Efter en mulen dag vadar vi i färgglada flygplan i sommarhuset. Flygförmågan är noga testad, alla planen har deltagit i komplicerade tävlingar som går ut på att flyga fortast, längst, högst eller loopa mest. Eftersom de alla ska ha sin personliga design och färgsättning tar det lite tid att framställa dem. Tvåan från höger har sjuåringen beställt och det är är översållat med hjärtan, särskilt undersidan som inte syns här. ”För det är ju den som syns bäst när man flyger.” Kärleksflyget, heter planet, som man kan använda till bröllopsresor, men ”annars också, om man är kär”.
Och på kvällen, när jag samlat ihop de plan som överlevt dagens övningar, hittar jag den perfekta förvaringsplatsen: en liten ståltrådsmobil med små, små klädnypor på. Där får de hänga som mångfärgade fladdermöss under natten. Favoriten, Den brinnande blixten, hittar jag dock inte. Kanske sover det planet med sin femåriga ägare en trappa upp?
Jag blir varm i hjärtat av att läsa detta. Kärleksflyget, brinnande blixten och sovande flygplanstillverkare. Livet när det är som allra bäst
Ja, och själv tar jag ju varje tillfälle i akt för att få mixtra lite med färger och mönster…
Hej Karin!
Vill bara säga att jag tycker så mycket om att läsa din blogg och att jag också läst Tom Rachman i sommar…..
Hälsningar
Ylva
Hej Ylva och välkommen hit! Visst var det både rolig och tänkvärd läsning, Tom Rachman. Undrar om han kommer att skriva något mer, eller om han är en sådan där en-boks-författare? Hoppas på fler böcker från honom.
Jag antar att det var en manlig individ som döpte sitt plan till Kärleksflyget och en kvinnlig som döpte sitt till Brinnande Blixten. Jag menar, någon jämlikhet måste det vara och inte samma unkna tänkande som i Barnen i Bullerbyn. Där hette ju tjejernas kälke Rosengull och grabbarnas Ormen Långe. Sådant antikt tänkande förekommer väl knappast längre?
PS: Var det inte Rosenknopp? Dvs Rosebud? Dvs Orson Welles film Citizen Kane, där Rosenknopp är ett centralt begrepp? Mycket sofistikerad intertextualitet i så fall och väldigt finurligt av tjejlaget. (Kommentarerna kommer lite i oordning, men om man kollar tidpunkt ser man vilket som är när.)
Nej, Rosengull ska det vara. Dags för omläsning.
En annan litterär Rosen— är Piratens fröken Rosenfjoll.
I Citizen Kane vill jag minnas att man i en slutscen ser något som jag trodde var en liten stol förintas i elden. Var det en kälke? Blinkade Astrid åt Orson?
Rodebud var, om jag minns rätt, en kälke av det där slaget som kallades skrak-nånting. Träkonstruktion, inte olik en stol. Det var på något sätt livet mening för huvudpersonen, eller livets intighet eller nåt. Så möjligen blinkade Astrid åt Orson.
Kanske en låg spark? Dom har ju uppfattats som stolar. ”Why do they walk with chairs?”
Mja. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vacklande könsidentifikation? Hur låter det?
Idag ville sjuåringen (tjej) har Starwarsmönster och femåringen (kille) ville ha ”liksom lite girlangaktigt”.
På tal om det ”antika tänkandet” när det gäller färger och könsroller, kan jag berätta att mitt näst yngsta barnbarn, pojke tre år, älskar rosa i alla former. När han hade tjatat sig till ett par rosa stövlar ville ha t.o.m. ha dem med sig i sängen när han sov. Han var avundsjuk på sin lillasysters dress häromdagen som var BÅDE rosa och blommig och var ledsen för att han inte kunde få en likadan.
Vilken lycka för barnbarnen att ha en far- eller mormor som ritar och målar och hittar på så mycket roligt! Mobilen kanske vore något för Fondation Maeght?
Treåringen kanske kan ärva syrrans rosablommiga kreation så småningom?
Tur för farmorn i det här fallet att barnbarnen uppskattar ritandet och målandet, eftersom det är något som jag gillar att hålla på med. Även om det är i synnerligen okonstnärliga former…
Okonstnärligt? Hur lyder definitionen på konstnärligt? Minns Avesta Art: även ett okänt stort antal rullar pakettejp kan vara synnerligen konstnärligt och kreativt enligt min enkla mening!
PS: om allt som inte är konstnärligt är okonstnärligt måste det finnas en oherrans gräslig massa okonstnärligt… (Mängdlära, hade glädjen att insupa grunderna i denna, i praktisk vardag, märkligt oanvändbara del av matematiken under sent sextiotal)
OK. Håller i princip med. Men i detta speciella fall kan det vara befogat att acceptera okonstnärligt. Tror jag. I alla fall känns det emellanåt så när det drar åt det alltför dekorativa eller spektakulära (läs girlanger och eldsflammor). Fast roligt är det i alla fall!
Låt gå för existens av okonstnärliga girlanger, men jag har även sett konstnärliga dylika. Eldsflammor, hm, kanske inte konstnärligt på stora äldre amerikanska bilar, men jag minns t.ex en installation på AA för några år sedan med mycket illusoriska och konstnärliga eldsflammor. Det där med konst eller inte är svårt. Måste nog förvisas till en utredningskommitte. Under tiden får vi tycka som vill!
Och du, att ha roligt med färg och form är nyttigt för alla åldrar och är definitivt inte den sämsta sysselsättningen!
Helt enig om att alla borde måla mera. Det är både roligt och nyttigt för själen!
– Nu går jag bort, sa lillePär
– Nu går jag bort, dit stigen bär,
att söka slottet Silvertopp,
att få prinsessan Rosenknopp.
– Jag tror, att hon mig bannar,
om här jag längre stannar.
.. och sen går hon och väcker prinsessan Ädelknopp
och tittar noga efter att snällt hon stiger opp ….
Brinnande blixten kanske behövde viss tillplattning under kudden, till exempel. Man kan aldrig vet med sådana där pappersflygplan.