Varför är våffeljärnet runt? Fredagstema igen

Fredagstemat denna vecka är Våffeldagen och vad vi brukar göra då. Svaret är enkelt: det blir våfflor.

Men så kom jag att fundera på varför våffeljärnet är runt. Det går ju lika bra att grädda våfflor i ett fyrkantigt eller rektangulärt våffeljärn, så varför är dom runda? Jag tror att förklaringen är mycket enkel. De runda järnen blev vanliga med vedspisen, de var helt enkelt ett av tillbehören, precis som olika grytor som passade in i de olika spisringarna, som man kunde ta bort en och en. Ett sånt här våffeljärn passar in om man tar bort den lilla runda mittcirkeln och två spisringar.

Våffeldagen den 25 mars är väl alla svensklärares favoritord när de ska förklara vad folketymologi är för något. Alltså ord som verkar svårbegripliga och därför tolkas om så att man kan förstå vad det handlar om. Komframåsäj, till exempel, i stället för konferencier. Våffeldagen i stället för Vårfrudagen, som Marie bebådelsedag tidigare kunde kallas. Om man verkligen vill spekulera kring olika samband (och det vill jag ju gärna!) passade det ju väldigt bra att fira att Maria var med barn, genom att äta något riktigt lyxigt lagat på de ägg som hönsen äntligen börjat värpa efter vintern. Och då blev det våfflor och så blev vårfrudagen våffeldagen. Ja, ja, det kanske återstår lite forskning för att klarlägga sambandet, så låt oss kallad det en teori så länge.

Men våffla då varför heter det så? Plättlätt (utsäkta!), det är samma ordstam som väva och den används i olika äldre ord för honungskaka, som fornhögtyskans wabo. Och visst finns likheten mellan honungskakans och våfflans typiska rutmönster!

Om man verkligen vill hålla på våffeltraditionerna ska det alltså vara äggvåfflor och här är självaste Cajsa Wargs sura gräddvåfflor, först hennes egna ord ur Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755, sedan omvandlat till dagens mått.

Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl

Uppdatering: Så här ser en variant av våffeljärn för vedspis ut, med en speciell järnring som tillåter järnet att rotera på det sätt som beskrivs i kommentarerna.

Undrar om det där översta järnet från början var likadant och så har man smitt på ett handtag när våffeljärnsringen kommit bort.

Mera uppdatering: Syrran tyckte inte att Cajsa Wargs våfflar blev bra, så i kommentarerna finns ett recept på frasvåfflor i stället. Äggvåfflor blir inte frasiga, ju.

Och förra bilderna på våffeljärnen krånglade i en del datorer, ovisst varför. Nu försöker jag med den här bilden från tidskriften Gård och Torp i stället, hoppas att det fungerar.

Det här inlägget postades i historia, Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

40 svar på Varför är våffeljärnet runt? Fredagstema igen

  1. Karin skriver:

    Nu för tiden får man också tag på fyrkantiga våffeljärn. Men jag tror ändå att de flesta tänker sig runda våfflor i alla fall av hävd och tradition. Det är inte alls vanligt att fira Våffeldagen på Åland. Kanske vi är mera hedniska av oss?;)
    Men hur som helst är det gott med våfflor och jag som inte alls har firat den här dagen skall faktiskt göra det i år, tack vare den inspiration man får av alla bloggvänner.
    Nu måste jag bara se till att jag får tag på riktig grädda….

    Njut av helgen! Hann du med islossningen?
    Karin

    • Karin skriver:

      Ja, Karin, de elektriska våffeljärnen skulle ju kunna ha vilken form som helst, men det blir finare hjärtan med runda formar, tror jag.

      Ingen islossning ännu och det dröjer nog ett tag till. ”Normal” islossningsdag är egentligen 28 april i vår sjö.

      God våffelhelg!

  2. Flinn skriver:

    Jag är uppväxt med fyrkantiga våfflor. Tycker därför att runda motsvarar de våfflor som ”saknar hörn”, som när man har haft i för lite smet i järnet!

    • Karin skriver:

      Men då måste det vara ett elvåffeljärn, gissar jag, eller?

