Men, var lade jag dem…

Var lade jag dem, nurå. Hmm… De brukar dyka upp. Inte i hallen, badrummet, köket eller vardagsrummet och då har jag ändå kollat både badrumsskåp, kylskåp och besticklåda. Inte i den väskan. Och inte i DEN heller. Fickorna då? Inte i dagens plagg och inte gårdagens.

Oj då! Det betyder faktiskt att de är lite halvseriöst försvunna. Tänka-tänka-tänka. Jo, svarta jackan med luva hade jag ju häromdagen, när det var sånt eländigt väder. Den måste kollas.

3dglasögonMen wtf…! Vad är det här?! Det är ju inte alls mina läsglasögon! VEM har norpat mina glasögon och lagt dit de här billiga plastiga i stället?

Såhär får det väl ändå inte gå till i en modern demokrati hörni. Man ska väl kunna stoppa glasögonen i fickan utan att de blir utbytta mot skräp, eller hur? Undrar om jag bör rapportera till polisen att det smyger omkring en liga och tar folks alldeles utmärkt fungerande läsglasögon och lägger billiga plastprylar i deras fickor i stället.

Eller… kan det vara… nä – eller jo, det kan det. Möjligen, eller troligen är det de 3D-glasögon som man fick låna när man tittade på filmen Röjar-Ralf. Och som man lämnade tillbaka genom att stoppa dem i en låda med ett litet inkast, när man lämnade biosalongen. Eller inte lämnade tillbaka, då, om man stoppade i sina läsglasögon i stället.

Jag lovar att återkomma med uppdatering om vad de gör på biografen med återlämnade glasögon. Destruerar de dem? Desinficerar de dem och plastar in dem på nytt? Och VAD sade i så fall den stackare som av misstag fick mina läsglasögon i stället för ett par 3D-glasögon?

Det här inlägget postades i film, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Men, var lade jag dem…

  1. Kultursjefen skriver:

    Hahaha … det är nog inte första gången det händer. Röjar-Ralf har nog den effekten på fler. De körs i diskmaskin, tror jag i alla fall.

    Något jag reagerade på när jag såg min första 3D var förresten att hela filmen inte alls var i just 3D, vilket var något av en besvikelse.

    Något som inte var en besvikelse – bok i posten! Glömt att tacka i feberyran förra veckan. Tack, tack, tack!

    • Karin skriver:

      Vassego!

      Mina medbesökare på 3D-filmen gillade verkligen filmen, men var besvikna att det inte var mer 3D-igt. Jag hade väl inte förväntat mig mer än de där kulissliknande effekterna från dåligt tryckta 3D-bilder (som man tittade på med pappglasögon, med en röd och en grön ”lins” i plast), så jag tyckte ändå att det var OK.

  2. Kicki skriver:

    Intressant, en ny variant på ett oändligt tema.

  3. Musikanta skriver:

    Var glad du att det inte var ett par med specialglas som mina, som kostar runt 5-6000 kr minst. (Läsglasögon kostar väl inte riktigt så mycket, antar jag.) Två fördelar med att alltid ha sina glasögon på näsan. 1. Man tappar inte bort dem så lätt. 2. Man får inte sand och kvistar i ögonen lika lätt som utan.

    MEN! Jag har ju tredubbla glasögon – ett par för långthållsseende, ett par för orgelspelning och ett par för läsning. Det har hänt (!) att orgelglasögonen t.ex. legat kvar på den senaste orgeln jag spelade på eller t.o.m att jag kommit hem med ett tomt glasögonfodral vid ett tillfälle när jag glömt dem kvar på orgeln efter att ha spelat på en begravning. (Jag tänkte naturligtvis inte på att kolla att det låg glasögon i fodralet som snällt låg kvar där jag glömt det). Även om folk näppeligen kunnat använda mina glasögonen för att se är ju bågarna dyra…

    • Karin skriver:

      Det var ju lite väl fräckt – att plocka ur glasögonen ur fodralet, bara sådär.

      Mina läsglasögon är dessvärre inte av 100-kronorssorten, utan slipade för att passa mina ögon som har lite olika styrka sinsemellan. Men det var åtminstone mina reserv-reservglasögon. Dem som jag brukar stoppa i fickan när jag ska ut på stan, för jag vill inte ta mina bästa, ifall de skulle komma bort…

      • Musikanta skriver:

        Jag hoppas att du får tillbaka dem – de måste väl kunna skilja på ett par 3D-glasögon och på ett par vanliga. Håller med dig om att ju fler man har desto svårare är det att hålla reda på dem. Jag har en liten Bravokorg från IKEA i bokhyllan där jag stoppar alla mina. Jag räknar till elva par just nu – fast en del är ju sen några år tillbaka och som inte jag ser så bra med längre, men det är svårt att slänga dem och bågarna kanske blir moderna igen…

  4. Krönikören skriver:

    Jag sa just igår kväll att man får mycket motion när man har börjat med läsglasögon. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Leta leta leta. Undrar när man kommer till stadiet att man har ett par på varje upptänkligt ställe.

    Du får ta och besöka en 5D-bio. Då ska väl biosällskapet bli nöjt. Förutom läckra plastglasögon av senaste modell rör sig stolarna, det blåser, kommer dofter och en regnskur (om man har otur). Finns bl.a. i Kista Galleria. Ungarna älskar det!

    • Karin skriver:

      Wow, fem dimensioner. Det skulle Einstein ha gillat! Måste ses, tillsammans med min lilla testpublik.

      Det där med flera par glasögon funkar inte så bra för mig. Det verkar som om jag har ett uppmärksamhetskonto för glasögon som är konstant och om jag utökar antalet glasögon minskar uppmärksamheten per par. Men andra ord: ju fler jag har desto fler slarvar jag bort.

  5. Eva skriver:

    Det är eländigt detta eviga letande efter nycklar, glasögon, biljetter…. inte var jag väl så här galen tidigare. Slarvig jovisst, men detta tidsödande letande efter livets småsaker, det minns jag inte.

    • Karin skriver:

      Jag har nog dessvärre alltid varit sådan. En klassiker är letandet efter månadskortet, när jag skulle till skolan och till sist brukade jag hitta det längst ner i väskan, men till priset av att allt som tidigare låg i skolväskan i stället blev kvar hemma på kökssoffan…

      Men jag delar din känsla att man letar mer nu, eftersom det finns mer att leta efter: fler kort av olika slag, nycklar och glasögon, för att inte tala om mobilen, kameran och alla olika laddare. Lätt att tillbringa dagarna med att leta efter allt det där!

  6. Kicki skriver:

    En krasslig väninna berättade att sysslolös var hon inte, halva dagen pysslade hon om sina krämpor och resten av dagen letade hon efter sina saker.

Kommentarer inaktiverade.