Livsrummet föreslår Planering som tema denna fredag.
Jag har några grundregler för planering. Den första är att det är lika bra att man bejakar sin planeringsnatur. Är man prokrastinerare (dvs benägen att skjuta upp saker) ska man utnyttja alla fördelar som det för med sig. Det har jag skrivit om här.
Den andra är att överplanering troligen är en värre tidstjuv än underplanering och att det mesta som händer en i livet ändå är oplanerat. MEN när det verkligen kör ihop sig finns det bara ett sätt att reda ut planeringsbehoven för mig och det är att rita upp en fyrfältare. Det spelar inte så stor roll vad man väljer för rubriker, var och en har nog sina sorteringsprinciper. Det viktiga är att man inte bara gör en lång lista, utan funderar igenom vilken sort uppgifter det är. Jag brukar göra något i den här stilen och så fyller jag i det som måste göras.
Så sätter jag igång med ”Lätt och bråttom” och försöker alltid ta den roligaste uppgiften först. Sedan den näst roligaste. På så sätt håller jag alltid på med det roligaste. När man betat av listan ner till den uppgift om borde vara tråkigast är man så himla nöjd med sig själv så att till och med den blir rolig! Och då är man tillräckligt uppvärmd för att ta hand om de svåra, bråttoma…
Men som sagt, det gäller att inte överplanera, för då kommer bara Ändringskommittén och lägger sig i.
Japp, så är det – har man ingen plan kan Ändringskommittén stå där med sin långa nesliga näsa!
Fiffigt system det där med fyrfältaren, jag har sett mer komplicerade system på i grunden samma idé: att göra en linjär lista från a till ö funkar inte. Livet är liksom multidimensionellt. Kan rekommendera ”Få det gjort” av David Allen, finns som pocket.
En sådan där a till ö-lista, eller 1 – 119-lista (eller något annat lämpligt tal) har en bedrägligt lugnande effekt. Men det blir inte mycket mera gjort än listan.
Jag ska genast göra upp en sådan lista – verkar mycket trevligt (åtminstone att förfärdiga…)! Det kanske också har det goda med sig att saker och ting blir gjorda…
Ingrid som också tillhör kategorin prokrastinerare.
Jag tror att det är ett bra sätt att lura in sig själv i överväganden och småbeslut och vad man ska ta itu med först och har man väl kommit så långt är det lättare att ta nästa steg.
Undrar om det inte är ändringskommittén som gömmer och har sönder saker? fixar punkteringar och sånt.
Visst är det det! Men den har ungefär lika många trevliga överraskningar i beredskap, så det jämnar ut sig.
På den tiden då vårt kolhus här vid Hyttan, innan nån kom på att fullknöka det med en ful loppis varje sommar, fungerade som det skulle dvs som utställnings- och samlingslokal, hade jag i uppgift att varje sommar arrangera en utställning på något tema. Det kunde vara glas, järnets historia, hyttans historia, hantverk, vävning, tvätt, vad folk samlade på osv.
Då brukade jag gå på jakt i vårt stora hus, gräva fram litteratur om temat, plocka ihop så många grejer som rimligen kunde höra till ämnet och belamra det kära gamla pingisbordet med. Sedan raggade man upp saker hos kompisarna i byalaget och lade på bordet. OBS viktigt att märka upp varifrån de kom.
Snart var bordet överfullt. ”Ska du verkligen ha med allt?” brukade SG undra. Nej men det var en bra planeringsstrategi att plocka fram allt som ev kunde platsa. Ungefär hälften av grejerna brukade komma med på utställningen. Inte för lite, inte för mycket, vackert och harmoniskt i färger och former och en och annan pryl eller illustration som grovt bröt av mot det andra, så att folk fick något att fundera kring.
Det var roligt att göra utställningar! Det skulle ju förstås gå att arrangera saker på andra ställen i hyttan men där kan man inte låsa på samma sätt och ”flitiga fingrars framfart” skulle kunna ödelägga och skingra grejerna i ett nafs.
Men Ändringskomittén det var allt jag själv det! Just då i alla fall!
Du skulle ordna utställningar hemmavid i stället. Låter ju mycket sevärt och njutbart! Kanske i Sekrutthuset?
Nej, snälla. Inte där.
Vilket fiffigt system. Jag har nog lite omedvetet fixat till ett liknande, men bara inte lika visuellt. Listor av olika slag är grejen för mig, där de lätta uppgifterna ofta löses fort; det blir ju psykiskt lättare att ta itu med en lista ju större andel av linjerna det är som är utstrukna. Prokrastinerare förresten, en sådan har vi här i huset i form av sonen, som också går under namnet prokrastinatorn; ett namn han inte helt gillar, men å andra sidan ger det honom lite fart på när han väl hör det. ;-)
Prokrastinator! Vilket tjusig titel, nästan som senator. Och nästan en anledning att skaffa visitkort:
Karin Englund
Prokrastinator
Gärna i någon snirklig stil och upphöjda bokstäver.
Varför har du arabiska multiplikationstabeller upp och ner?
Är inte det att krångla till det hela i onödan?
Det var värst vad du kan! Jag tyckte att de där krumelurerna i rutorna påminner väldigt mycket om min handstil så jag använde det för att ge en bild av hur det kan se ut på mina planeringspapper. Annars kommer rutorna från en anteckningsbok som jag köpte i Oman, troligen är det något för skolbruk. Och så råkade jag vända den upp och ner utan att märka det.
Apropos planering. Har du inte en dotter som fyller år idag?
I så fall grattis till tangodanserskan.
Och oj vilken koll du har! Stämmer alldeles utmärkt att den dansande ingenjören fyller trettio idag. Jag överbringar gratulationer från er.