Spåren förskräcker

Oj, vi har visst haft besök. Vad kan det ha varit för otåliga gäster som knappt verkar ha stannat till framför huset?

Tydliga och färska spår efter bilhjul i gräsmattan. De parkerade kanske bakom huset, tänkte vi och gick runt och tittade. Jo, det gjorde de och inte nog med det. De bröt upp boddörren och började plocka ihop sådant som de tydligen ansåg sig behöva. Inte visste jag att gamla hylsnyckelsatser, ett varierat sortiment spårskruvar, samt reparationsprylar för cykeln, var det mest stöldbegärliga i vår bod. Cykeln var också på väg ut, förstås och det är väl ett mer normalt stöldbeteende.

Det verkar som om inbrottstjuvarna blev avbrutna i sina förehavanden, för de lämnade boddörren på vid gavel utan att ta med sig något, såvitt vi kan se. Men vi kommer nog att upptäcka ett och annat framöver. Som i: ”Har du sett kofoten.” ”Står väl i boden.” ”Nä.” Eller vad det nu kan vara man letar efter. Jag känner redan irritationen över att inte säkert veta om jag förlagt olika redskap eller om de blivit snodda.

Känns lite oväntat att komma hem osnodd från Nairobi, där man ständigt uppmanas att se upp för tjuvar  (”Stoppa undan kameran!” ”Dra upp bilfönstret!”) till en idyllisk liten ort i södra Dalarna och mötas av en sönderbruten boddörr.

 

 

Gamla skruvar, en hylsnyckelsats och lite cykelreparationsprylar kan jag väl klara mig utan, men det är trist med den fina gamla boddörren, som aldrig blir sig riktigt lik igen.

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet. Bokmärk permalänken.

9 svar på Spåren förskräcker

  1. Kicki skriver:

    Usch va trist. Är det någon som sett, hört något?

  2. Skogsgurra skriver:

    Jaha – då har ni också en dörr att jobba med. Jag hoppas att det blir mindre traumatiskt än vårt dörräventyr ( http://www.gke.org/pub/files/Se%20upp%20for%20dorrarna%201.pdf ).

    Det har för övrigt förts i hamn innan höststormarna kom över vårt ensligt belägna tjäll ( http://www.gke.org/pub/files/Doerr%20maalad.jpg ).

    Er väg är alldeles för tjyvvänlig. Vår kräver traktor eller fyrhjul med hög markfrigång och det håller tjyvarna borta. Kanske dags att kontakta grävmaskinisten och arrangera ett mini-Nagorno Karabach på tillfarten?

    • Karin skriver:

      Men? Vilka konstiga vägar har du tagit till kommentarsbåset? Här brukas det inte granskas alls och det gjorde jag inte nu heller. Kommentaren dök helt enkelt upp tillsammans med din fråga, alltså med ungefär sex timmars fördröjning. Men jag kämpar med inställningarna på denna resedator, som får vikariera till den ordinarie har frisknat till. Den mår inte så bra, efter en intern infarkt av svårare slag. Batteriet expanderade till dubbla storleken!

    • Skogsgurra skriver:

      Eller sätta upp en strålkastare med kamera och rörelsedetektor. Som den här: http://shop.conrad.se/websale7/?shopid=conrad-swe&act=product&prod_index=750987 Billig och bra och om vi köper en vardera så bjussar Conrad på frakten.

      • Skogsgurra skriver:

        Passiv acceptans brukar det kallas när man inte säger nej. Så nu är det två kameror på väg. En till er och en till oss.

        • Karin skriver:

          Men så utomordentligt handlingskraftigt! Kan behövas. Själv har jag bara knackat till de urskruvade/uppbända skruvarna i boddörren lite, så att den går att stänga. Den är dessvärre rätt lätt att dra upp igen. Men cykeln är undanstoppad på annan adress, mycket hemlig!

  3. Det är alltid så trist med inbrott – inte bara att man blir av med saker utan att någon har våldfört sig på ”mitt” – i det här fallet din vackra boddörr! Ha en trevlig helg ändå!

  4. Skogsgurra skriver:

    Har du granskat färdigt snart?

    ”Din kommentar inväntar granskning.
    25 september, 2011 kl. 11:48”

Kommentarer är stängda.