriver:

      Det var just i Frankrike som jag snigeldebuterade och det var där jag blev ohyggligt dålig av ett halvdussin escargots. En av de värsta matförgiftningar jag har upplevt. Så våra vinbergssnäckor går säkra för mig i alla fall.

      Mördarsniglarna har inte letat sig norr om Dalälven ännu, tror och hoppas jag, men det är väl en tidsfråga bara..

Kommentarer inaktiverade.