Mera röda… eller rödor

Fredagstemat Röda gav god utdelning, med bland annat flera nyanser av rött (Livsrummet), röda stugor och bönor (Byfånen), en förklaring till varför Venstre i Danmark, som ju är ett parti på högerkanten, heter Venstre (Gnuttan), rött vin (Helena), lingon och ridjacka (Olgakatt), fler röda stugor i Mogata (Musikanta) och en röd rundvandring (Pettas-Karin). Länkar till alla finns i gårdagens inlägg och under Fredagstema här ovanför.

Och så dök det upp en för mig ny och oväntad användning av ordet ”röda”. Det visar sig att en hässjestång, de där som  som man lägger upp hö på, på själva hässjan, heter röda. Eller roa. Det är lite olika på olika dialekter. Stolparna som håller upp rödorna heter krakar, kragar eller gubbar.

”På kragens pinnar lades sedan horisontellt hässjeroer som man lade höet på. Höet packades på roan, och sedan lades en ny roa på höet. Detta gjordes tills 5-6 lager lagts.”

Det var kulturhistoriskt kunniga Emma som tog för givet att fredagstemat ”röda” handlade om hässjestänger. Men så är hon från Mora också.

Och på Blocket kan man hitta en sprillans ny hässja. I Mora förstås.

 

Det här inlägget postades i färg, fredagstema och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Mera röda… eller rödor

  1. Karin skriver:

    I bloggosfären lär man sig alltid någonting nytt. Nu vet jag vad en röda är. Tack för det!

  2. Skogsgurra skriver:

    Och när höet var inkört i slutet av juli byggde den snälla bonden en ny koja åt oss av hässjevirket. Vår favorit var den som stod mot björken i backen mot byn. Den blev lite olika varje gång virket ställdes dit. Ibland med oväntade vrår eller någon extra ingång. Lika spännande att se vad bonden byggt, varje år.
    Bonden var nog helt omedveten om att det var en koja han byggde. Han ställde bara undan hässjevirket till nästa säsong.

    • Karin skriver:

      Läste/hörde någonstans att hässjestängerna stod kvar längre är de egentligen behövdes, som en slags beredskapsgrej. Om fiendeplan nalkades skulle hemvärnet raskt springa ut på åkrarna och ställa upp stängerna med vassa änden upp och då skulle inte planen kunna landa och… Undrar var jag har det där ifrån. Ser inte så troligt ut, nu när jag skriver ner det.

      • Skogsgurra skriver:

        Njae. Det finns ett korn av sanning i den där skrönan. Men inte så att man gjorde nåldynor av åkrarna.
        På sina håll i Norrland och kanske också Norge ställde man upp gubbarna (se BF:s kommentar) som en sax eller klyka. I den klykan lade man slanorna. På håll och med snötäcke såg det lite grann ut som kamouflerade 40 mm Bofors luftvärnskanoner och de rekognoseringsflygningar som företogs in på svenskt territorium rapporterade att beredskapen mot flyganfall var extremt hög i Norrland.
        Skröna eller ej. Ganska bra ändå.

  3. Skogsgurra skriver:

    Googlade luftvärnskanoner hässjevirke. Då dök detta upp: http://dalregementetsmuseer.se/14_dokument_utifraan/001_pros_album/01_album/01_album.htm kolla tredje bilden.

  4. Krönikören skriver:

    Man kan ju som bekant se rött också. Jag var nog med i fredagstemat, fast i förväg liksom.

    • ByFånen skriver:

      Hässjevirke ja, olika ord och sedvänor i olika delar av landet.
      5-6 lager/roor/stänger i ett golv, det varierar lokalt. Har sett gubbar också sju pinnar, blir sju roor per golv. I sydligare delar av landet blev man upprörd över hur slarviga folk norr över var med hässjevirket, eftersom man lät det stå ute året om. Självklart skulle hässjevirket under tak! Jag antar att det var skillnader i klimat som var bakrunden. Norröver fryser det ju ordentligt så virket ruttnar inte. Och till sist, i Svärdsjö sa man häjssa i stället för hässja.

    • Karin skriver:

      Krönikören, jag inser ditt problem. Om blommorna har fel färg får man ändra på omgivningen i stället! Måla om huset?

  5. ByFånen skriver:

    När jag såg din bild blev jag imponerad, finns det folk i nutid som kan konsten att tillverka hässjevirke? Var/när är bilden tagen?

  6. Musikanta skriver:

    Hässja och ässja hörde till de ord som mellanstadieeleverna numera slipper att lära sig stava. Fast ryssja tror jag faktiskt var med…
    Krakar har jag blivit upplyst om av vad det är av en av mina specialelever som var bondson och en fena på traktorer. Han kunde allt om dessa och även hur det gick till när man skulle så och skörda.
    Nu vet jag också vad en röda är (ungefär i alla fall).

  7. Hyttfogden skriver:

    Tockna där antikverade hässjningsmetoder ägnade vi oss inte åt. Far min som tröttnat på att häva med byngligt hässjevirke införde järntrådsmetoden. Nio störar kördes ner i den svenska fosterjorden med den sista stören i början och slutet lite lätt lutande utåt. Så fäste man den grova tråden längst ner på yttersta stören, gick vidare lindade två varv runt nästa osv varefter gräset (obs det var inte hö ännu)
    hängdes upp och när nedersta lagret var fullt forsatte man med nästa trådvarv osv osv fyra-fem lager skulle jag tro.

    Hur lång var då linan? Mellan stallgaveln och vagnboden var ett avstånd som passade bra och som man kunde mäta efter. Järntråden lindades upp på cirka 50 cm långa smala plankbitar som hade djupa v-formade skåror i kortsidorna. Och lindades av vid hässjebyggandet och lindades på igen efter höanna.

    ”Trådrullarna” låg på ett torrt ställe i magasinet i väntan på nästa sommar och störarna stod i ett särskilt hörn inne på logen.
    Det var mitt jobb, så snart jag hade krafter och ålder inne att hantera de där ”trådrullarna” men oj vad man kunde klämma fingrarna när det avade sig med
    lindningen mest när man skulle linda på.

    När ett torp blev övergivet och började förfalla minns jag att det som höll längst var det hässjevirke som torparn ställt lutat mot ett träd vid åkerkanten. Det hände även att det kunde stå kvar en full hässja i flera år medan jorden växte igen och busk och ogräs tog över.

Kommentarer inaktiverade.