Hopp om framtiden

Skolstart och nya rutiner. Två av barnbarnen börjar i ”sexårs”. Spännande lite skrämmande. Men det kommer nog att bli bra. Vi har varit och rekognoscerat och allt verkar OK. Trevliga fröknar (Annika, Pernilla och Jörgen, heter de, tror jag), gott om plats och god mat. Och så tittar vi på en liten utställning som barnen gjort som lämnar skolan för att börja på nästa stadium. De har svarat på frågan om vad som var det bästa under deras tid i denna skola. Lite överraskande svar måste jag säga. Några minns med glädje när de fick städa: ”Jag  tyckte det var väldigt roligt när vi städade för det kändes renare och vi fick salta pinnar och Loka.” En höjdare!loka

Någon annan minns njutningsfullt hur roligt det var att lära sig multiplikationstabeller!

multiplikation

Lite fundersam blir man inför en teckning av en liten pojke i ett träd och texten att det roligaste han minns från sina år i skolan dittills var när de klättrade i träd i sexårsverksamheten. Hoppas verkligen han får lite kul på mellanstadiet också!

klättra träd

Det här inlägget postades i Att rita, Att skriva, Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 svar på Hopp om framtiden

  1. Kicki skriver:

    Det där trädet verkar tryggt och bra, det är ju viktigt med träd, men städning, nja.

    • Karin skriver:

      Ja, trädklättring är både roligare och mer utvecklande och ergonomiskt på alla sätt. Men det som fick mig att fundera på hur den där killen haft det på lågstadiet var att han efter fyra år fortfarande tyckte att det roligaste var när han som sexåring klättrade i träd. Sedan hade det tydligen bara gått utför!

  2. Pysseliten skriver:

    Ojoj, jag gillade när fröken spelade orgel i lågstadiet, när mellanstadiemagistern tog fram sin gitarr (jag fick inte vara med i kören, så det var då jag sjöng) och i högstadiet gillade jag när religionsmagistern läste högt. Jisses! När man tänker på det … Jag blev rätt ok ändå – till sist. Tror jag.

    • Karin skriver:

      I bästa fall förstärker skolan ens lust att undersöka hur det hänger ihop (eller inte hänger ihop) här i världen. I sämsta fall tar den död på all upptäckarlusta. Det verkar som du har din intakt!

      • Pysseliten skriver:

        Ja, där har du rätt! Men skolan lyckades förvirra mej också, det tog ju några extra år innan jag kom på vad jag faktiskt hade för styrkor, där verkade skolan inte ha någon vidare koll.

  3. Karin på Pettas skriver:

    Ditt inlägg sätter igång de små grå…vad tyckte man egentligen om att gå i skolan, i den åldern? Spontant föll tankarna på teckning, handarbete och roliga timmen..hm..
    Ett bra temaämne

    • Karin skriver:

      Ja, bra idé! Tema i september, kanske? Jag tror att det rentav börjar bli min tur… Och visst är det spännande att fundera på vad som var lustfyllt – och motsatsen.

  4. Skogsgurra skriver:

    Jag tyckte att allt var roligt i skolan. Framför allt de första fem – sex åren. Sedan hade vi några riktiga monsterlärare i ”högstadiet” som det inte hette då. Men fortfarande roligt.

    Grattis på kliaben!

    • Karin skriver:

      Önskar att jag kunde minnas lite mer från de där första fem-sex åren, särskilt de två första! Ni är min minnesbild att jag satt i en liten avlång skrubb (kattvind, med fönster) i två år och läste bortglömda veckotidningar från någon tidningsinsamling. De andra höll på att lära sig läsa, men det var så mördande tråkigt att jag letade upp något eget att göra. Men jag kan väl inte gärna ha tillbringar två år på det sättet?

Kommentarer är stängda.