Färglära 3

Vad gör man med en färdighet som det inte verkar finnas någon som helst praktisk användning för?

Rätt gissat: man bara har den. Man har den och förvånas ibland över att inte alla andra också har den. Men till skillnad från musikalitet eller bra luktsinne, kan man inte leva på att ha absolut gehör när det gäller färger. Man har ingen nytta av det. Eller i alla fall bara mycket begränsad nytta. Det är ju praktiskt när man ska köpa tråd till något man ska sy.

– Men har du ingen provbit på tyget, frågade expediten lite förbryllad när jag beskrev nyansen.

Nej, varför skulle jag ha det, jag visste ju hur tyget såg ut. Det var bara att kolla igenom sortimentet och plocka ut rätt färg. Lätt som en plätt. Och det är klart att nyansen stämde när jag kom hem med min trådrulle. Varför skulle det inte göra det?

Nackdelen är att man blir lite överkänslig för färger. Det är väl likadant för en person som är övermusikalisk, kan jag tänka mig, som lägger märke till alla dissonanser och får ont i öronen av falska toner.

Jag får ont i ögonen av färger som skär sig. Som en lila rhododendron mot en röd stugvägg. Frågan är bara hur vi åtgärdar detta: genom att gräva upp rhododendron, eller riva ner stugan?

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 svar på Färglära 3

  1. Emma Frost skriver:

    Något annat hemskt är att ha rödbetor och tomat på samma tallrik…

    • Karin skriver:

      Visst är det! Det är nog därför det på bättre middagar finns en separat liten tallrik för salladen, inklusive tomaterna.

  2. Gräv upp blomstren, de hör hur som helst inte hemma nära svenska röda stugor!

    • Skogsgurra skriver:

      Nej, gör inte det. Erland var mycket stolt över busken. Tror till och med att han fick pris för den.

      Så jäkla hemsk är väl inte kombinationen?

      • Karin skriver:

        Jo, rätt hemsk, faktiskt. Men som du säger, den har ju sitt affektionsvärde och har ju hävdat sin rätt till platsen i många år. Men nu måste nog stugan målas och då kommer den att fara illa om vi inte flyttar den. Jag tror den skulle göra sig väldigt bra vid slaggstensgrunden till gamla verkstaden.

    • Karin skriver:

      Margareta, jag har varit på väg flera gånger, med såg och spett och spade, men då sätter den igång att prunka och tokblomma och så kommer jag av mig. Vill ju inte vara sån som dömer någon efter färgen… Och den har ju bott där mycket längre än vad jag har. Men det kanske löser sig – se svaret till Skogsgurra.

  3. Cecilia N skriver:

    Nu har jag ju inte absolut färggehör, men jag tänker att om du fortsätter att blanda i samma ”färg” fast olika nyanser så blir det bättre.

    Jag har samma färg på rhododendron mot en mörkbrun vägg. Den brukar blomma ungefär samtidigt som jättestora röda vallmo. Först tänkte jag VA?!, men sen gillade jag krocken.

    Ta ett marimekkotyg som inspiration.

    • Karin skriver:

      Lila mot mörkbrunt låter fint! Och när det gäller blommor sinsemellan är det lättare att tåla skumma blandningar. Men nu är det starklila mot stugrött. Aj!

      Men som sagt, jag har en plan. Det finns en ruinliknande slaggstensmur som bara längtar efter sällskap i form av en rhododendronbuske.

      • Skogsgurra skriver:

        Tråkgurra säger: Rhododedron ogillar kalk. En slaggstensmur är fogad med kalkbruk. Kolla pH i marken innan du flyttar Erlands buske – det kan bli buskens död…

Kommentarer inaktiverade.