Jag tipsade om en rolig tävling för ett tag sedan. Uppdraget var ett beskriva en person i en roman, någon som ”har trovärdighet och djup”. Martina dök upp direkt. Så här skrev jag till tävlingsjuryn:
– Jag har legat med Barbro.
– MED BARBRO? säger jag men det jag menar är förstås LEGAT MED?
Sedan följer en skildring av reaktionerna på otroheten: skepsis, anklagelser, frågor, när, var, hur ofta, hur…
Det är Martina i Gun-Britt Sundströms Maken som undrar. Hon är krävande, rolig, orättvis, kärlekslängtande, men inte till vilket pris som helst. Hon ställs (tillsammans med läsaren) inför val som hon hanterar så gott hon kan, ofta med resultat att hon ångrar sig ganska omgående.
Priset i tävlingen är en profilering av en egen romankaraktär. Man får hjälp att bättre lära känna någon av sina tredskande huvudpersoner. ”Med profilen och historiken som grund kan du känna dig mer säker på hur din litterära karaktär troligen reagerar och beter sig i olika situationer.”
Och jag vann! Jag vann första priset och nu kan jag ta med mig den där Karl och äntligen få en chans att förstå mig på honom. Varför gör han inte som jag vill? Varför är han så undvikande och beskedlig. Vad är det med honom? Jag lovar att rapportera om Karls erfarenheter från analyssoffan!
Jätteroligt, stort grattis – och lycka till med Karl! Kram/Margareta
En kommentar till, AC Collin är aktiv medlem på skrivsajten 1av3.se – bli det du med! /Margareta
Okej!
Grattis igen, Karin! Det ska bli spännande att träffa dig och prata karaktärsutveckling. Förresten, är det inte otroligt snyggt, det där omslaget på pocketutgåvan av Maken?
/AC
Ser fram mot att få ta itu med min Karl!
Och visst är bokomslaget perfekt! Den där duken är klockren. Och så händerna som nuddar, tveksamt, kan dras tillbaka när som helst. Kongenialt, kallas det visst när ett omslag stämmer så väl med bokens innehåll.
Snälla. Karaktärsutveckla inte Karin mera. Hon har karaktär så det räcker!
(Jo, jag antar att jag missförstått något – men detta måste sägas)
Undrar vilken Karin som avses här? Själv känner jag mig inte alls träffad!
Då får jag väl backa på det också. Annan Karin påstår sig också vara karaktärslös. Jag trodde karaktär var eftersträvansvärt – i lagom doser.
god och läsbar blogg ,men hur hittade jag den?
Oj, svår fråga! Hur hittar man hit? Om man inte använder bloggadressen (www.karinenglund.com) hamnar man nog här av en slump, t.ex. om man söker på nätet efter något av de ämnen som jag behandlat i min brokiga blandning. Jag kanske ska koppla in den där funktionen som visar hur olika läsare tagit sig hit, för då skulle jag kunna besvara frågan bättre. Men välkommen i alla fall, Kerstin och välkommen åter!
Men grattis! Så kul. Kram!
Visst är det en fantastisk idé. Ta med din romanfigur på psykoanalys! Ska bli spännande att se om vi fortfarande står ut med varandra efter det, Karl och jag.
Bra jobbat Karin!