Den som söker, den letar…

Av gammal vana har jag använt google för att leta upp saker på nätet. Det är det fler som gör och det sätter sina spår i språket.

arkivet

Ogooglingsbar information

Jag har hört ungdomar utbrista när de hittar originalhandlingar i ett arkiv: ”Kolla här, alldeles ogooglat!”

Och för det mesta är ju arkivhandlingarna ogooglingsbara, eftersom det sannolikt bara är någon promille av arkivbestånden som skannats in och gjorts tillgängliga på nätet.

Så därför tog Språkrådet med ordet ”ogooglingsbar” i sin nyordslista för 2012, men se det skulle de inte ha gjort. Google tog omedelbart kontakt med dem och hotar stämma dem för varumärkesintrång och defaming och allt vad det är. Allt är googlingsbart enligt dem och blotta tanken att något inte skulle vara det får inte finnas. Ordet får inte finnas!

yahooSå nu har jag börjat testa lite andra sökmotorer och där det förut fanns en symbol för – ja ni vet vad – har jag idag i stället Yahoo.

Här kan man följa dramat, mejl för mejl: Här sätter Google press på Språkrådet.

Uppdatering: Här har vi Svenska akademiens ständige sekreterares synpunkt på saken. Han inte bara heter Englund i efternamn, han tycker precis som jag också.

Och om någon behöver beskriva för engelsktalande vänner vad vi håller på med, finns en bra sammanfattning här.

oogleI USA has man myntat begreppet ”googlenope”, för ord och fraser som är ogooglingsbara. Såvitt jag kan se har inte Den Mäktiga Sökmotorn givit sig på Washington Post som lanserar begreppet.

Artikeln i Washington Post illustreras med denna bild.

Det här inlägget postades i Debatt, Ord, Språk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Den som söker, den letar…

  1. Pysseliten skriver:

    O-Yahoo! Vilket sätt! Får man göra så?

    • Karin skriver:

      Nej, det får man verkligen inte och jag tycker Språkrådet kunde ha varit lite tuffare. Inte sjutton skulle Google ha drivit ett skadeståndskrav till domstol mot en liten svensk myndighet. Det fattar väl till och med dom att det hade inneburit en PR-förlust av megaformat.

  2. Krönikören skriver:

    Ja, jag läste om det där. Lite komiskt tyckte jag nog att det var. Och som sagt, ogooglat kommer att användas i vilket fall som helst.

    Idag såg jag ordet förgooglat för första gången. Undrar om folk säger eftergooglat också? Förgoogla innan man träffar någon och eftergoogla efteråt. Fånigt.

    • Karin skriver:

      Om man inte ska tolka ”förgoogla” som att man gjort det alldeles för mycket. Alltså analogt med föräta sig. Som i: ”Usch, nu har jag förgooglat mig igen, flera timmar bortkastade.”

  3. Pysseliten skriver:

    Språkrådet gjorde rätt som inte fogade sig utan strök ordet helt och gick ut med informationen, så tycker jag. (Annars hade dom kanske satt sig i en situation med stämningar och det verkar ju resurskrävande på många vis.) Dessutom heter det ju goggla och följaktligen ogoggla, sådetså.

    • Karin skriver:

      Fast jag tror inte Google (Goggle?) gått vidare om Språkrådet bara ryckt på axlarna, tackat för synpunkten och inte gjort något alls. Om Google hade stämt dem hade det blivit en fråga för regeringen med diplomatiska förvecklingar och det hade varit roligare för Sverige än för Google och USA.

  4. Musikanta skriver:

    Det heter väl inte ”goggla” som Pysseliten skriver. Jag har i alla fall inte hört det. Folk kommer naturligtvis att använda ordet oavsett vad Google tycker. F.ö. stämmer det ju att det är massor av saker som det inte står något om. Kul att de rörde upp himmel och jord för detta – det gör ju att ordet blir ”knäsatt” som man sa förr i tiden.

  5. Lotten Bergman skriver:

    Men JISSES vad jag var sen med att blogga om detta! Heja Karin!

    Och nu måste jag ju prova att yahooa.

Kommentarer är stängda.