Människor på tåg, del två

Gårdagens tågresa resulterade i dåligt samvete för att jag lät en tonåring bli så hunsad av tre kostymklädda män, som ansåg att han skulle flytta på sig, att han troligen glömde sitt fina metspö på tåget. Den resulterade också i några anteckningar från deras samtal. Vad tror ni? Är det på riktigt eller är det en ambulerande teaterföreställning, kanske?

I rollerna:
Kostym 1. Ledare. Lätt grånad. Glasögon som ser dyra ut. Kostym i tunt ylle, som har lite för breda slag (maffiavarning) och en välstruken vit skjorta med manchettknappar. Glansig slips.
 
Kostym 2. Idéspruta. Ledigare stil, modernare kostym, ingen slips.
 
Kostym 3. Portföljbärare och uppskattande publik. Kostym av anonymt snitt (Åhlens?).
 
Jag. Oförarglig typ av ordinärt tantsnitt. Reagerar långsamt, men är i gengäld rätt långsint.
 
Scenen: Tidig morgon i en andraklasskupé på ett SJ-tåg mellan Stockholm och Falun.
 
(I brist på bättre använder jag parenteser och den numera vanliga metoden med asterisk för scenanvisningar. Bakgrunden till scenen finns i förra inlägget.)
 

K 1: Jahahörninini boys, då sätter vi igång. Bring it on. Ni får stå för newsfeed och troubleshooting. Jag svarar för summing up. Afterthoughts. Recommendations. Vad har ni med er?

K 2: Jag tänker matriser. Jag tänker analysnivåer.

K 3: Matriser funkar alltid.

K 2: Jag tänkte preambla lite kring vikten av empirinära presentationsplan.

K 3: Bra där!

(Jag tänker att empirinära låter som Alice i Underlandet – nästan som verkligheten, men lite skevt.)

K 1: *För samman fingertopparna, stöter dem mot varandra på ett sätt som signalerar otålighet. Höjda ögonbryn. Tystnad*

K 2: Vi har lite olika målbilder här, målanalyserna måste differentieras, målstrukturen styras upp och det är där jag vill koppla in en en tydligare medvetenhet om evidensbaserade utvecklingsmodeller.

K 3: *Sitter tyst*

(Jag börjar förstå att ingen förstår något.)

K 1: Var har du där i vänsterhörnet av matrisen?

K 2: Innovationsförmåga!

K 1: Extern eller intern?

K2: Outsourcing måste vägas mot managementmöjligheter. Det centrala är kompetens att kravställa utvecklingen. Upphandlingskompetens i fokus! Parad med resourcingtänk och en öppen co-sourcing-attityd.

(Jag tänker att han har en poäng där, att man inte kan lägga ut för mycket beställningar om man inte kan hålla koll på hur de genomförs, att man bör använda de resurser man har och att det kan vara en bra idé att hitta några att samverka med.)

K 3: Just det, vi ska hamra in co-sourcingconceptet så att det rasslar om polletterna när de trillar ner.

K 1: (Till K 2) Implicit säger du att externa input är en komplicerande faktor.

K 3 *ser lite förvirrad ut*

K 1 (fortsätter): Integreringsprocesserna är underanalyserade. Måste highlightas bättre.

K 3 (alldeles för ivrigt): Just precis, någon måste ta hand om skiten!

(Jag tänker att det var tammfan de första riktigt äkta orden under samtalet, men vad betyder de? Och vad handlar verksamheten om, som de analyserar. Ingenting har hittills avslöjat något alls om verksamhetens innehåll. Sophantering?)

K2: Trafiknära kommunikationssystem, uppgraderad sorteringsmekanism och intensifierad lateral dialog. Ökad emfas på en generisk innovationskultur.

(Jag tänker: Det där generisk, som dyker upp överallt nuförtiden, vad betyder det egentligen? Allmän, generell, likartad… Men varför säger man i så fall inte det?)

Och jag tänker avslutningsvis innan jag går av tåget i Krylbo att om ni nu är så in i norden välstrukturerade och uppstyrda och empirinära så skulle ni kanske kunnat beställa biljetter intill varandra och då hade vi sluppit delta i ett morgontidigt ofrivilligt hela-havet-stormar, bara för att ni inte kan styra upp er egen lilla verklighet. Grrrr…

Det här inlägget postades i Att resa och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Människor på tåg, del två

  1. Olgakatt skriver:

    Att du inte exploderade! Jag blev visserligen kallad jävla fitta när jag en tidig morgon på Stockholmståget insisterade på min bokade sittplats för ett par månader sedan. Men ALDRIG att jag hade gett mig för de här halvherrarna. Synd att du inte fotograferade dem; du hade kunnat få en bra story att sälja till Aftonbladet eller Expressen med bild!
    Samtalet ger en misstanke om att det hela ändå kanske var en teaterföreställning och ska illustrera hur enkelt det kan vara att fösa bort folk från deras platser…. Kommer kanske som en sketch i nåt sk humorprogram framöver.

