Ekorrar vs julironi

Vad är nu detta? Jag passerar det stora varuhuset som i vanlig ordning satsat stort på sin julskyltning. De brukar överträffa sig själva år efter år med fantastiska sagomotiv eller exotiska teman, rörliga figurer i vackra landskap eller anslående interiörer. Nu verkar det som om de fått nog. Som om  varuhusdirektören själv känt att julen står honom upp i halsen redan innan den börjat. För i år är temat övermättnad och stress!

Tomtefar står framför sin garderob i underkläderna och konstaterar att magen blivit för rund för att tomtekostymen ska passa. Tomtenissarna – som tipp, tapp, tipp tapp, länsat alla faten – är klotrunda. I tomteverkstan printar en robottomte ut milslånga önskelistor och kontoret är oöverskådligt belamrat med post från hela världen. En kurvig och kitschig tomtemor med fjärilsvingar, fe-trollspö och skägg håller upp en hand som om hon ville stoppa alltihop.

Det är faktiskt rätt kul. Jag undrar om inte det stora varuhuset hade tänkt sig att det skulle bli lite ståhej, kanske rent av en liten skandal, som skulle locka dit folk. Men så dyker det där jämrans ekorrarna upp på Stureplan och stjäl hela showen. Och tomtarna i det stora varuhusets skyltfönster  kämpar på med sin julironi medan stockholmarna skyndar vidare i novembermörkret.

Det här inlägget postades i Att tolka och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Ekorrar vs julironi

  1. Musikanta skriver:

    Jag tycker skyltningen ger associationer till Systemets annonser för alkoholhaltiga drycker där det samtidigt står med stora bokstäver att alkhol är skadligt för hälsan.

    Ingrid som är gift med en vegetarian, vilket är utomordentligt praktiskt och ekonomiskt i dessa tider.

    • Karin skriver:

      Ja, det har du rätt i! Eller kanske rentav cigarrettpaketens varningstexter.
      Vegetarisk jul låter som en utmaning. Men en trevlig sådan.

  2. hyttfogden skriver:

    Så istället för skinka kan man ha stek från en argsint och närgången Miranda II som jägarn sköt i dotterns trädgård i Vintrosa. Finnes foto på Miranda I?

    • Karin skriver:

      Lyxigt med egen älg. Hoppas den inte ställde till det för mycket! Det vill till att vara eller ha tillgång till en jägare när steken kommer promenerande in på tomten. Tjälknöl eller någon form av marinad rekommenderas.

      Jo Miranda I bör finnas någonstans men mitt problem är att jag har för många ställen att leta på. Det är alldeles för lätt att ge upp och tänka att det ligger nog i stan alternativt på landet, beroende på var jag befinner mig. Men jag ska förnya och intensifiera letandet. återkommer förhoppningsvis.

      • Skogsgurra skriver:

        Miranda II har gett oss en del att tänka på. Hon/han består av ett antal styckningsdelar som vi inte kan konsumera omedelbart. Så det fick bli den gamla frysen. Men där låg ju fortfarande både stek och filé av en annan älg som vi fått av den gemensamme bekante smörjarn. Visst är älgkött magert och kan förvaras länge utan att härskna. Men nu insåg vi att det var dags att göra något. Smörjarns fransyska först, alltså.

        Tjälknöl? Hjälper inte mot torrkött. Marinera? Njae. Späcka? JAA!

        Upp på vinden. Någonstans i bråten ska det finnas en späcknål. Kanske till och med ett späckjärn. Ja! Späckjärn med påskjutare fanns. Och sen var det bara att åka till boa och köpa späck. Gärna i remsor. Juniorerna i närmsta bod tittade stort på oss. ”Späck?” När vi försökte förklara vad det är såg dom olustiga ut. En nästan vomerade. Vi insåg att späck skulle bli svårt. Kanske i Örebro.

        Det var nu analysen satte in. Varför späcka? Jo för att spränga in lite fett i köttet. Vad kan man då göra? Injicera fett. Matolja, kanske? Hur? Med en doseringsspruta för epoxy, kanske? Mmm.. Varför inte?

        Men, hallå!? Lite rosépeppar och lite enbär skulle kanske inte vara så dumt. Piggar upp. Som kryddsmör.

        Det ena gav det andra och nu gjorde vi så här: En skål med lite krossad rosépeppar och en skål med krossade enbär. En rejäl klick smör i varje skål och sedan in i 60 graders ugn så att smöret smälte och extraherade aromerna ur kryddorna. Fick stå en halvtimme och vid provsmakning hade smöret en distinkt kryddarom.

        Bryn steken först. Lägg den i grytan och stick hål uppifrån nästan ner i botten. Sug upp det smälta kryddsmöret i doseringssprutan och tryck ner i hålen. Vi lät en halvan få enbärssmak och den andra rosépeppar. Fungerade riktigt bra. Sedan två timmar i grytan tillsammans med rödvin, lök och morötter. Vi öste lite ibland och varje gång vi lyfte locket log vi inåtvänt. Både vackert och väldoftande.

        Vi ska äta den i kväll. Kom förbi vid tillfälle så tar vi Miranda II på samma sätt.

        • Karin skriver:

          Låter lockande och inbjudan är svår att motstå. Alternativet vore att att skjuta en älg, leta upp en bra kanyl, injicera, för att sedan försättas i trans. Verkar enklare och trevligare med en tripp till Värmland.

        • Örjan skriver:

          Oj! En matbloggande eltekniker, med kunskap om fornborgar.

          • Karin skriver:

            Man skulle kunna fylla på den där listan med rätt mycket, men det kan man kanske låta SG göra, eftersom han så att säga vet bäst…

Kommentarer inaktiverade.