Jag undrar varje år hur karlarna står ut i sina frackar på Nobel-festen. Så jag fortsätter min lilla kampanj för ett människovänligare Nobel-fest-mode. Rättvisare på alla sätt och tänk vad många samtalsämnen som plötsligt dyker upp alldeles naturligt. Mode, kjollängd, fördelar med kuvertväska kontra andra sorters aftonväskor, skoval, smycken, jag vet inte allt. Ovana klänningsbärare kan konferera med sina bordsdamer och få tips om mycket som de inte ens visste att de behövde veta.
Modetidningarna skulle fördubbla upplagorna och få en helt ny läsekrets och män och kvinnor skulle plötsligt inte befinna sig i skilda världar utan ha en helt naturlig gemensam spelplan. Till nackdelarna hör möjligen en ökad konkurrens om en del favoritkläder, upptaget i badrummet och ofrånkomliga osanktionerade ”lån” av dyrbar kosmetika, men det jämnar nog ut sig över tid.
Om det inte vore så mycket att stå i nu skulle jag ha ritat några lämpliga kreationer för Nobelfestbruk. Men det är Lottens julkalender, det är Kulturchefens Älskade jullåtar och mycket annat som ska hinnas med. Så här kommer bara en liten hastig skiss på hur en Nobelfestande pristagare skulle kunna se ut. Jag tycker att just de som fått Nobelpriset kunde föregå med gott exempel. Och jag tror att det vore en bra idé att låta dem behålla sina lite spretiga frisyrer och ibland en smula nördiga glasögon, för det ger en spännande touch åt det hela.
Uppdatering: Såg ni? Såg ni tjejen i frack? Själv missade jag det mesta av Nobelfestrapporteringen, men Örjan tipsar i en kommentar om att en kvinnlig marskalk valde frack till festen. Det hade hon fått Nobelstiftelsens nådiga tillstånd till. Om en manlig marskalk får ha klänning vet vi dock inte än, för ingen har frågat. Gästerna får förhoppningsvis göra hur dom vill.
Jag tycker tvärtom – det måste vara befriande enkelt att bara hyra en frack och knalla iväg. Det skulle jag göra om jag av någon outgrundlig anledning bleve tvungen att deltaga i middagen. Tack och lov, delas inga nobelpris ut i vävning, så jag behöver inte bekymra mig.
Margaretha
Fast frack… alla dessa attiraljer och konstig krage och svårknuten fluga och väst och hängslen och jag vet inte allt. Jag var lite lockad av tanken när jag som tonåring läste Hjalmar Bergmans Flicka i frack, men när man sett plagget på nära håll blir man mer tveksam. Själv skulle jag nog välja någon lämplig nationaldräkt. Nigeria, till exempel. Minus mössan, kanske.
PS. Och varför finns det inga nobelpris i vävning, kan man undra!
Margarethas svar blir klassiskt:
En bra fråga!
PåSladden: man kan väl skippa alla obekväma detaljer. Väver man eget tyg, och syr själv, kan det nog bli bekvämt.
Ska börja nu att odla bomull, lin och får.
Ja, det låter ju bekvämt värre:-)
Jag såg någon i något liknande det på festen igår. Det såg i allra högsta grad afrikanskt ut (och bäraren likaså). Jag såg även någon i svensk folkdräkt samt ett par stycken i traditionella japanska högtidskläder.
Något att satsa på till nästa åt kanske? Din syster kan säker hjälpa dig hitta det rätta snittet.
Hoppas du hann roa dig ordentligt, mellan flaggviftarplikterna!
Jag ska genast tipsa sonen, han ska ju ändå dit och ”vifta med flaggan” som han sa.
Jag kan nog leta fram något lämpligt!
Så trevligt att han ska vifta. Då får man väl kolla lite på festligheterna i alla fall.
http://jamstalldhetsexperten.se/alla-har-ratt-till-frack
Kul, uppdaterar inlägget med detta!
Jag tycker som du. Fram för fler varianter av festklädsel. Det är verkligen inte en vacker bild med alla pingvinerna på podiet. Trist och uppblåst och likformigt. Och all denna rädsla för att göra fel. Allt tvärtemot kalasstämning och fest. Släpp frackarna lös och ta er till 2012! Fin bild Karin, den gjorde mig glad.
Tack! Det är många dolda hierarkier i detta. Det är lite tjusigt och kaxigt om en tjej tar på sig frack, men en smula, vad ska man säga, pinsamt? om en karl tar på sig klänning. Bekväma långbyxor, med en lös resår i midjan och en tunika i något vackert tyg (och med fickor) skulle nog bli mitt val i sammanhanget.
Då var ju Hjalmar Bergman tidigt ute.
Ja, han var nog lite gendermedveten, utan att riktigt veta om det…