Kom hem från gymmet i dag och utbrast att jag sett ett par urgulliga killar. ”Uhum”, sade redaktörn lite avvaktande ”i vilken ålder då, på ett ungefär?” Lite svårbedömt, kanske kring 40, förklarade jag. Kanske lite mer, men verkligen urgulliga. ”Karlar i fyrtioårsåldern är väl knappast gulliga”, muttrade redaktörn.
Men det var de verkligen. Till saken hör att just detta gym specialiserar sig på en kombination av viktkontroll och fysisk träning och det befolkas till 90% av kvinnor. Visst finns det en och annan karl, men då ingår de de i regel i någon av de AA-liknande grupper som ses varannan vecka och diskuterar strategier för att överlista kalorierna och hantera den egna opålitliga karaktären. De är så att säga domesticerade i denna kvinnliga miljö.
Dessa män har ingenting med texten att göra och vice versa.
Idag var vi enbart kvinnor där, tills två hulkar kommer in från gatan; riktigt biffiga typer, men med begynnande viktproblem. Klädda i svart, med dekorationer som leder tankarna till motorcykelgäng.
De höll sig intill varandra ungefär som tonårstjejer som inte kan gå på toaletten utan varandras sällskap. De valde träningsredskap sida vid sida och kämpade på, precis som man ska, i denna främmande miljö. Det var fint och modigt, på något sätt.
Jag fick lust att gå fram till dem och säga något peppande, men insåg att det bara hade gjort dem nervösa. Om någon av dem mot förmodan skulle läsa detta vill jag i alla fall berätta att jag tyckte det var kul att se dem där, att träningsformen är suverän och att de kommer att må hur bra som helst om de fortsätter att kämpa. Hoppas vi ses igen!
Puh! Redaktören kan vara lugn, eftersom det var två hulkar och inte två hunkar som kom in! Enligt säkra källor (hm) är hulkar ”bara” vältränade, medan hunkar även ser bra ut. På mitt gym hänger det också några hulkar och en ökande mängd spensliga fjortonåringar, men majoriteten är fortfarande tjejer +40 år.
När jag letade lite på nätet efter illustration till inlägget insåg jag att skillnaden mellan hunk och hulk verkligen inte är bara en bokstav!
Men … var jag så absorberad av träningen att jag missade dessa gulliga killar? Så synd :)
Undrar om de inte hann dra innan du kom. Stora, svartklädda, en i luvtröja, den andra med någon kedja om halsen. Hela tiden tätt, tätt ihop och som sagt, väldigt söta!
Så du skrämde dem lik förbannat?
Inte jag, för vi tränade tappert ett pass ihop. Kanske de blev rädda när Eva kom, lite senare?
Jag tar på mig all skuld! Måste vara för att jag blivit så orimligt stark av att träna med Karin på iTrim
Ja man kan ju inte begära att de ska klara hur mycket kvinnlighet som helst, eller hur:)