Idag var det lite motigt att ta sig igenom morgontidningarna. Jag fastnar lätt i olika metaforer och liknelser om de innehåller något som verkar konstigt. Som en artikel om Wikileaks, där en formulering dök upp två gånger, i en puff på första sidan och i själva texten: ”Wikileaks bisarra konspirerande har limmat fast rättsprocessen som en kvarnsten vid organisationen.”
Jaha, så blir jag sittande där med min kaffekopp medan jag funderar på hur det skulle gå till. Limma en kvarnsten? Det ska allt vara ett sjusärdeles superlim i så fall, men det hjälper ändå inte om den ska fästas på en organisation. Kanske man kunde hängt en kvarnsten om halsen i stället? Men inte på en hel organisation, väl? På Assange då? Men är det verkligen det artikeln handlar om? Där gav jag upp, eftersom jag drog mig till minnes Bengt Göranssons kloka ord att dåliga metaforer ofta avslöjar att resten kanske inte är så genomtänkt det heller.
Jag gick vidare till en artikel om Umberto Ecos senaste bok, som recensenten Fabian Kastner inte gillar: ”Jag slår upp den och det är som att fälla ner en rullgardin.” Fäller man verkligen ner rullgardiner? Drar man inte ner dem?
Så jag bläddrade vidare och vad finner jag, om inte en hel artikel om metaforer! Eller om de dolda metaforernas makt över tanken, särskilt när det gäller frågor om upphovsrätt. Stefan Larsson citerar en amerikansk domare från nittonhundratalets början, Benjamin Cardoso: ”metaforer ska hållas kort, för även om de börjar som instrument för att befria tanken så slutar de ofta med att de förslavar densamma”.
Om upphovsrätt vet jag alldeles för lite för att ha någon åsikt om artikeln, men det som skrivs om dold metaformakt är intressant.
Tankesmedjor världen över jobbar mycket med sådant. Som när Bushadministrationen insåg att begreppet ”växthuseffekt” var alldeles för konkret, lätt att förstå och oroa sig för. De lanserade i stället ”klimatförändring” som är betydligt vagare och dessutom leder tanken till mer naturliga processer än utsläppen av de växthusgaser som USA ogärna minskar.
I stället för att reta upp sig på dåliga metaforer borde man kanske intressera sig mer för de dolda metaforerna, de som styr våra tankar och värderingar utan att vi märker det.
Nu fick du vatten på din gås! som farmor sa. Det är ju underhållande med metaforer som halkat på sned, men de drar uppmärksamheten från ämnet. Sedan är steget inte långt till medvetet valda synonymer för att styra läsarens tankar. Kärnkraft låter ju kärnfriskt och bra istället för atomkraft som kan förknippas med bomber osv. Försåtligt oavsett vad det gäller, historiebeskrivning t ex.
Jag tror det började med sportjournalistiken, där det ju länge varit vanligt med halsbrytande metaforer och så kanske sportjournalisten byter jobb och tar med sig sitt språkbruk. Eller också blir alla så imponerade av allt ”nyskapande” att de tar efter. Och så får vi kvarnstenar fastklistrade på oganisationer. Obegripligt hur en sådan formulering kan passera. Och stolt placeras på första sidan till och med.
:)
/ste
Pingback: Metaforernas makt : Cybernormer.se