Mycket skrik för lite ull…

”Mycket skrik för lite ull”, sa tjejen som fixade bikinilinjen. Det är ett gammalt talesätt från mina hemtrakter, som jag helt osökt kom att tänka på när ”nya” Svenska Dagbladet kom i förra veckan. Det har varit mycket förhandsinformerande om omgörningen och halva tidningen fylls av bilder och råd om hur man nu ska hitta i den.

Skillnaden är, såvitt jag kan se, att man lagt in kultursidorna i huvuddelen av tidningen, medan ekonomi och sport hamnar i en rosa del två. Eftersom man lyckats förklara varför, har jag inga invändningar. Det blir så mycket logistiktjafs med många bilagor och diskussioner om vad som hör vart och när saker ska vara klara för olika delar. Nu går det åt mindre energi på planering och mer på att fylla sidorna med innehåll.

Låter rimligt, även om vän av ordning inte kan låta bli att undra vilka argumenten i så fall var, en gång i tiden, för att  införa de där olika bilagorna. Och jag skulle gärna ha varit med och lyssnat på hur snacket gick nu, när man delade upp materialet i de två delarna.

– Sporten då, var ska vi lägga sporten?nya svd

– I killdelen förstås!

– Eh…killdelen – du menar nyheterna?

– Nej ekonomidelen! Sport och pengar hör ihop.

– Och så brukar vi ju ha lite matskribenter och sånt.  Kanske vi kan trycka in dem efter kulturen?

– Nej för fan, det går inte. Femtiotal. Lägg det i killdelen också. Som vinet. Eller stryk. För dyrt. Vi tar in nåt från någon matproducent. Med annons. Fyller en sida.

För hur ska man annars förklara en sida som rubriceras Helgrecept och låtsas vara redaktionell text. Under rubriken står med små bokstäver: ”I samarbete med Allerum/Skånemejerier.” Halva sidan upptas av en stor annons för Allerums ost. Det vore hederligare att markera hela sidan som annons. Och recepten mer än lovligt håglösa.

sätt tillbakaEtt ordinärt recept på fyra portioner Crème Caramel rekommenderas ”när man är fler”. Det verkar vara översatt från engelska med en översättarmaskin. För hur ska man annars förklara hanteringen av vaniljfröna. ”Sätt tillbaka vaniljfröna i mjölken…” Engelskans ”put” kräver alltid ett genomtänkt verbval på svenska. Här borde det ha varit ”lägg”.

Men annars verkar det väl inte ha hänt så värst mycket med tidningen, vad jag kan se.

Söndagskulturbilagan, tröst alla som upprörs över att den dagliga kulturbilagan har flyttats in i tidningens huvuddel, måste väl få några veckor på sig att hitta sin form. Att understreckaren får bre ut sig över två halva sidor, i stället för en hel gör den inte automatiskt bättre. Och understreckarens innehåll, att skjuta upp saker, har jag en del att säga om… Men inte nu.

Det här inlägget postades i Att skriva, Att tolka och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Mycket skrik för lite ull…

  1. margaretha skriver:

    Svenskan har jag inte träffat på länge, så där har jag inget att tillföra. Om översättningar har jag desto mer att säga (lugn, jag tänker inte göra det). Letade efter en artikel, häromda’n, när jag väl hittade den, trodde jag först att jag var osedvanligt korkad – jag förstod inte svenskan. S’en insåg jag att det var en av de eländiga maskinöversättningarna, och kände mig genast mer normalkorkad igen.
    Har tänkt blogga om det, men det var det där med tid och energi…
    Margaretha
    som även kan
    skriva kilometervis
    om uppskjutardjävulen

  2. Musikanta skriver:

    Underbart inlägg! Även vin- och mat under ”killdelen”. Vad återstår till tjejerna? Kläder och smink – aha BARN förstås. Fast nu var det ju inte på riktigt…
    Jag får översättning på FB från finskan ibland eftersom jag har en svensktalande vän där med finsktalande döttrar. Jag ska skriva in översättningen i min blogg någon gång – den är helt absurd!
    Det kan inte vara helt lätt för en ickesvensk att lära sig att stolen står på golvet, tavlan sitter på väggen och boken ligger på bordet när engelskan bara har is. Eller att man ställer tillbaka stolen, lägger tillbaka fröna och sätter/ställer tillbaka boken.
    Inga tidningar delas ut här på landet på söndagarna så Svenska Dagbladet har aldrig varit aktuell för oss.

