Galleri Fredag har som tema Glas och lördagsbloggtemat är Betong. Men skulle kunna tro att temavärdarna Nilla och Byfånen har pratat ihop sig, för sällan har väl två teman passat bättre att göra en kombo av. Glas och betong, den moderna arkitekturens grundämnen. Ja, lite stål också, då möjligen. Och eftersom jag kanske verkat lite negativ på sistone när det gäller (vissa avarter av ) modern arkitektur, som Slussenombyggnaden och Stockholm Water Front, vill jag passa på att berätta att det finns mycket som jag gillar också.
En arkitekt som lyckats göra vackra byggnader i glas och betong, originella och ändå på något sätt klassiska, är amerikanen Ieoh Ming Pei, med rötter i Kina. 
Han har ritat tillbyggnaden till Louvren på ett helt acceptabelt sätt, med en glaspyramid för den nya entrén. Visst är den omstridd och visst undrar man hur de gör när de tvättar glaset, men ändå, den är inte alltför påträngande, den är till och med riktigt vacker och den låtsas inte vara något annat än det den är.
Han försöker anpassa sina byggnader till omgivningen, snarare än att göra ett ”statement” som många arkitekter tycker är så viktigt. Fast en och annan spektakulär byggnad blir det ju ändå, onekligen. Som Rock and Roll, Hall of Fame i Cleveland Ohio. En stadig fyrkant, en glasklippa och en rund rulle. Rock and Roll. Enkelt och kul. Och såvitt jag förstår funktionellt och praktiskt.
Han har också ritat ett forskningscenter uppe bland höga berg i Colorado. Här är byggnaderna fotograferade i grodperspektiv så att de ser mäktigare ut än bergen. Men jag har sett andra foton (som jag inte hittar nu) där det syns bättre hur de sandstensfärgade konstruktionerna samspelar med bergens formationer.
Dessutom tycker jag nog att byggnaderna på något sätt leder tankarna till de där märkliga jätteskulpturerna i South Dakota, som föreställer George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln. Om det var I M Peis avsikt vet jag inte, men nog sjutton ser det ut så. Bistra miner som tittar i olika riktningar.
Fredagsgallerister och lördagsbloggare finns under respektive rubrik i sidhuvudet. Nästa fredag är det Trä och lördagstemat är Spår.
Bra idé att kombinera två teman, det har jag också gjort vid något tillfälle! Arkitektur är spännande och det finns många både fina och spektakulära exempel. Bra inlägg. Ha en fin fredag!
Men, vilken tur att jag kollade spammedelandena innan jag raderade, för där låg du! Undrar varför. Förhoppningsvis har spamfiltret lärt sig nu att du inte är skräp.
Skriv gärna in din länk i widgeten hos mig! Ha en fin helg!
Oj, trodde att jag gjort det. Ska undersöka saken!
Men! Precis!
Favoritarkitekten har förstås anknytning till min älsklingsstad; Frank Lloyd Wright. Dagens boktips; Loving Frank av Nancy Horan. Historien om hans liv är rätt spännande!
… och igår bjöd grannen på sockerkaka och swahili. Bara en sån sak!
Jamen sådana grannar borde man ju ha. Sockerkaka som är så gott. Sema habari rafiki yako!
Ja, den måste jag läsa. Känner bara till hans äventyrliga liv på en rätt ytlig skvallernivå. För han var ju ett rätt tacksamt samtalsämne med alla sina kvinnor.
Mycket spännande alltihop. Vad betyder det där på swahili? Användbart i vilket sammanhang? Qu’est-ce que ce comme chien?
Möjligen betyder det: Hälsa kompisen. Fast om du tänker använda frasen som hälsningsfras plockar du bort allt utom: Habari? Och då har du frågar henom om läget, på ett ungefär, eftersom habari betyder nyheter. Fast egentligen ska man först… äsch, fråga grannen vettja! Då kanske du får lite mer sockerkaka.
Oh, användbart! Betoning? haBAri eller habaRI eller HAbari?
BA. Swahili är ett ovanligt lättutalat språk för oss svenskar och jag har aldrig funderat på betoning. Verkar alltid ligga på näst sista stavelsen.
Jag är lite kluven till NCARs byggnad. Vacker. Ja, men en gnutta opersonlig. Spännande med alla terrasser, vinklar och vrår – jättevackert ljusspel. Ändå är det något som ta’r emot. Måste fundera på vad det kan vara.
Margaretha
Ja, inte är det direkt inbjudande, det kan man ju inte påstå. Mer stramt och slutet. Men har du varit där? Spännande i så fall. Jag har bara sett det på bild.
PS Jag har retat mig lite på de där konstiga fyrkantiga pluttarna upptill, men när jag insåg likheten med presidentporträtten accepterar jag dem som ”näsor”.
Ja, jag har varit där. Har nog bilder någonstans…
De fyra originalpresidenterna har jag inte sett, men jag har sett en kopia i en park utanför Atlanta. Därifrån har jag nog bara diabilder.
Margaretha
Men åh, det måste du skriva ett blogginlägg om, allraminst. Med bilder och inside info och allt.
”Ars longa, vita brevis”
Eftersom jag inte vet vad bloggeri heter på latin, så får konsten representera bloggandet.
(Google föreslår visserligen ”diarii longus est. vita brevis est”, men jag låter mig inte övertygas). Hur som haver, så är det stående problemet att bloggidéerna är fler än dygnets minuter. (Ett annat problem, av flera, är att skannern vägrar att umgås med datorn – eller möjligtvis tvärtom).
Margaretha
Bloggandet är, kan vara, borde vara, en konstform det också, så ditt latincitat är helt i sin ordning. Men jag vet. Bloggämnena radar upp sig i långa köer och varken dagar eller tid (vilket är helt olika saker) räcker till.
Om du inte får tag på Loving Frank, så hojta! Och beställ biljetter till Trollflöjten den 18 september!
Jag hojtar. Och tack för Trollflöjttips!
Vilken skön liknelse! Som att tolka en kubist.
Snaaaart åker Gry och jag till Paris och vi ska bo nära Louvren, för dit vill vi. (Det blir mitt första besök.)
Vad trevligt med en Parisresa på vårkanten! Ta tid på er, för det kan vara köer ibland.
Louvren känner jag detsamma för, tycker att tillbyggnaden gör sig riktigt bra. De andra hade jag missat helt – men vilka spännande byggnader!
Han har känsla för feeling, den mannen.
Kanske Ieoh Ming Pei som borde ha fått uppdraget att göra om Slussen…
Ja, det tänkte jag också. Han hade nog varit varsammare med den.