    • Karin skriver:

      Jag kan bara förklara min reaktion (eller icke-reaktion, snarare) med att jag regredierade till en surmulen tystnad som jag känner igen från tonåren, särskilt inför vissa mästrande och rentav elaka lärare: Blänga under lugg, tänka kritiska tankar om klädseln, notera felsägningar eller löjliga uttryck…

      OM det var en teaterföreställning var den mycket övertygande genomförd under de 100 minuter (utan paus) som jag lyssnade. Herrarna var helt absorberade av sitt samtal. Illusionen av Tre Konsulter På Viktigt Uppdrag var fullständig!

      • Skogsgurra skriver:

        Känner mig fortfarande inte helt övertygad. Det där gänget pratar ju svenska.
        När sådana grupper träffas brukar de enas om att förhandlingarna ska vara på engelska. Skälet tycks vara att det ska finnas minutes och de måste ju alltid vara på engelska.
        Det var nästan värre med svenska.

        • Skogsgurra skriver:

          Borde ha hamnat några hack längre ner.

        • Karin skriver:

          OM det nu var sophanteringen i Borlänge som de skulle styra upp kanske det funkar med svenska? Eller den kommunala förskoleverksamheten, som ännu inte köpts upp av Vittra-concernen. Jag tror det finns några svensktalande verksamheter kvar i landet. Eller kanske de slår om till engelska när de kommer in i sammanträdesrummet.

          Det här samtalet var ju bara för att se till att ”få pusselbitarna på plats, förtydliga rollfördelningen och få upp dramaturgin på tå”. (Ja, K1 sa ”dramaturgin på tå”. Det fick jag inte med i inlägget, för jag hade inte börjat anteckna då, men det var nog det som fick mig att lystra lite extra.)

          • Skogsgurra skriver:

            Sophanteringen? Nej, då duger enbart engelska. Det är ju i allmänhet tyska företag som hanterar sopor. Som Hamburger Müllentsorgungsverein mit beschänkter Haftung eller Rückgewinningsgesellschaft zum blauen Donau mit beschränkter Haftung. Och då kan man ju inte prata svenska. Det förstår ju alla.

            • Karin skriver:

              Ja, det förstås. Men vad tror du om Dalateatern då? Antingen var det självaste Dalateatern som övade rollspel på tåget, eller också var det inhyrda konsulter som skulle rycka upp verksamheten och ”få upp dramaturgin på tå”. Verkar inte det rimligt?

  2. Skogsgurra skriver:

    Men, fy fan! Var det där på riktigt? Eller har du broderat?

    • Karin skriver:

      Inte minsta broderi! Tvärtom, det var värre i verkligheten, men jag kunde inte få med allt management-mumbo-jumbo för då hade det blivit ett milslångt blogginlägg. Jag antecknade bara rakt upp och ner vad de sa. Och det som fascinerade mig mest var att det var stört omöjligt att förstå VAD som skulle styras upp med deras empirinära strukturerade planeringsnivåer. Gick inte att begripa. Fyll på med floskelgeneratorns alla klyschor också, så har du hela samtalet. ”Kompetens att kravställa utvecklingen” låter väl fint? Han som kläckte ur sig det såg mycket nöjd ut!

  3. Örjan skriver:

    Helt otroligt. Att du bara kunde komma ihåg ord de använde.

    • Karin skriver:

      Nej det hade jag aldrig klarat – det är omöjligt att lägga sånt språk på minnet, så jag antecknade så att tangentbordet glödde. Fascinerande med alla dessa prefab-fraser som strömmade ur deras munnar!

  4. Cecilia N skriver:

    Undrar om de fattade alla orden som de använde. Undrar om de skulle kunna översätta samtalet till något med lägre lixtal.
    Det känns som att de höll på att sy kläder till kejsaren …

    Jag reagerade som SG: är det på riktigt?!

    • Karin skriver:

      Verkligen Kejsarens nya kläder! Jag tror att de begrep vad de sa, för det var ju inte så märkvärdigt egentligen. Självklarheter utstyrda i swengelsk svada. Mitt referat är rensat på alla longörer och allt omtugg, så det är faktiskt en förbättring i förhållande till originalet. Särskilt ordet preambla upprepades så ofta att jag blev orolig för att det bara skulle hålla på och inleda och aldrig komma till huvudinnehållet – vad nu det var…

Kommentarer är stängda.