      • Flinn skriver:

        Ja, visst, men det är ändå lite lustigt att helt ha missat känslan av att våfflor ”ska” vara runda. Jag menar, visst har jag sett alla dessa runda våffeljärn, men jag har aldrig uppfattat dem som standard förut. Dagens aha-upplevelse! :)

  3. margaretha skriver:

    Vårt våffeljärn var äldre än det på bilden Det hade inget skaft utan passade precis i ett av vedspisens ”hål”. Det hängde på två piggar, en på var sida av våffeljärnet, och man använde spiskroken för att ”snurra järnet ett halvt varv. Svårt att beskriva märker jag.

    Och PettasKarin, Det är nog vi som är hedniska – det tycker i alla fall några av mina katolska vänner som har svårt att förlika sig med hur Vår Fru, kan bli våffel!
    Margaretha
    som mer än
    gärna är utan
    våfflor

    • Karin skriver:

      Margaretha, jag hittade en bild på den där äldre modellen, som jag minns från något barndomskök, dock inte vems. Har du en fungerande järnspis till järnet också?

      Och hur sjutton håller det ihop, egentligen? Varför ramlar inte locket ner när man snurrar det?

      • margaretha skriver:

        Vi hade vedspis – eller har fortfarande, men den står i vedbon efter en köksrenovering (korkat!), så den har vi inte mycket glädje av förrän vi renoverar igen.
        Jag kan inte för mitt liv komma ihåg om det fanns någon låsanordning eller hur det höll ihop när man vände järnet.
        Margaretha

  4. hyttfogden skriver:

    Margaretha: Tack för hjälpen, jag satt just och funderade på en beskrivning över hur man hanterar ett sånt våffeljärn som du beskriver. Min mormor brukade grädda våfflor på detta sätt på den stora vedspisen som värmer oss gott om vintern och är vår dokumentförstörare.

    Hon hade också ett järn som det på bilden som hon lade direkt på spisplattan och vände när ena sidan var färdiggräddad. Vad jag förstår tillverkas sådana våffeljärn fortfarande men de äldsta brukar man mest se på hembygdsgårdar. Det var nästan så att jag blev sugen på att kliva upp på vinden och hämta ner båda varianterna och sätta igång men när man vet hur osig och smetig en sådan våffelframställning kan bli avstår jag nog.

    • Karin skriver:

      HAR du båda sorterna? Kunde du inte bidra med bilder? Jag har bara den där med ”skaft” och har aldrig provar den på järnspisen med borttagna spisringar och nu är det för sent, för nya järnspisen har bara en stor rektangulär platta.

  5. Kicki skriver:

    Till vedspisens våffeljärn hör en insats, en ring med två fördjupningar som våffeljärnets piggar ska vila i. Vet inte om det syns på bilden för jag ser inte som vanligt inte någon bild. Den ringen saknas väldigt ofta när man väl hittar ett våffeljärn.
    Och sylten, glöm inte sylten!

    • Karin skriver:

      Men det är väl alldeles förnicklat att inte bilderna syns hos dig! Mac till Mac brukar ju gå bra. Nu har jag minskat den, för det hjälper ibland. Och så försöker jag lägga in en bild på ett sånt där järn utan skaft. Undrar om det var vi eller farmor som hade ett sånt? Om man puffade till det för tidigt rann det ner smet i spisen, vill jag minnas.

      • Kicki skriver:

        Nu har jag testat receptet i nya elektriska våffeljärnet med varningslampor (röd och grön, babord och styrbord?) det var ingen höjdare, receptet alltså. Fortfarande inga bilder.

        • kicki skriver:

          Inga bilder på husses dator heller.

          • Karin skriver:

            Men attans. Jag sliter med frågan. Men snart kan bilderna inte vara mindre för då blir det bara några pixlar. Mystiskt.

        • Karin skriver:

          Aj då. Inget vidare recept? Men kulturhistoriskt är det i alla fall, med ägg och allt. Men det ligger i äggvåfflans natur att bli lite som en wettextrasa, det skulle jag kanske ha nämnt… Och saltet – såg just att Cajsa glömt saltet! Då blir det inte lika gott.

          Testa frasvåfflor i stället: smält 50 gram smör. Blanda 4 dl vetemjöl med 2,5 dl kallt vichyvatten + salt. Vispa 4 dl vispgrädde. Rör ner grädde och det avsvalnade smöret i mjölsmeten. Grädda som vanligt. Lägg på galler vartefter.

  6. Annika skriver:

    Ja, så blev det våffeldagen ja. AV vårfrudagen!
    Själv kan jag avstå från ”gåfflor”, men visst, ibland är det gott!
    Här i USA firas inte ngn våffeldag.
    Jag hugger in på en omelett på söndag istället.
    Ha en finfin helg!

