Om man är dotter till en snickare sitter det i ryggmärgen: man måste åstadkomma minst en bräda om dagen. Det är det gängse uttrycket i familjen – dagens bräda – för arbetsuppgifter som innebär något utöver det rent reproduktiva som att städa, laga mat och på olika sätt uppehålla livshanken och hindra att entropin tar över. (OK, jag vet inte riktigt vad entropi är, men jag trodde att det hade med termodynamikens andra lag att göra – oordningen tilltar hela tiden – tills jag kollade och hittade en lite mer komplicerad förklaring.)
Dasset längst till vänster.
Vad jag försökte säga är att det där med att lägga tillbaka saker på sin rätta plats, torka köksgolvet eller hänga tvätt INTE kvalificerar som dagens bräda. Det måste vara något som för mänskligheten framåt, om än med myrsteg. Så idag målade jag dasset. Det är en bräda det.
När jag röjde ut diverse bråte på det sorgligt försummade dasset stod jag där med en kraftig ståltråd, eller tunn järnpinne, snarare. Var det skräp som det mesta som samlats där, eller hade den en funktion?
Jag såg mig om och måttade med pinnen i olika 
riktningar och ser man på! Där finns en liten ögla i dörren att haka fast den i och om man gör det kan man välja om man vill ha dörren halvöppen, eller lite på glänt, eller helt stängd. Det förklarar samtidigt varför det inte finns någon regel på insidan. Man höll emot med järnpinnen, helt enkelt. Och sedan hängde man upp pinnen i öglan efter användning. Enkelt och funktionellt
Jag trodde det skulle vara en lätt match att måla ett dass, men hej vad jag bedrog mig. Alla dessa överväganden och beslut. Visserligen har dasset redan genomgått en omvälvande förändring i och med att vi uppdaterat det till ”Mullis” i stället för den gamla naturmetoden. Men det finns ändå kulturhistoriska aspekter att ta hänsyn till.
Jag lät länge ett exemplar av telefon-katalogen ligga kvar, Faludelen från 1988, men den föll sönder med tiden. Kvar finns i alla fall en toalettpappershållare som inom kort borde kunna kulturminnesmärkas. Just den här modeller finns nog inte att köpa längre. Kolla noga så ser ni skruven i träpinnens ände. Det gör det lätt att byta toarulle! Den har en utmärkt avrivningsfunktion dessutom, som fungerar med enhandsgrepp. Jo, den får allt sitta kvar.
Och så har vi trådrullen på dasslocket. Den är illa 
medfaren, kantstött och inte helt ergonomisk och jag funderar på att byta ut den. Jag har en gammal trådrulle av trä med svart björntråd som är nästan slut. Den skulle jag kunna ta, i brist på bättre. Men den är lite slankare och högre än originalet. Å andra sidan finns det bara trådrullar i plast idag, så en björntrådsrulle av trä ”från tiden” är nog det bästa jag kan åstadkomma. Om inte den här originaldetaljen ändå ska få vara kvar?
Dass is ja ein Favoritthema! Först vill jag påminna om att en champagnekork (här i modern plastvariant) http://gke.org/pub/files/Champagnekork.jpg kan bli ett alldeles utmärkt dasslockshandtag. Beträffande toalettpappershållare ber jag att få referera til TPH-amatörerna och deras utmärkta medlemsblad ”TPH-Amatören” med all time high Nyströms Lyx – oöverträffad greppa-dra-rivafunktion. Med enhandsladdning, dessutom!
Och, slutligen, ingen dass-spalt är komplett utan Chick Sale’s The Specialist – which see.
Var kan man hitta TPH-amatörernas medlemstidning, testprotokoll och årsrapporter? Som medlem nr 345 (eller var det Anti Caravan Society?) börjar jag undra när det blir årsmöte. Enhandsladdning? Går det verkligen att kombinera med enhandsdragfunktion?
Du har medlemsnummer 371. Både i TPH och SACS.
Anledningen till låg aktivitet är att det pågår förhandlingar om sammanslagning och gemensam administration av de två föreningarna men det stöter på ett antal problem. Ett av de mera svårknäckta är att det statliga föreningsstödet minskar eftersom de båda föreningarna har i stort sett samma medlemmar. Vi arbetar på problemet och har hittat ett sätt att bibehålla de två föreningarnas medlemsantal. Ditt namn i SACS kommer att bli Nirak Dnulgne. Vi tror att det kommer att gå vägen.
Listigt! Måste funka. Och tack för uppdatering av medlemsnumret – kanske är för att jag uppgivit fel nummer som medlemstidningen uteblivit?
Är dasset i funktion?
Är det invigt?
Är TPH-amatörerna aktiva? Det var länge sedan det kom något livstecken.
Är det inte kulturhistoriskt förkastligt med champagnekork, dessutom i plast?
Jag ska kolla om jag inte har en riktig trådrulle.
Kulturhistoriskt korrekt, anser jag. Varje tidsålder avsätter sina spår. Och idag är trådrullar svåra att hitta medan champagnekorkar blir ett allt större miljöhot där de ligger i drivor på picknickplatser och efter stränderna på våra innanhav ocg sjöar.
Jag tror att det miljöproblemets lösning heter dasslockknoppsåteranvändning.
Kicki, tålamod, tålamod! Det återstår några knepiga tekniska detaljer innan vi kan inviga dasset, men snart, väldigt snart hoppas jag att det ska komma i drift igen.
Det är ju bråttom nu, jag måste!
Vi jobbar på så snabbt vi kan… och du behåller din plats i kön!
Eftersom min planering (besök i samband med stor födelsedag i morgon) saboterats av utryckning till Karlskrona så har jag färdigställt en Festskrift med anledning av Dassinvigningen och Födelsedagen. Den finns på http://gke.org/pub/files/TPH_Amatoeren_augusti_2011.pdf
Som vanligt kan man inte tro på pressen. inte ens på ’TPH-amatören med SACS-supportern’
Oj! Fint. Och trovärdigt, tycker jag.
Så mekaniskt det låter…
…trovärdigt… jag anar ugglor.
Och bäste bror, strecket under sidrubrikerna lutar, jag har så lätt för att bli sjösjuk.
Som du vet så gör jag inget av en slump. Lutningen är avsiktlig – ett försök att efterlikna strecket i SvD understreckare. Men jag hade inte tillgång till annat än ritfunktionen i Word så det lätt fransigt sneda fick bli så här.
Jo, nu är det definitivt. Drar mot Karlskrona nu. Så det blev inget besök den här gången heller. Grattis på femtioårsdagen i alla fall – och lycka till med Karlshems Dass, Loo&Privet!