    • Karin skriver:

      Just att tavlan sitter på väggen vet jag personer som har problem med. Sitter? Och så är det det där med väggen och vägen som kan vara svårt att höra skillnad på om man till exempel är spansktalande från början.

      Med en tidningsmissbrukare i familjen blir det både Svenskan och DN och lite kvällstidningar då och då och diverse andra periodiska skrifter som letar sig in i hemmet. Svenska Dagbladets omsorgsfulla beskrivningar hur man ska läsa tidningen känns lite bortkastade på mig. Jag hugger närmaste lediga tidningsdel och oftast har jag ingen riktig koll på var jag läst vad. Men det går bra det också.

  3. Musikanta skriver:

    PS. Man kan naturligtvis lägga tillbaka boken också…

    • Karin skriver:

      Nej! säger yngsta dottern förfärat. Lägg inte böckerna på platten i bokhyllan!! Hon tycker det är ett allvarligt tecken på förfall. Men på bordet kan man ju lägga boken i alla fall.

  4. Krönikören skriver:

    Hahaha! Skönt uttryck, mycket talande.

    Jag hoppas verkligen att Svenskan inte har förfallit till att använda översättningsprogram. Det vore tråkigt, riktigt tråkigt. Annars slås jag av att det bara är angivet hur mycket socker man ska ha, inte grädde och mjölk. Jag blir galen när jag läser ofullständiga recept.

    • Karin skriver:

      Det är nog inte någon på Svenskan som är skyldig utan kanske en praktikant på Skånemejerier som fått i uppdrag att fixa en halv sida text med recept där det ingår så många produkter från den egna tillverkningen som möjligt. Fast Svenskan har ju okritiskt tagit in det, förstås. Bilden är bara ett utsnitt ur receptet, så alla andra måttangivelser finns med, tidigare i texten.

  5. Skogsgurra skriver:

    Några frågor:
    Lite ull kan jag förstå. Men varför skrek hon?
    Jo, jag känner till originalversionen. Där är skriket naturligt. Men tjejen? Varför skrika?
    Förekommer bikinilinje numera? Trodde det var totalavverkning som gäller.

    Uppmärksam läsare

  6. Örjan skriver:

    Ang recepten.
    Spetskålen torde vara synnerligen slak och genomkokt(-gräddad) efter att ha ugnsstekts tillsammans med kycklingbitarna.
    Vem skalar grön sparris?

    • Karin skriver:

      Jamen precis! Färsk grön sparris som ska skalas. Och dessutom noterar jag att det blir två deciliter grädde per person i det receptet.

      • Örjan skriver:

        2 dl! Noterade jag inte, Trots att jag älskar grädde, speciellt reducerad (hopkokt).
        Själv provat? Brukar uppmana ovana att börja med 3dl gräddpaket. Helfet! Koka/sjuda sakta tills 1/3 kvar. Smaka! Känn smörkolesmaken!
        För kaloririk och tjock? Ibland späder jag efter hopkokning med mjölk.
        Idag använde jag reducerad grädde+ dito reducerad fiskbuljong(-fond) som sås till halstrad lax.
        Sällan jag toppar sås/soppa med enbart grädde utan att först reducerat den.

  7. Enn Kokk skriver:

    Killdel och killdel. Sporten läser jag aldrig, och mitt intresse för Börsen är ytterst begränsat. Den rosa delen åke snabbt i pappersåtervinningskassen. Hemma hos oss skulle det kunna bli slagsmål om huvuddelen, men eftersom vi prenumererar också på två andra morgontidningar, är detta inte aktuellt.

    • Karin skriver:

      OK, det var bara mina fördomar om tidningsmakarnas fördomar som avspeglades där…

      Fast jag tror att den utmärkta skribenten Andreas Cervenka även i fortsättningen kommer att skriva i näringslivsdelen (”killdelen”) så det kan vara värt att kolla innan den åker till återvinning.

Kommentarer inaktiverade.