Att visualisera och missualisera

Månadens nyord har inte dykt upp ännu på Språkrådets trevliga hemsida, så jag passar på att lansera min egen kandidat: missualisera. Det betyder att visulisera på ett missvisande sätt, att missbruka perspektiv, färger, vinklar och innehåll för att vilseleda. Ungefär som en försäljningsannons för en lägenhet, tagen med ett objektiv som gör att den lilla ettan på 22 kvadrat ser ut som Blå hallen. Eller i alla fall som Gyllene salen.

Eller som skisserna över hur det kommer att bli när Slussen byggts om. Ordet har lanserats av Svenska Dagbladets krönikör Lars Ryding och han använder just Slussen som exempel. Mycket välargumenterat!

Titta på den här bilden till exempel. Ser ju väldigt trevligt ut, men jag undrar vad dessa barn gör ute på stan en morgon i fyratiden på sommaren. Och om man verkligen har rivit alla hus på Söders höjder så att den tidiga morgonsolen kan strömma in så där. Slussen ligger ju åt norr, för bövelen! Tror dom jag är dum i huvudet? Och var är trafiken, som ju ändå är någon slags huvudaktör i sammanhanget?

Alla dessa fina skisser, med soldränkta på platser där det inte kan vara sol, gör mig rätt skeptisk till resten av projektet också. Missualisering, var ordet. Varför finns det ingen motsvarande skiss på hur fint det skulle bli om man rustade upp det befintliga Slussenområdet? När alla körfält är öppna är det, såvitt jag kan se, aldrig några besvärande köer just vid Slussen. Tvärtom är ett av argumenten för ombyggnaden, att Slussen är underutnyttjad som trafikapparat. ”Kolla här, inga trafikköer – så kan vi ju inte ha det! Stockholm är väl ändå en storstad, eller hur?” Så ungefär måste orden ha fallit i stadshuset.

Och så är det popplarna, de vackra popplarna som står där slanka och eleganta som en fin vertikal kontrast mot klöverbladets svepande former, varför ska de offras? Blev det för många adjektiv där, tycker ni? Jamen om nu ombyggnadsivrarna tar till alla vackra adjektiv de kan hitta för att beskriva detta nya Slussen, denna ”mötesplats för människor”, så tänker inte jag vara den som spar på adjektiven för att visa att den befintliga lösningen har sina värden.

 

Det här inlägget postades i Att tolka, Ord, Språkpolisen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 svar på Att visualisera och missualisera

  1. Örjan skriver:

    Tack för nytt språkpolisinlägg.
    Och det kritiska betraktandet av bilden. Jag skulle aldrig ha tänkt på skuggorna och morgonsolen.
    Håller med om kommentaren ang arkitekters val av perspektiv i miljöbilder. Normalt alltid utförda i synnerligt vidvinkelperspektiv.

    Beträffande Stockholms filmpresentation av förslaget.
    Mycket skickligt utfört. Men jag fick Leni Riefenstahls OS-film från -36 i tankarna.
    Känns som medveten propaganda.

  2. Karin skriver:

    Den där filmen… cyklister, fiolmusik, barn, båtar och cafébesökare. Av åttafilig motorväg varken syns eller hörs ett spår. Verkligen Riefenstahlsvarning på den!

Kommentarer inaktiverade.