    • Karin skriver:

      Gåfflor? Franskans gaufre? Det där med g och v eller w är ju spännande om man vill spåra olika ords ursprung. Våfflor heter ju just gaufres på franska och William heter Guillaume. Hur man kan tycka att g och v är ungefär samma ljud förstår jag inte riktigt, men det lät nog annorlunda på den fornfranska eller urgermanska tiden. Trevlig helg själv, med eller utan gåfflor!

  7. Channal skriver:

    Mitt våffeljärn är faktiskt fyrkantigt! Att få våfflor som barn, då var det fest! Idag är det godast som fikabröd till kaffet! Ha en underbar helg! KRAM!! Anna

    • Karin skriver:

      Anna, jag har upptäckt att det går bra med lite av varje i våffeljärnet. Tjock sockerkakssmet, till exempel. Apropå fikabröd kaffet. Våffelhälsningar!

  8. Skogsgurra skriver:

    Den lätta! Det bara blir så. Guglielmo – William. Gaufre – Wafer. Eller?

    Låsanordning. Finns ingen. Titta på två halvcirklar, en undre och en övre, som vilar i en halvcirkel. Rotera ett kvarts varv. Då står båda halvcirklarna vertikalt och ”hållarhalvcirkeln” trycker ihop dem. Inte en chans att de ska kunna gå isär. Det är först när man vänt ett halvvarv som det går att öppna igen. Väldigt enkelt och inga låsanordningar.

    • Karin skriver:

      Åhå, sa Nasse. Så dom roterar runt den axeln. Jag hade liksom föreställt mig en framåtkullerbytta, eller nåt. Men jag måste nog kolla med ett levande järn för att förstå det hela fullt ut.

  9. Skogsgurra skriver:

    Ett annat intressant spörsmål: Varför är inte semlor fyrkantiga?

    • Karin skriver:

      För att det ligger i bullens natur att jäsa sig rund och fin, till skillnad från sånt som kan hällas i en form och formas hur som helst. Men om man lägger semlorna tätt på plåten så att dom jäser ihop, då blir dom fyrkantiga när man skär/bryter isär dem.

      • Skogsgurra skriver:

        Jaha!? Sade Puh. Och tänkte att han kanske hade sett fyrkantiga bullar någon gång. Men han visste inte säkert om det var temlor eller bullar. Jag frågar Christopher Robin i morgon, tänkte han och öppnade som av en händelse sin sista håningsburk.

  10. Örjan skriver:

    Läste här för timmen sedan. Tänkte på Sebastian Boudet som nämnt om våffelsmet med surdeg. Nu har jag haft tid att kolla aktuell blogg, och se! han skriver och lämnar recept på sin variant.
    http://www.brodpassion.se/2012/03/les-gauffres-franskabelgiska-vafflor.html

    Ok undran ang våffeljärnets i sig naturliga ”rundhet” pga järnspisen.
    -Varför är franska/belgiska våfflor fyrkantiga?

    Annan reflektion- gammeldags våffeljärn för järnspisar borde ha varit ett ”lyxtillbehör”. När/hur/varför?

    • Karin skriver:

      Detta är ett stort och jungfruligt forskningsfält…

      Här är tills vidare en teori: den svenska järnspismodellen är inte så vanlig i andra länder och det präktiga, fyrkantiga belgiska våffeljärnet, med sina djupa gropar för smeten, används antingen ovanpå spisen eller över öppen eld eller glöd. Våfflor har funnits sedan 1700-talet och järnspisen är en 1800-talsprodukt. Men till järnspisarna utvecklades alltså praktiska tillbehör, som våffeljärnet och då blev det runt för att passa in i spisringarna. Och av bara farten blev de flesta elvåffeljärn också runda.

      Hallå, finns det någon våffeljärnsforskare därute som kan bibringa oss de senaste rören på våffeljärnformfrontens område?

      • Skogsgurra skriver:

        Det finns faktiskt en svensk järnspis som är känd över hela världen. Det är AGA-spisen som konstruerades av Dahlén. Han med fyrarna. Koleldad. Har själv jobbat vid sådana.
        Om de svenska järnspisarna skiljer så mycket från sina utländska kusiner har jag dålig koll på.
        Vi hade en eldhäll med kåpa och krokar innan vi fick vår Husqvarna No 102

  11. Kulturchefen skriver:

    Åh, Marie beb är en favoritdag. Och så kyrkkaffe med våfflor. Härligt. Ha en fin helg! (har messat maskinen igen, Karin! Det ska bli en väska. :-)

  12. Musikanta skriver:

    Håller mig nog till Mormors recept efter Kickis kommentar… Inte visste jag att våfflor hette gaufre på franska – stor brist i universitetets franskakurs att inte lära ut det! Jag har alltid ägg i mina våfflor – tycker att det blir för fett annars. Mina blir aldrig wettexlika eftersom de går åt vartefter jag bakar dem…
    Mycket lärorikt inlägg!

    • Karin skriver:

      Att få äggvåfflorna frasiga i mer än tre sekunder är en konst! Om man vill göra det enkelt för sig kan man satsa på receptet här ovanför med mycket smör och vispad grädde. För våfflor är ju ändå inte riktigt någon smalkost…

  13. HeLena skriver:

    Våfflor är smaskens!
    Kul och lärorikt inlägg, tack för det!
    Trevlig helg!

    • Karin skriver:

      Och det finns mycket mer att lära. Det får nog bli lite jämförande våffelstudier under året som kommer – så många outredda kulturarvsaspekter att hugga tag i, så många historiska spår att gå vilse längs och så många kulinariska finesser att fördjupa sig i. Det ska bli kul!

  14. hyttfogden skriver:

    Man kanske kunde föreslå byalaget här att de ordnar en historisk våffelkväll och demonstrerar alla de olika järn man kan använda. Nu finns det ingen riktg vedspis att tillgå, endast en Stadralur (bergslagskamin) i den ena hyttkammarn, en stor eldstad (grill) där kolbullar steks om hösten och en ässja i smedjan. Och en pytteliten spis i bagarstugan. Men med kännedom om hur helhjärtat folk ställer upp och jobbar kanske några kan leta reda på en vedspis och mura upp ett våffelaltare nånstans inne i hagen bakom hyttan. För utomhus bör man vara.

    Jag tror det skulle bli en stor framgång. Själv har jag varit med om en eftermiddag för många år sedan då vi beslutat oss för att servera rårakor (raggmunk). Orutinerade som vi var när det gällde att förstå hur smeten kunde uppföra sig – klibbade och trasade sönder sig – den hade nog inte stått till sig riktigt, gräddade vi rårakor i vild förtvivlan allt medan vi såg hur väntkön blev allt längre och längre. Tåliga människor stod i kö runt en timme men när vi väl fått upp farten och bokstavligen blivit varma i kläderna blev rårakorna till slut fina och smakliga med lingon därtill. Stekfläsket sparade vi till kolbullarna. Och alla var nöjda och ville att vi skulle upprepa vår bravad vid något annat tillfälle. En gång är en gång, två gånger blir tradition har vi märkt.

    • Karin skriver:

      Det låter som en lysande idé. Och när väl det nya våffelaltaret är installerat blir det lättare än att handskas med rårakesmeten, kanske? I alla fall en spännande tanke och vem vet vilka underliga våffeljärnsformer som kan komma i dagen vid ett sådant tillfälle!

  15. hyttfogden skriver:

    I en del av Värmland säger folk inte ”våffeldan” utan ”vafferdan”. Det sa min mormor.
    Likaväl som det heter ”vassdrag” istället för ”vattendrag” på sina håll.

  16. Gnuttan skriver:

    Vad kul att läsa om dina ”grubblerier” omkring våfflor och detta med ords ursprung. Komframåsäj. ;-) Sj¨lv är jag uppvuxen primärt med eljärn, ett fyrkantigt av slagsen, och tyckte alltid det blev fel när det blev ett runt, med fem ”bitar”, eftersom det inte gick att dela bitarna jåamt. Jag har nämligen alltid smört sylt och grädde på två av bitarna, vikt över med ännu en bit och delat det hela i två. Och det fungerar ju inte med de runda. I-landsproblem på hög nivå. ;-)

    • Karin skriver:

      Ett fall för våffeljärnproduktutvecklare! Om man gör runda våfflor med sex hjärtan? Eller fyra? Det måste funka även att vika dubbelt, vilket låter som en praktisk idé om man vill äta ”för hand”.

Kommentarer inaktiverade.